2020-01-14, 17:24
  #4753
Moderator
Morfar-52s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Moparornocar
Idag för exakt 9 år sedan vaknade jag upp första dagen på avgiftningen. Dagen innan kom jag dit i bedrövligt skick, över 2,5 promille och andra diverse substanser i blodet. Detta var ändå på förmiddagen. Jag hade inte ätit något ordentligt på ett par veckor utan bara supit dygnet runt. Supit för att dö kändes det som.

Satte mig upp i sängen och kände för första gången helt ärligt att nu är jag klar. Done! Grät en skvätt, skakade och försökte ta mig upp till frukosten och morgonmötet. Kroppen kändes som att den var på väg att stänga av, hjärtat höll på att bulta sin väg ut ur bröstkorgen, organen värkte och ångesten var oerhörd. Ändå kände jag innerst inne ett litet lugn någonstans att nu är det slut, nu kommer det bli bra. Jag slutar göra detta på mitt sätt och börjar lyssna på de som faktiskt bara vill hjälpa mig.

De senaste 10 åren hade varit en kraftig nedåtspiral i missbruk och beroende och de sista åren drack jag dagligen, mer och mer. Halvhjärtade försök på öppenvård, psykakuten och behandlingshem. Dagliga självmordstankar.

Idag 9 år senare är jag fortfarande nykter. Speciellt de första åren var oerhört jobbiga men jag gav inte upp, lyssnade på de som hade gått i mina skor och sakta men säkert började bitarna trilla på plats. Livet kom tillbaka och mycket mer till det. Mer än vad jag någonsin kunnat drömma om.

Jag sätter idag fortfarande nykterheten först i mitt liv egentligen. Utan den skulle alkoholen ta allt ifrån mig igen och förmodligen mitt liv med, så illa som det var den sista tiden var det bara en tidsfråga.

Tack till er och ryggdunkar på er alla som skriver här i tråden. Är inne och läser ibland, påminns om hur det var och ger ibland något uppmuntrande svar. Får även en del PM som jag försöker svara på, kul att andra ibland ser mig som någon att fråga om råd och följa, precis som jag gjorde då i början på skakiga ben.

Sköt om er alla och ge inte upp. Kan en person som jag finna varaktig nykterhet så kan nog alla det förr eller senare. Fungerar inte ett sätt så prova nästa och framförallt, våga ärligt be om hjälp.
Härligt att läsa.
Gjort i princip samma resa fortfarande drogfri nu i drygt 7 år.

Som du skrev, det viktiga är att få känslan nu är det slut. Slut för gott, samt ta den hjälp du får. Skit i dina egna miserabla och odugliga försök att bli fri.
Citera
2020-01-18, 03:57
  #4754
Medlem
KINGSiiiZEs avatar
Hej! Lider med er alla som har problem med alkoholen... det är ett rent helvete.
Själv dricker jag varje dag... 7% öl ungefär 15 om dagen... ibland kostar på mig 1 vin också. På lördag köper ett flak. Så att det täcker söndag. Har verkligen kommit i ond spiral inte roligt längre. Får sån jävla abstinens.... vaknar på morgonen o öl till frukost...
Tycker ni jag ska trappa ner eller lägga in mig på avgiftning?
Citera
2020-01-18, 07:42
  #4755
Medlem
Moparornocars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KINGSiiiZE
Hej! Lider med er alla som har problem med alkoholen... det är ett rent helvete.
Själv dricker jag varje dag... 7% öl ungefär 15 om dagen... ibland kostar på mig 1 vin också. På lördag köper ett flak. Så att det täcker söndag. Har verkligen kommit i ond spiral inte roligt längre. Får sån jävla abstinens.... vaknar på morgonen o öl till frukost...
Tycker ni jag ska trappa ner eller lägga in mig på avgiftning?

Självklart kan du prova att trappa ner men mer långsamt i ditt fall då du dricker skapliga mängder och kanske har gjort det ett tag. Kräver oftast ett schema och en ENORM viljestyrka men visst är det genomförbart.

Frågan är mest vad du gör efter nedtrappningen för att inte behöva dricka igen.
Citera
2020-01-18, 07:47
  #4756
Medlem
Spliffmeisters avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Moparornocar
Idag för exakt 9 år sedan vaknade jag upp första dagen på avgiftningen. Dagen innan kom jag dit i bedrövligt skick, över 2,5 promille och andra diverse substanser i blodet. Detta var ändå på förmiddagen. Jag hade inte ätit något ordentligt på ett par veckor utan bara supit dygnet runt. Supit för att dö kändes det som.

Satte mig upp i sängen och kände för första gången helt ärligt att nu är jag klar. Done! Grät en skvätt, skakade och försökte ta mig upp till frukosten och morgonmötet. Kroppen kändes som att den var på väg att stänga av, hjärtat höll på att bulta sin väg ut ur bröstkorgen, organen värkte och ångesten var oerhörd. Ändå kände jag innerst inne ett litet lugn någonstans att nu är det slut, nu kommer det bli bra. Jag slutar göra detta på mitt sätt och börjar lyssna på de som faktiskt bara vill hjälpa mig.

De senaste 10 åren hade varit en kraftig nedåtspiral i missbruk och beroende och de sista åren drack jag dagligen, mer och mer. Halvhjärtade försök på öppenvård, psykakuten och behandlingshem. Dagliga självmordstankar.

Idag 9 år senare är jag fortfarande nykter. Speciellt de första åren var oerhört jobbiga men jag gav inte upp, lyssnade på de som hade gått i mina skor och sakta men säkert började bitarna trilla på plats. Livet kom tillbaka och mycket mer till det. Mer än vad jag någonsin kunnat drömma om.

Jag sätter idag fortfarande nykterheten först i mitt liv egentligen. Utan den skulle alkoholen ta allt ifrån mig igen och förmodligen mitt liv med, så illa som det var den sista tiden var det bara en tidsfråga.

Tack till er och ryggdunkar på er alla som skriver här i tråden. Är inne och läser ibland, påminns om hur det var och ger ibland något uppmuntrande svar. Får även en del PM som jag försöker svara på, kul att andra ibland ser mig som någon att fråga om råd och följa, precis som jag gjorde då i början på skakiga ben.

Sköt om er alla och ge inte upp. Kan en person som jag finna varaktig nykterhet så kan nog alla det förr eller senare. Fungerar inte ett sätt så prova nästa och framförallt, våga ärligt be om hjälp.


Jävla härligt att läsa såhär på morgonkvisten när man sitter här nykter med en kopp kaffe, har gjort en liknande resa. Tände av i 2 månader i ett rum där jag hade en skokartong med 128 st buprenorfin 8 mg, 400 st iktorivil, 100 st xanor, 100 st lexotan 6 mg, 25 g amfetamin och 50 st rena kodeintabletter... samt tillgång till alkohol. Hade skiten inom en räckvidd på 3 meter. Men när man väl har bestämt sig att antingen så blir jag ren eller så dör jag, så spelar sånt ingen roll. När man är så trött på skiten att man inte ens vill ta i det..

Hade ett 15 år lång missbruk som någurlunda fungerande missbrukare (jobb osv). Har nu nästan 6 nyktra månader och mår så jävla bra!
__________________
Senast redigerad av Spliffmeister 2020-01-18 kl. 07:55.
Citera
2020-01-18, 08:00
  #4757
Medlem
Jag har varit nykter i sex veckor. Jag mår inte bättre, tycker inget är roligt och jag vill mest av allt bara dö.

Så här är det alltid när jag är nykter. Vissa säger att det blir bättre med tiden, men nej - det blir inte det.

Jag höll uppe i våras, var nykter i sju månader, men när resten av livet är total misär, så ser jag heller ingen som helst glädje eller nytta i att vara nykter. Jag ser verkligen inga som helst fördelar.

Ett tag var jag nykter i fem år, blev sjukt deprimerad och tänkte ta livet av mig, så jag började dricka igen.

Nykter är värdelöst.
Citera
2020-01-18, 11:10
  #4758
Medlem
mrtowlies avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mezzox
Jag har varit nykter i sex veckor. Jag mår inte bättre, tycker inget är roligt och jag vill mest av allt bara dö.

Så här är det alltid när jag är nykter. Vissa säger att det blir bättre med tiden, men nej - det blir inte det.

Jag höll uppe i våras, var nykter i sju månader, men när resten av livet är total misär, så ser jag heller ingen som helst glädje eller nytta i att vara nykter. Jag ser verkligen inga som helst fördelar.

Ett tag var jag nykter i fem år, blev sjukt deprimerad och tänkte ta livet av mig, så jag började dricka igen.

Nykter är värdelöst.

Har du uppsökt läkare? Det låter som att du lider av depression.
Citera
2020-01-18, 11:31
  #4759
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mrtowlie
Har du uppsökt läkare? Det låter som att du lider av depression.


Heh,

Läkare, psykologer, beteendevetare, terapeuter... i sådär 20 år.

Varit på behandling flera gånger, både på öppenvård samt internerad två gånger. Men vad hjälper det om man oavkortat pratar om missbruk, men aldrig pratar om orsaken till missbruket.

Jag blir inte avskräckt av deras propaganda eftersom livet är så kapitalt meningslöst ändå. Jag försökte ett tag att faktiskt supa ihjäl mig, men inte ens det lyckades jag med.
Citera
2020-01-18, 11:41
  #4760
Medlem
BorisBalkans avatar
Det finns två typer alkomissbrukare

De som dämpar ngt djupare än vanliga "låtsasproblem" o de som dricker för att man tror sig behöva det av ngt skäl.

Har varit båda. Den första är tung att bearbeta och alkohol är perfekt som flykt men man förskjuter bara sanningen.

Den andra är mer lömsk. Man intalar sig att livet, en själv, allt i princip blir bättre i fyllan.

Men nu några år efter båda så är det glasklart. Nyktert är bättre.

Visst jag dricker ibland, en öl söndagskvällar, mest som påminnare och lite som belöning. På den lokala pizzerian. Förr blev det lätt 5-6 öl under 2 timmar.

Gudarna vet att jag fortfarande dricker lika snabbt. Men det blir bättre. Lyckades sitta med samma bärs i 45 minuter i söndags.

Dricker ytterst lite i övrigt. Ngn flaska rött o cava på helgerna. När det kunde varit 6 liter (2 boxar) per helg.

Tycker fortfarande kalsongfylla är bäst. Tillåter mig en sån per kvartal. Gränsen från "salong" till "aprak" har blivit kortare. Tål fan knappt 2 flaskor vin. Förr kunde jag vid 1 box uppleva... MER. Vill ha mer.

Sen har vi ju drogerna, där är det tyvärr Kusin Kokain som hägrar mest. Så en gång per kvartal då ska det dras igang.

Men skönt med kontroll, självdistans, man mår utomordentligt bra, o minns vad man gör.
__________________
Senast redigerad av BorisBalkan 2020-01-18 kl. 11:43.
Citera
2020-01-18, 12:23
  #4761
Medlem
Försöker sluta dricka cold turkey.
16 timmar utan alkohol och mina enda besvär är skakiga händer och lite skakiga ben.

För 4 timmar sen tog jag 5mg sobril för jag antar att det hjälper.

Med så pass milda besvär kan jag väl klara det här utan att bli inlagd?
Har ungefär 5st 5mg sobril till.
Citera
2020-01-18, 13:39
  #4762
Moderator
Morfar-52s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Iamerror
Försöker sluta dricka cold turkey.
16 timmar utan alkohol och mina enda besvär är skakiga händer och lite skakiga ben.

För 4 timmar sen tog jag 5mg sobril för jag antar att det hjälper.

Med så pass milda besvär kan jag väl klara det här utan att bli inlagd?
Har ungefär 5st 5mg sobril till.
Troligen, men egentligen omöjligt att svara på utan bakgrund med mängd och tiden du supit.
Starta en egen tråd här i rehab om du börjar må riktigt dåligt, med en närmare beskrivning då.

Eller gör det ändå.
Citera
2020-01-18, 15:47
  #4763
Medlem
Nytt försök då...

För två veckor sedan så hamnade jag på denna tråd och tänkte skriva av mig lite. Hade tagit massa modafinil och det slutade med att jag skrev hela min historia i 3 dygn utan att sova och jag insåg så jävla många saker jag aldrig tänkt på förut. Det blev runt 20 sidor och det var första gången jag verkligen försökte att förstå mig själv.

Denna gång känns annorlunda, men det säger jag alltid...

7 år, 3 kärlekar, 3 jobb och 3 utbildningar bortkastade. 1 självmordsförsök och 2 månader på Psyk.

Insåg att jag var alkoholist några månader efter att jag drack för första gången runt 20-års åldern så jag har alltid varit en periodare. Har klarat 7-8 månader som mest hittills.

Varje gång jag drack slutade alltid med drickande och INGET annat i veckor. Inget annat spelar någon roll efter första droppen. Vanligtvis hemma, ensam. Gillar inte att dricka bland folk. Slutar med att sängen och golvet är nedspytt och där ligger jag bland ett tjugotal vodkaflaskor i min äckliga säng... Äter inget, pratar inte med någon, duschar inte, rakar mig inte. Jag ligger bara där och dricker och svettas i veckor.

En gång när jag var som lägst så sov jag i en park, under ett träd, i 10 dagar och bara drack för att jag missat mitt flyg hem, pga alkohol. Vinglade runt då och då, umgicks med alkisarna i detta främmande land där ingen ens pratade engelska och hade accepterat att om det ändå var där jag skulle hamna så kunde jag lika gärna börja vänja mig.

Allt är så mycket bättre när jag är nykter men ändå faller jag tillbaka. 3 veckor sedan sista fyllan nu och igår, för första gången i mitt liv, så vände jag om och gick hem när jag gått till affären för att köpa vodka. Vanligtvis går det inte att stoppa mig när jag väl bestämt mig, så det kanske är någon slags vändning på gång.

Jag vill inte hamna på sjukhus igen.
Jag vill inte ligga i min säng i veckor i sträck och bara halsa vodka utan att ens äta.
Jag är trött på att ha spyhinkar strategiskt utplacerade i lägenheten.
Jag är trött på att inte ta hand om mig själv.
Jag är trött på att ljuga.
Jag vill inte att mina nära och kära ska behöva undra om jag vinglar runt och spyr på stan för att köpa alkohol eller om jag är död när jag inte svarat någon eller varit inloggad någonstans på veckor.
Jag vill inte vara elak mot andra pga min fylla.
Jag vill göra mitt jobb.
Jag vill vara där för mina vänner.
Jag vill kunna svara i telefon när någon ringer.
Jag vill inte undvika omvärlden längre.
Jag vill inte behöva radera alla sms när jag vaknat pga all ångest jag får när jag ser hur jag beter mig.
Jag vill städa min lägenhet varje helg.
Jag vill inte behöva tänka på var närmsta toalett är hela tiden för att kunna springa iväg och spy.

Jag vill leva.

Nytt försök.
__________________
Senast redigerad av MSMD33 2020-01-18 kl. 15:58.
Citera
2020-01-18, 16:09
  #4764
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av MSMD33
Nytt försök då...

För två veckor sedan så hamnade jag på denna tråd och tänkte skriva av mig lite. Hade tagit massa modafinil och det slutade med att jag skrev hela min historia i 3 dygn utan att sova och jag insåg så jävla många saker jag aldrig tänkt på förut. Det blev runt 20 sidor och det var första gången jag verkligen försökte att förstå mig själv.

Denna gång känns annorlunda, men det säger jag alltid...

7 år, 3 kärlekar, 3 jobb och 3 utbildningar bortkastade. 1 självmordsförsök och 2 månader på Psyk.

Insåg att jag var alkoholist några månader efter att jag drack för första gången runt 20-års åldern så jag har alltid varit en periodare. Har klarat 7-8 månader som mest hittills.

Varje gång jag drack slutade alltid med drickande och INGET annat i veckor. Inget annat spelar någon roll efter första droppen. Vanligtvis hemma, ensam. Gillar inte att dricka bland folk. Slutar med att sängen och golvet är nedspytt och där ligger jag bland ett tjugotal vodkaflaskor i min äckliga säng... Äter inget, pratar inte med någon, duschar inte, rakar mig inte. Jag ligger bara där och dricker och svettas i veckor.

En gång när jag var som lägst så sov jag i en park, under ett träd, i 10 dagar och bara drack för att jag missat mitt flyg hem, pga alkohol. Vinglade runt då och då, umgicks med alkisarna i detta främmande land där ingen ens pratade engelska och hade accepterat att om det ändå var där jag skulle hamna så kunde jag lika gärna börja vänja mig.

Allt är så mycket bättre när jag är nykter men ändå faller jag tillbaka. 3 veckor sedan sista fyllan nu och igår, för första gången i mitt liv, så vände jag om och gick hem när jag gått till affären för att köpa vodka. Vanligtvis går det inte att stoppa mig när jag väl bestämt mig, så det kanske är någon slags vändning på gång.

Jag vill inte hamna på sjukhus igen.
Jag vill inte ligga i min säng i veckor i sträck och bara halsa vodka utan att ens äta.
Jag är trött på att ha spyhinkar strategiskt utplacerade i lägenheten.
Jag är trött på att inte ta hand om mig själv.
Jag är trött på att ljuga.
Jag vill inte att mina nära och kära ska behöva undra om jag vinglar runt och spyr på stan för att köpa alkohol eller om jag är död när jag inte svarat någon eller varit inloggad någonstans på veckor.
Jag vill inte vara elak mot andra pga min fylla.
Jag vill göra mitt jobb.
Jag vill vara där för mina vänner.
Jag vill kunna svara i telefon när någon ringer.
Jag vill inte undvika omvärlden längre.
Jag vill inte behöva radera alla sms när jag vaknat pga all ångest jag får när jag ser hur jag beter mig.
Jag vill städa min lägenhet varje helg.
Jag vill inte behöva tänka på var närmsta toalett är hela tiden för att kunna springa iväg och spy.

Jag vill leva.

Nytt försök.

Hei,

Dette var sterkt å lese. Jeg selv er nykter siden 2016 da det nesten gikk utfor stupet og kona nesten flyttet. Nå etter så mange år går det veldig bra! Jeg håper virkelig at du snur, kjenner igjen mye og ikke vil jeg dit igjen.

Ta hjelp av profesjonelle og legg om livet ditt. Få nye hobbyer, gå promenad! Start å trene!

Mange gode ønsker fra Norge. Du kan hvis du vil! Masse lykke til!
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in