Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Ja, det är väl bara att erkänna att det stämmer. Inget av det du skriver ovanstående är saker jag kan hålla på en sansad nivå. Vad fan ska man göra åt det? Innan jag får allvarliga problem.

Jag är inget stort fan av att prata med utomstående om personliga problem, jag skulle aldrig vilja sätta min fot på ett behandlingshem och att ta upp det med min familj och bekräfta allting skulle dom inte klara av just nu, så det kan jag bara inte.

Är det helt främmande för dig att söka dig till nån form av samtalsterapi som ett första steg, så att du får hjälp att tala om för dig själv att du har ett problem? Det brukar vara där man måste börja, att erkänna för sig själv. Personligen tycker jag, så länge personkemin stämmer mellan patient och terapeut, att det är lättare att prata med en främling, som man "pö om pö" jobbar sig ner igenom frågorna med. Oftast vet dom rätt bra hur dom ska leda en för att man själv ska hitta svaren, och svaren, min vän, bär man oftast inom sig, men dom kan vara svåra att hitta i djupet av sig själv.

ON topic tänkte jag själv dra i handbromsen nu, och skaffa mig nåt roligare att göra när jag är ledig, än att dricka. Det har tappat sin tjusning totalt, så nu tänkte jag vara så drastisk att jag ska tvinga mig till att njuta av nykterheten lika mycket som jag inbillar mig att jag njuter av att vara full. Jag ska sätta upp mål och delmål med livet som omöjligen kan uppnås med alkohol inblandat.

Har problem med alkohol och även droger. Varit nykter from söndags vilket är den längsta peroioden på väldigt länge .

Känns för första gången som jag verkligen vill sluta och jag hoppas det går vägen men är helt jävla labil. Mår bättre än aldrig förr i några minuter och sen känns det som att jorden ska gå under och så håller det på hela tiden haha

Hitta nån att snacka med, och göra saker som exkluderar alkohol/droger, och försök att gå upp i dessa saker till 150% så kommer du nog efter ett tag att märka att du, av bara farten, varit nykter bra mycket längre än du trodde var möjligt. Det är ju alltid jävligast i början, får man bara rull på det så sköter det sig självt, även om man inte tror det i början.

Idag är det 5 veckor sedan jag började pissa, rökte för mer än 4 veckor sen och tog en lina katt på fyllan för ca 1 vecka sen, annars har jag varit helt ren. Ren på alla tester iaf! Är grymt stolt över mig själv, ångrar dock katten som inåt helvete. Åt en hel del flödder, mest xanoren som är underbara ,drog pulver, käkade piller och rökte, rökte dock vardagligen i ca 6mån, i ca 3månader. Drog allt som jag fick tag på, affe, meph, meth, katt, methylone osv osv. Sedan jag började där har jag dock druckit en hel del, främst för att få bort suget, deprisonen och sömnproblemen. Även för att det är så jävla gott med öl! Riktigt skönt att jag började pissa på en öppenvård. Var främst föräldrarna som ville det, men även jag tyckte det var bra. Så, ska pissa fram till sommaren iaf och vill vara ren! Peace out
Är rätt berusad för tillfället, så ursäkta ifall inlägget blev åt helvete

Jag är också beroende av att vara beroende. Livsfarligt om man hookar på fel sak, men det kan också vara lösningen på problemet. Jag började träna som en tok, och mådde bara bättre och bättre ju mer jag tränade. Åt allt bättre. Rökte allt mindre. Tränade bara mer och mer ju mer kroppen tålde. En vilodag varannan vecka (som jag inte alltid lyckades vila på )
"Normalt" folk runtomkring sa att jag borde söka hjälp för ortorexi eftersom "träning" för dem innebär nån halvtimme på gymmet/promenad tre gånger i veckan, och jag var väl uppe i 25-30 timmars gymmande, klättrande, springande, kampsportande mm i veckan när det var som mest. Men just då behövde jag väl den intensiteten...
Och jag lyssnar inte på det "normala" folket. De är inte så upplysta som de tror. Normalt för dem är påfallande ofta att marinera sig i giftet etanol två dagar i veckan. Med argumentet att "vaddå man måste ju få ha lite KUL??"
Om man känner att man måste vara påverkad av en kroppsfrämmande substans för att ha kul/"våga vara sig själv"/våga snacka med snyggingen/slappna av/dansa - då är man väl just b-e-r-o-e-n-d-e?

Fan, här sitter man och dricker. Jag har haft massor av möjligheter att bestämma mig för att inte supa idag, men reptilhjärnan vann till slut... Ja, ja. Kan trösta mig med att så snart jag blir kvitt det här besvärliga luftvägsviruset och kan börja löpträna igen så kommer bärsen bli mindre intressant.

Alkoholism är en sjukdom som är progressiv, den tilltar med tiden. Alltså kan man inte dra en skarp gräns mellan en alkoholist och en icke-alkoholist.
Däremot finns det erfarenhet som anger 3 tecken på tilltagande alkoholism.


1. Ju längre tid du är nykter dest sämre mår du; leda, passivitet, rastlöshet, irritation, dessa känslor förvärras med tiden.

2. Ju längre tid du är nykter desto mer förminskar du dina tidigare problem och tycker till slut att det är helt vettigt att dricka igen, även om du exempelvis var nära att dö senast du drack. Att minnen bleknar är iofs inte konstigt, men nu snackar vi dagar eller veckor.

3. När du dricker så får du sällan eller aldrig tanken att "nä, nu e jag bra dragen, nu räcker det, det finns en dag i morgon också, nu tar jag en bulle hem", och faktiskt gör det.

Jag blev nykter med aa's tolvstegsprogram efter 26 års supande, det funka för mig, hoppas ni alla hittar er väg.
Lycka till!


Ps. Jag skrev en lapp som jag satte upp på väggen; "i morgon ska jag supa, knarka, slåss". Det kändes skönt och tryggt att veta att jag skulle få supa och flippa ut totalt i morgon...

Haha! Du satt upp sådana lappar när du var aktiv eller?

Måste bara berätta...

Nu har jag varit nykter i precis 5 månader och det är det längsta jag varit nykter på 12 år!
Det går faktiskt, jag trodde aldrig det, att sluta supa! Och Jag har verkligen inte spottat i glaset dom senaste åren! Så har man viljan finns möjligheten!

Jag har varit nykter i över 7 månader men nu börjar begäret smyga sig på allt oftare. skitjobbigt.

Kram till alla som kämpar med beroende.

Då hamnade man i denna tråd. Efter månader av konstant fylla, dagar då man kommer till jobbet full, dricker på jobbet, klarar inte en helg utan att dricka. Kommer knappt ihåg senaste helgen jag var nykter på, även att en släkting kom på mig däckandes i soffan kl 06 på en tisdag morgon med en tom spritflaska i famnen. Det räcker nu.

En vit månad och därefter känner jag av. Klarar jag inte detta söker jag utomstående hjälp. För jag förstör mig själv något oerhört psykiskt med detta alkoholproblem.

Lycka till alla där ute.