Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Då fixade jag julafton galant och dessutom kryssningen. Drack inte en droppe men valde också att ta antabus innan resan. Jag kommer aldrig mer åka på en kryssning. Alkoholen runt omkring var alldeles för jobbigt psykiskt för mig. Att dessutom dela hytt med 2 som drack var också en plåga såklart. Mådde skit egentligen hela tiden men höll humöret uppe

Bra att du klarade dig. Utsätt dig inte för liknande saker igen.

Nu är jag här. Återigen.
Vid ståndpunkten då jag bara är så less på den här skiten.

Varför dricker jag egentligen?
Jag vet inte ens själv. Det har bara blivit något som jag gör..
Varje helg sedan jag fyllde 18 år. Och efter tillträdet till Systembolaget har det givetvis blivit ännu mer.
Jag brukar säga att det är pga att jag tycker vardagen är så jävla trist och att berusa min sinnesstämning är något jag gärna gör, vilket är helt sant.

Men jag orkar inte ha det såhär.
För tillfället är jag arbetslös, dricker minst 4-5 dagar på en vecka.
Jag har ingen inkomst framöver, varken från a-kassa eller något annat, och det är ju jättebra när hälften utav dom pengar jag hade har gått till sprit.

Vad jag inte har tänkt på under åren som har flytit förbi är att alkoholets rus har totalt förändras mot vad det har varit. Från en början att vara skönt, roligt och rogivande till att bara vara en annorlunda känsla mot att vara nykter.

I början kunde jag dricka 2 folköl innan jag ut på krogen, men här sitter jag nu och har snart dragit i mig en sjuttiofemma vodka utan att känna märkbart av det.. I min ensamhet.

Jag har för tillfället vänt på dygnet helt och hållet, vaknade kl 22 idag.
Jag har tappat kontakten med min dotter och hennes mamma, pga att hon tycker att jag måste ordna upp mitt liv innan jag kan fortsätta vara pappa, vilket hon har helt jävla rätt i.

Och även om jag tycker om att festa och att ha kul med polare (naturligtvis innefattar allt sådant alkohol) så inser jag att det går fan inte att hålla på såhär. Jag mår så förbannat dåligt när jag vaknar, och det beror oftast inte på bakfyllehuvudvärk eller något annat, utan bara att jag känner mig så jävla tom och värdelös. Att jag är deprimerad i vanliga fall hjälper ju knappast till.

Jag har tänkt såhär många gånger förut, men det har alltid slutat med att någon dag efter att man har slutat må skit efter helgens överdrivna konsumtion utav alkohol, så blir man sugen på en öl eller två, vilket oftast resulterar i att allting tar slut i kylskåpet, och sedan så kommer man inte upp till jobbet eller blir sen till någon avtalad tid/sover bort hela dagen.

Jag behöver intala mig själv att detta är för mitt eget bästa, då jag hela tiden lyckas fumla bort den idén med någon simpel ursäkt. Precis som med min rökning och snusning men det får bli ett senare problem.

Jag har iallafall bestämt mig för att hålla mig nykter i ett X antal veckor/månader framöver, först och främst för att visa att jag kan och för att spara pengar, rädda min kropp och rädda mitt förhållande med min dotter.
Jag skulle inte klara av att supa bort halva hennes uppväxt och sedan plötsligt bli en pappa om 10 år eller dylikt.

Jag har en del teorier på vad jag skall göra under tiden, och som förmodligen skall hjälpa mig hålla mig på fötter.

1. Skaffa jobb.
2. Skaffa körkort.
3. Börja träna. (Har alltid haft ambitionerna att träna och må bra, vilket jag gjorde tidigare. Vill gärna ta upp det igen.)
4. Sluta slösa pengar på alkohol och köpa saker till min dotter istället.

Om denna tråd inte ligger på rätt plats så får den givetvis flyttas.
Jag vill tro att det är fler som känner likadant, och ni är givetvis välkomna att skriva av er och berätta vad och hur ni tänker.
Och själv så vill jag ha tråden som ett slags note-to-self, att titta tillbaka på när jag känner att suget kommer tillbaka. För jag vill lyckas med detta.

Har ni några frågor, så är det bara att skriva.
Pepptalk och motiveringar är givetvis välkomnat.


Och om jag tar upp denna fråga med min psykolog, som förmodligen inte är så helt på den ljusa sidan med att jag har det såhär, skulle man få någon lätt ångestdämpande såsom Atarax eller liknande?


Jag kommer givetvis att uppdatera denna tråd och berätta hur det går osv.
/A

Nej fy fan aldrig mer

Är en man mellan 25 - 30 som i många, många år helgsupit rätt kraftigt. Vill knappast jämföra mig med ni som dricker mer regelbundet och oftare än så.. Men faktum är att jag lever för helgen, jag lever för helgfyllorna och allt vad det innebär. Någon som känner igen sig? Jag lever inför nästa fylla och dess rus och känsla överlag.. Det är det enda som tilltalar mig och ger mig glädje nuförtiden. Jag är så förbannat uttråkad och svart i själen numera..
Men ska det verkligen vara såhär? Är inte livet mer än nästa helgs fylla? Jag hoppas och tror det iallafall. När drickandet har blivit ens stora hobby och mål här i livet så känns det som det gått för långt!? Har bestämt mig för att nu efter nyår ta tag i saker och ting, finna intressen, men framför allt finna livsglädjen igen.

kommer lägga ner drickandet för ett tag framöver. behöver rannsaka mig som person och alkoholen har inget med den resan (rannsakningen) att göra.

Uppdateringar här kommer göras allteftersom.

Må väl och hoppas ni får ordning på saker och ting! Gott nytt år

Hej. Ny här.
Har nu bestämt mig för att lägga av med alkohol och droger. Har det senaste året druckit ca en flaska vin om dagen + rejäla fyllor på helgerna med stoooora minnesluckor varenda gång.
På vardagarna har jag druckit vin. Stressat hem från jobbet för att få ta första glaset i soffan å känna hur avslappnad jag blir. Det följs av 3-4 stora glas till. Tror allt bottnar i min dåliga självkänsla och depression. Har ätit diverse mediciner mot depression förut.
Har nu varit fri från alkohol å droger i 5 dagar men mår jävligt konstigt. Fryser, oro i kroppen, rastlös, nervös osv. Kan det vara abstinens jag har? Och hur länge håller en sån på?

Hej. Ny här.
Har nu bestämt mig för att lägga av med alkohol och droger. Har det senaste året druckit ca en flaska vin om dagen + rejäla fyllor på helgerna med stoooora minnesluckor varenda gång.
På vardagarna har jag druckit vin. Stressat hem från jobbet för att få ta första glaset i soffan å känna hur avslappnad jag blir. Det följs av 3-4 stora glas till. Tror allt bottnar i min dåliga självkänsla och depression. Har ätit diverse mediciner mot depression förut.
Har nu varit fri från alkohol å droger i 5 dagar men mår jävligt konstigt. Fryser, oro i kroppen, rastlös, nervös osv. Kan det vara abstinens jag har? Och hur länge håller en sån på?

Varför då? Att uthärda den ultimata tråkigheten att vara nykter bland berusade idioter stärker mig bara mer och mer. Klarar JAG inte det är jag inte en nykter och frisk människa.

Hej. Ny här.
Har nu bestämt mig för att lägga av med alkohol och droger. Har det senaste året druckit ca en flaska vin om dagen + rejäla fyllor på helgerna med stoooora minnesluckor varenda gång.
På vardagarna har jag druckit vin. Stressat hem från jobbet för att få ta första glaset i soffan å känna hur avslappnad jag blir. Det följs av 3-4 stora glas till. Tror allt bottnar i min dåliga självkänsla och depression. Har ätit diverse mediciner mot depression förut.
Har nu varit fri från alkohol å droger i 5 dagar men mår jävligt konstigt. Fryser, oro i kroppen, rastlös, nervös osv. Kan det vara abstinens jag har? Och hur länge håller en sån på?