Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Omfamnar min nya nykterhet med båda armarna.
Den sista tiden innan jag insjuknade var väldigt intensiv.. mycket brännvin, GHB, crack och min drug of choice Heroin. Var i riktigt dåligt skick.

Drabbades utav livshotande sjukdom, spenderade ~3 månader på IVA/Infektion/Hjärtenhet.
Sedan hade jag en garanterad plats i Subutex & Metadon programet.
Så med mina mediciner jag har idag kan jag leva utan droger och alkohol och det känns för första gången på mååånga år som att jag kommer fixa det här och bara den känslan är obeskrivbar.

7 månader ren. Föll tillbaka på 2 valium, 3st 50mg tramadol och 9st 15mg oxascand under 2 dagar. Är nästa stopp för mig LVM eller hur tänker ni? Jag behöver verkligen respons på det här!

Ett LVM är riktigt svårt att få. Då ska det vara en fara för ditt liv med mera. Du kommer inte att bli tvångsvårdad bara för att du tog ett återfall. Det kan ju vara en ide att söka dig till något behandlingshem om du känner att du inte klarar av att vara nykter eller drogfri.

Har du varit intagen på något LVM hem tidigare?

Nu gäller inte det mig, men en kompis sa att det var lätt om man hade fått uppmärksammade problem innan. Han hade fått LVM innan, och det krävdes inte mycket för att han skulle åka in igen!
Men det kanske är lite skillnad på att skjuta tjack och heroin i spruta varje dag och ta några benso för att orka skolan, och en spliff på helgen, sålänge det inte går överstyr?

Saken är ju den att det krävs ju inre motivation för att vilja sluta! Och nu i ett par veckor till har jag en strulig period, sen tror jag att det kommer att lugna ner sig igen, för så har det varit förut! Men jag är såklart orolig för att jag ska börja sudda ut mina gränser så att en valium på morgonen innan en lång skoldag blir en spliff på matrasten sen med liksom!
Jag ska nog snacka med någon om detta, dock inte soc, för då kommer behandlingshem finnas i bakhuvudet på dem konstant!
Vet du vart jag kan vänta mig?

Jag har tidigare i tråden berättat lite om min situation men eftersom det verkar vara en del som sitter i samma sits som jag gjorde kan det vara värt att lufta det igen.

Jo, såhär är det, som många av er skrivit hade jag också en relation till alkoholen som gjorde att när jag väl började dricka var det oerhört svårt att sluta. Jag var alltså ingen alkoholist eller beroende av alkohol på traditionellt vis utan jag kunde helt enkelt inte begränsa mig. Jag är dock säker på att om jag inte skulle gjort något åt denna situation skulle jag troligtvis hamnat i ett alkoholmissbruk. Även jag i början/mitten av mina tjugo och jag går på universitetet, Öl var det jag uppskattade mest. Som så många av er kändes detta såklart som relativt triviala problem i jämförelse med proffsen här inne och jag tyckte varken då, eller nu, att epitetet "alkoholist" stämde väl in på mig.

För ungefär ett halvår sedan bestämde jag mig att nej, nu får det fan vara nog och har inte druckit en droppe efter det! Jag kan identifiera mig med rädslan ni känner men för att vara helt ärlig så var det en totalt onödig känsla och det var mycket enklare än jag trodde. Motivationen till varför man slutar, med liknande problem som mig, är väl högst individuell kan jag tänka mig men kan väl dra lite kort vad som gjorde att jag tog steget. Jag började mer och mer känna ett hopplös känsla och en stilla undran om inte livet är mer än såhär. Att vara plakat varje helg tyckte jag inte gick att kombinera med min inre önskan om att bli den man jag verkligen ville vara, detta var nog den största delen i mitt beslut att spola kröken. Jag ville helt enkelt inte bli som de vuxna jag observerade varje dag som levde för spånken och där fyllan var närvarande varje gång man var ledig, även de vuxna som drack måttligt hade någonting handikappande över sig som jag inte kunde sätta fingret på men som störde mig.

Har dock ett par tips som jag nyttjade:
*Försök var social så tidigt som möjligt, dvs isolera dig inte utan ta tjuren vid hornen och gör saker du skulle gjort i vanliga fall. Även om det kanske blir mer och mer ointressant efter ett tag att gå på krogen eller ränna på korridorfesters är det nyttigt att utsätta sig för det i början.
*Första två-tre veckorna är värst efter det blir det en dans på rosor. Känns det alltför övermäktigt så rök en spliff, det gjorde jag ett par helger efter jag slutat och det funkade fint. Eftersom jag inte hade något behov av att bli helt nykter kan bara tanken att en spliff finns där hjälpa i svåra stunder, även om du alltså inte ens röker den. Faktum är att suget efter narkotika blivit mindre och mindre när jag spolade kröken.
*Folk kommer kanske försöka trycka på dig groggar i början av din nykterhet. Detta var nog det jag var mest orolig över, dvs hur skulle jag reagera vid påtryckning, men detta var som mycket annat en totalt onödig farhåga. När de först försöker pracka på dig djävulsbrygden så säg bara "nej tack jag är inte sugen" eller vad du nu vill använda för fras, fortsätter de tjata så låter du dem prata klart medan du stirrar in i ögonen på de veka svinen, när de sedan tystnat frågar du helt enkelt om dom är dum i huvudet och inte hörde vad du sa första gången. Funkar varje gång...
*I början kommer du tänka en del på sprit och på upplevelserna du har haft, detta kommer gradvis försvinna och jag har inget bättre tips än att kämpa emot.
*Jag bestämde mig för att ta en sista fylla, denna gick faktiskt förvånande bra och trots detta var känslan att det äntligen var över det enda jag kände dagen efter. Förstår om detta kanske var att spela med djävulen men bevisligen var jag helt färdig med spånken då inte ens en moderat fylla kunde hålla mig kvar i dess grepp.

Vad kanna man vänta sig då av ett nyktert liv frågar sig vän av ordning?:
*Är du man, vilket jag tror de flesta är med liknande problematik, kommer du för första gången känna dig som en riktig karl. Jag lovar, att gå genom världen med känslan av att man kan dominera sin verklighet är en känsla som INGA droger eller alkohol kan mäta sig med.
*Hänger ihop med punkten ovan men kan vara värd att ta upp. Mina rädslor försvann och även om jag fortfarande är rädd för vissa saker så blir det mindre och mindre för varje dag som går. Att gå fram till en brud nykter var något som jag innan inte ens kunde tänka mig innan, nuförtiden kan jag prata med brudar när fan jag vill. Just det där att man kan göra vad fan man vill när man vill är mycket härligt.
*Många fördelar är av det subtilare slaget och något som är svårt att sätta fingret på, man kan väl sammanfatta det som så att människor älskar säkra och nyktra människor och detta kommer såklart gynna dig.
*Du kommer känna ett övertag över andra män som är berusande men kan ställa till det ibland. En befängd tanke för en konfliktskygg medelklassare på universitetet men jag lovar dig, du kommer veta vad jag menar. Konfliktskygg är förresten även det ett karaktärsdrag du kan kasta på soptippen om du beslutar att vara nykter.
*Ditt humör kommer bli bättre. Skratta och vara lycklig varje dag är bättre än halvlycklig fredag lördag, tycker du inte?
*Den oroliga känslan jag vet att du har i magen vid vissa sociala situationer kommer försvinna, för mig tog det ungefär fyra-fem månader innan den var spårlöst försvunnen.
*Du kommer troligtvis vara den modigaste du känner.
*Världen kommer aldrig bli sig lik igen...

Jag var även orolig hur mina polare skulle ta beslutet men även där var det mycket enklare än jag trodde. Som en individ innan mig berättade var det inga som helst problem när jag umgicks med mina polare hemifrån, de skulle aldrig hålla på och tjafsa om en sådan här sak även om de dricker rätt kraftigt ibland, att vara nykter bland dem var alltså inte något som orsakade bekymmer och förhoppningsvis har du och dina vänner en liknande (tyst)överenskommelse som vi har att man tjafsar inte med sina vänner och deras ord och känslor gäller. Angående polarna du har fixat genom spånken på universitetet så kommer du tappa en del, en del kommer du ha kvar och bli ännu bättre polare med. Det jobbigaste var nog ändå det beröm som jag fick av en del individer, detta är nog dock ett personligare problem då jag, av min natur som det ser ut, har otroliga problem när folk jag känner tar sig friheten att påpeka hur och vad de tycker jag ska göra mm. Mina beslut är mina, punkt slut. När okända personer gett mig beröm, finns tydligen inget brudar diggar mer än modiga, sociala och nyktra karlar, har dock inte varit det minsta problematiskt. Som sagt, detta är nog troligare något som jag personligen har problem med än att det skulle vara någon generell känsla som alla helgalkisar känner.

Sammanfattningsvis tror jag att jag slutade i precis rätt tid. Det känns som att slutar man dricka alkohol innan man ballar ur på riktigt så har man väldigt goda chanser att klara sig utan några bestående men. Jag har funderat ibland på hur jag skulle ha varit om jag aldrig ens börjat med spånken, även om det är svårt att veta så tror jag att jag har en del erfarenheter nu som jag annars missat men att även vice versa är sant.

Detta blev kanske lite långt men eftersom detta var ett så positivt och omvälvande beslut för mig så finns det inga begränsningar i vad jag kan ta upp. Mycket är såklart personligt och även om jag kan beskriva hur det har varit för mig så behöver det inte bli så för dig, att det var relativt smärtfritt för mig(kanske det selektiva minnet spelar in här?) kanske det blir svårare för dig. Kämpar du på så hyser jag dock inga tvivel om att du kommer klara det. Har du funderingar och kanske är i samma sits som jag var i för ett par månader sedan så tveka inte utan släng iväg ett PM. Konkreta frågor är mycket lättare att svara på än att försöka göra en övergripande sammanfattning över fördelar och problem.

Lycka till!!!

Enkelt sagt så får du väl lösa det som du själv anser är bäst. Vill du inte dricka mer så är det ju inte annat än att du går på festerna nykter eller stannar hemma. Du kan ju alltid prova det förstnämnda alternativet och se om det känns som något för dig. I annat fall om det är viktigt för dig att ha många vänner i staden och det inte funkar bra utan att hänga med och supa till så får du väl göra det emellanåt. Finns ju inget som säger att du måste vara på varenda fest.

Riktiga vänner respekterar om någon vill leva nyktert vilket du säkert är medveten om. Så hur du ska göra handlar egentligen bara om du prompt vill ha kvar de lösa kontakterna och om det känns värt att dricka ibland för det (om det nu inte går att köra nyktert som sagt).

Man måste vilja sluta dricka för sin egen skull, inte pga barnen, jobbet, polarna eller frugan. Annars blir nykterheten mycket jobbig i längden (vita knogar).

Det är en sak att vara nykter och en sak att vilja leva nykter.

Inte EN droppe sedan 25 juli. Mår obeskrivligt bra. Har lärt mig tackla problem på ett helt annat sätt.

Det är bara att gratulera!

Var riktigt beroende av benso+alkohol i ett par år innan jag "lessnade" på att vara i missbruket. Började gå på NA möten samt anonyma samtal med en drogterapeut på soc (står alltså inte med i deras journaler samt att jag fått hans privata mobilnummer)
Nu för tiden lyckas jag hålla mig från benso+alkohol i ungefär 3-6 månader i sträck innan jag får ett "kort" återfall/fall på några dagar innan jag får avsmak på skiten igen.

Jag tror att det är att mitt liv är rätt schysst i övrigt som gör att jag kan vara ren i några månader i sträck innan beroendepersonligheten får för mycket kraft. Det blir liksom att så fort jag kliver på benson igen så fungerar den lite paradoxalt - den är till för att dämpa min ångest, men samvetet skriker så högt att jag nästan gråter varje gång jag tar ett piller. Men efter några månader jag varit ren så glömmer jag alltid bort att jag faktiskt mår rätt schysst utan piller, och hjärnan hittar på 10000 anledningar till att jag ska ta piller igen. Under tiden jag är ren så tänker jag dock på piller var 5te minut, och att jag ligger på dubbel maxdos på beroendeframkallande sömnpiller gör knappast saken bättre. Nu kanske vissa tror att det bara är att sluta med dem men det är svårare än så, för jag har rätt kraftig insomni som jag haft hela livet vilket gör att jag kan vara vaken 3-5 dagar i sträck utan sömn och hjärnan tar rejält stryk av det.

Någon som har bra råd till hur jag ska kunna klippa den där sista tråden som gör att jag alltid kommer tillbaka även fast jag varit ren ett bra tag?

Mvh

Det finns ju behandlingshem, trots att den "branchen" är ett jävla skämt så finns det guldkorn, du skulle ju kunna ligga på soc om en placering, lr åtminstonde en sponsor så du pissar varje vecka och pluggar tex, även om du bor på behandlingshem kan du ju fortsätta skolan osv, det fins alltid vägar

Du kan vända dig till na tex, men jag rekommenderar dig att gå till soc, förklara din sits, är du vuxen ska det mycket till innan dom sätter lvm på dig, du kan ju alltid mörka lite också

pissa varje vecka?
en schyst kontakt person du snackar med om läger varje vecka?
fortsätta med skolan?
gå på na?

Tack för en givande tråd!

Jag har druckit för mycket sen jag var 16 år ungefär och är nu strax över 30. Har hamnat i många farliga situationer och ställt till med allt möjligt idiotiskt under fyllan. Har absolut inget dagligt sug efter alkohol men kan helt enkelt inte dricka med måtta. Har haft flera vita perioder mha antabus (dock ej övervakat av läkare) och det har känts fantastiskt bra. Inga problem med att hitta på roliga saker och umgås med folk nykter osv.

MEN samma jävla sak händer alltid. Efter en tid av nykterism mår jag så väldigt bra och har helt glömt bort all smärta supandet för med sig. Så jag anser mig kunna sluta med antabus och "fira" lite. Så nu ligger jag i sängen efter en natt med minnesluckor och nedspydd jacka, efter en förmodat "rolig" utekväll. Dessutom somnade jag på tunnelbanan och vaknade vid fel station av att en vilt främmande snubbe smekte mig på låret. Känns nattsvart just nu och tänker börja med antabus igen imorgon.

Utåt sett är jag en "normal" och städad medborgare, men mitt förhållande till alkohol är fan inte normalt nånstans.

Nu när jag läser vad jag skrivit känns det totalt jävla idiotiskt att jag fortsätter lura mig själv att jag kan dricka som "vanliga" människor. Funderar på att brodera en bonad med mina topp 10 smärtsammaste alkisminnen för att sätta upp på väggen, som en påminnelse

Min fråga: Hur gör ni för att inte lura er själva att ni kan börja dricka igen?