Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jag har alltid haft i mina baktankar att bli nykter och ta livet för vad det är, men allt är så otroligt tråkigt ibland och då är det perfekt att trycka i sig lite benso eller röka en holk.

Jag har ingen direkt motivation för att sluta men till er som har det önskar jag er lycka till.

Nu är jag här. Återigen.
Vid ståndpunkten då jag bara är så less på den här skiten.

Varför dricker jag egentligen?
Jag vet inte ens själv. Det har bara blivit något som jag gör..
Varje helg sedan jag fyllde 18 år. Och efter tillträdet till Systembolaget har det givetvis blivit ännu mer.
Jag brukar säga att det är pga att jag tycker vardagen är så jävla trist och att berusa min sinnesstämning är något jag gärna gör, vilket är helt sant.

Men jag orkar inte ha det såhär.
För tillfället är jag arbetslös, dricker minst 4-5 dagar på en vecka.
Jag har ingen inkomst framöver, varken från a-kassa eller något annat, och det är ju jättebra när hälften utav dom pengar jag hade har gått till sprit.

Vad jag inte har tänkt på under åren som har flytit förbi är att alkoholets rus har totalt förändras mot vad det har varit. Från en början att vara skönt, roligt och rogivande till att bara vara en annorlunda känsla mot att vara nykter.

I början kunde jag dricka 2 folköl innan jag ut på krogen, men här sitter jag nu och har snart dragit i mig en sjuttiofemma vodka utan att känna märkbart av det.. I min ensamhet.

Jag har för tillfället vänt på dygnet helt och hållet, vaknade kl 22 idag.
Jag har tappat kontakten med min dotter och hennes mamma, pga att hon tycker att jag måste ordna upp mitt liv innan jag kan fortsätta vara pappa, vilket hon har helt jävla rätt i.

Och även om jag tycker om att festa och att ha kul med polare (naturligtvis innefattar allt sådant alkohol) så inser jag att det går fan inte att hålla på såhär. Jag mår så förbannat dåligt när jag vaknar, och det beror oftast inte på bakfyllehuvudvärk eller något annat, utan bara att jag känner mig så jävla tom och värdelös. Att jag är deprimerad i vanliga fall hjälper ju knappast till.

Jag har tänkt såhär många gånger förut, men det har alltid slutat med att någon dag efter att man har slutat må skit efter helgens överdrivna konsumtion utav alkohol, så blir man sugen på en öl eller två, vilket oftast resulterar i att allting tar slut i kylskåpet, och sedan så kommer man inte upp till jobbet eller blir sen till någon avtalad tid/sover bort hela dagen.

Jag behöver intala mig själv att detta är för mitt eget bästa, då jag hela tiden lyckas fumla bort den idén med någon simpel ursäkt. Precis som med min rökning och snusning men det får bli ett senare problem.

Jag har iallafall bestämt mig för att hålla mig nykter i ett X antal veckor/månader framöver, först och främst för att visa att jag kan och för att spara pengar, rädda min kropp och rädda mitt förhållande med min dotter.
Jag skulle inte klara av att supa bort halva hennes uppväxt och sedan plötsligt bli en pappa om 10 år eller dylikt.

Jag har en del teorier på vad jag skall göra under tiden, och som förmodligen skall hjälpa mig hålla mig på fötter.

1. Skaffa jobb.
2. Skaffa körkort.
3. Börja träna. (Har alltid haft ambitionerna att träna och må bra, vilket jag gjorde tidigare. Vill gärna ta upp det igen.)
4. Sluta slösa pengar på alkohol och köpa saker till min dotter istället.

Om denna tråd inte ligger på rätt plats så får den givetvis flyttas.
Jag vill tro att det är fler som känner likadant, och ni är givetvis välkomna att skriva av er och berätta vad och hur ni tänker.
Och själv så vill jag ha tråden som ett slags note-to-self, att titta tillbaka på när jag känner att suget kommer tillbaka. För jag vill lyckas med detta.

Har ni några frågor, så är det bara att skriva.
Pepptalk och motiveringar är givetvis välkomnat.


Och om jag tar upp denna fråga med min psykolog, som förmodligen inte är så helt på den ljusa sidan med att jag har det såhär, skulle man få någon lätt ångestdämpande såsom Atarax eller liknande?


Jag kommer givetvis att uppdatera denna tråd och berätta hur det går osv.
/A

Pinsamt, men jag försöker sluta röka cannabis. Innan ni skrattar - jag har inga vänner. D.v.s, inga vänner som inte BARA röker weed, hela dan, varje dag.

Då kan vi bilda en klubb

Du och jag, kompis.

"Call it what you wanna call it, I'm a fuckin alcoholic"

Tyvärr mina kära mednarkomaner och alkoholister så finns det inget i det nyktra livet för oss...

Finns inget tankesätt som får en att inte dricka/knarka för mycket eller alls, förutom att bara tvinga sig själv till att inte göra det och stå ut med tristessen det vanliga livet har att erbjuda.

men om man verkligen vill ha ett roligt liv utan droger (inkl alkohol) så får man vara utan säkert 1-2 år innan man börjar vänja sig.

Har jag rätt eller är jag bara negativ ?