Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Alkohol suger ut min själ och nu vill jag aldrig mer dricka.
Mitt problem är inte mängden utan att jag alltid tänker på alkohol och planerar hur och vad jag ska dricka, det gamla vanliga alkistänket.

Under semestern har det blivit lite varje dag och kanske 5-6 fyllor varav 2 st var redlöst tillstånd.
Ingen annan än jag fattar att jag har problem, för liksom, jag är ju inte full på jobbet är till och med oftast nykter.
Jag vet att alkoholen förstör mitt liv på något sätt ändå för att den genomsyrar mina tankar.

Fuck you skitalkohol!

80 kr/dag kostade det när jag var inskriven. (6v behandling + återbesök = ~3500-4000) En arbetsgivare kan stå för den kostnaden beroende på hur deras plan för rehabilitering ser ut. Arbetsgivaren är hur som helst skyldig att hjälpa dig om du ber om hjälp. Socialen kan också stå för behandlingen men de vill oftast börja med öppenvård och provtagning/blåsning på beroendecentrum t.ex. har jag för mig. Någon annan här har säkert rätt information ang det.

Sjukersättning under tiden på behandlingshem är en smärre förmögenhet. Man behöver betala hyran hemma och egenavgiften , utöver det har man inga utgifter i princip.
Jag klarade mig bra på "fickpengsnormen" från soc på makalösa 1650 spänn i månaden under min behandling.

Hej! Har länge försökt att skriva ett inlägg i denna tråd, men har alltid ångrat mig innan jag postat. Får grov ångest av att bara läsa här. Så jag ber om ursäkt om min text är osamanhängande eller så.

Det är så att jag fått en läkartid senare i veckan, och jag uppgett som orsak min oförmåga att avstå alkoholen då det får mig att känna ångest och andra abstinensbesvär. Jag har tidigare behandlats mot just ångest, speciellt panikångest, men det har inte hjälpt med medicinen jag fått (SNRI).

Så till mina frågor;

Vad bör jag be om för medicin? Behöver antagligen någon typ av benso, men kan lyrica eller något annat ha samma effekt? Bör jag be om något som dämpar alkoholsuget, även om jag egentligen bara använder alkohol för dess lugnande effekt?

Är det viktigt att jag är nykter när jag träffar läkaren? Jag vill absolut inte hamna på något boende. Hur mycket vågar jag berätta?

Hej, nu är ju inte jag någon läkare så jag tänker inte ge mej ut och rekommendera någon medicin men jag led själv av svår ångest och hade ruskiga panikångestattacker. Och självklart självmedicinerade jag med alkohol i perioder.

Jag tycker att du som jag tar kontakt med beroendecentrum och psykiatrin. Jag har nu gått igenom en grundbehandling för alkoholberoende och går nu på eftervård.
Jag har sedan förra året även gått på KBT behandling för min ångest.
Detta har gjort att jag idag kan leva helt nyktert, inga piller och sådant skit, jag är helt klar i skallen och tänker helt klart, presterar helt fantastiskt på jobbet utan vidare ansträngning. Liver har helt klart vänt för mej när jag andrade mina beteenden. Mina beteenden var roten till min ångest och missbruk och man ska inte ersätta ett missbruk med ett annat.

Så, skit i piller och droger, kontakta beroendecentrum och psykiatrin.
Jag kontaktade min företagshälsovård som fixade behandlingshem, terapi med mera. Det är arbetsgivarens skyldighet och jag har inte betalat en krona själv och fått förstklassig vård och mår helt otroligt bra idag jämför med för ett år sedan.

Var så ärlig du kan så får du förhoppningsvis bästa möjliga hjälp. Om du inte dricker så mycket att du rent fysiskt är i fara om du slutar, så tror jag inte du behöver oroa dig för att hamna på behandlingshem eller dylikt. Du kommer få ge blodprov så att läkaren kan avgöra vilka mediciner du tål utifrån din nuvarande situation.

Själv har jag fått god hjälp av Naltrexon, men det är en del andra som tycker att det är värdelöst. Klart värt att prova i alla fall. Antabus är klockrent för att helt avstå alkohol eftersom det inte går att dricka när man går på det. Det ger därmed också en viss sinnesfrid så att man kan försöka koncentrera sig på att ordna upp sin tillvaro istället för att brottas inombords varje dag om ifall man ska gå och köpa alkohol eller inte. Man har inget val annat än att låta bli.

Om du sen har psykiska problem som ligger till grund till missbruket så ska det såklart behandlas separat. Men tänk på att det mycket väl kan vara så att du har ångest FÖR att du brukar alkohol. Lyckas du låta flaskan stå ett tag så kan det bli så att ångesten släpper, i alla fall delvis.

Lycka till!

Om du går till en läkare och ber om bensodiazepiner så vågar jag lova att du inte kommer att få några utskrivna. Jag frågar mig om du inte bara är intresserad av att byta drog och inte av att sluta. Läkaren kommer garanterat att tänka samma sak. Om du vill sluta helt och hållet så rekommenderar jag nedtrappning med folköl framför benso alla dagar i veckan.

Jag tror även att det kan bli svårt att få Lyrica utskrivet och frågan är om du vill ha det med tanke på det beroende som substansen skapar. Jag har inte testat Lyrica själv, men enligt vad jag har hört så skall det vara värre än att sluta med alkohol, benso och opiater samtidigt. Jag råder dig att läsa trådarna om att sluta med Lyrica innan du testar det.

Det är en fördel om du är nykter under ditt läkarbesök. Om du vill sluta så har du en tuff period framför dig och du måste vänja dig vid att göra saker nykter. Varför inte börja med läkarbesöket?

Jag tror inte att du behöver vara orolig för LVM vid ett första besök. Tänk dock på att inte säga saker som du senare kan ångra, till exempel om du har körkort eller vapenlicens. Ljug för läkaren om han frågar om detta.

Tack för svaren!

Ber om ursäkt för att jag citerar med bara "text", men jag har läst vad ni sagt och försökt ta det åt mig. Nu är det snart dags att träffa läkaren, och det blev tyvärr så att jag är ganska långt ifrån nykter. Har bestämt mig för att bara berätta sanningen, så får vi se hur det går. Hm, vissa saker kommer jag nog behöva vara tyst om dock, när jag tänker efter lite..

Men hursomhelst, hör av mig efteråt med statusuppdatering. Oavsett hur det går blir det väl inte direkt, behöver sova ruset av mig.

Jag hoppas verkligen att du träffar en bra läkare som lyssnar på dej och som har god kunskap och förståelse för beroenden, inte någon j-la hoppetossa som tycker att du ska sluta bums och ta dej i kragen, sådan kan man vara utan.

Tänk på en sak, man kan inte bli nykter och frisk på en gång, det tar tid, om du är som jag (otålig och vill ha snabba resultat) så får du verkligen en livs levande lektion i tålamod och ödmjukhet. Att du går till en läkare är ett första steg, sedan får du ta nästa, och nästa osv. Du måste LÄRA dej att leva nykter, ungefär som att lära sej ett nytt språk, det tar tid och man måste kämpa, inte ge upp, våga lita på andra och våga ta hjälp. Det krävs mycket mod och det tror jag du har innerst inne. Jag håller på dej, skriv hur det gick och hur du mår.

Är nu hemma igen efter läkarbesöket. Det var ett helvete att ta sig dit i mitt tillstånd, men hade med mig en vattenflaska med någon deciliter rom i, om jag inte skulle klara det. Lyckades hålla mig utan att dricka något, men det var en trygghet att känna flaskan där, gömd i ärmen på jackan, ifall jag skulle behöva den.

Hade som sagt tänkt att berätta sanningen, hade ganska så mycket jag ville berätta, och hade gått igenom hela scenariot i huvudet innan jag gick dit. Men det visade sig att när jag väl satt där, så kunde jag knappt prata alls. Men läkaren var duktig, han skötte samtalet och jag klarade som bäst att svara med "ja" eller "nej".

Han ville lägga akut fokus på att jag ska nyktra till lite, innan vi diskuterar psykolog och långtids behandling. Fick 50x 10mg Vival (stesolid) för att klara mig tills nästa träff, med 3x som daglig dos. Ska få Imovane också, för sömnen, men han ville inte skriva ut det innan jag varit nykter en stund.
Fick även Cipralex, 10mg, men jag ska inte börja med dom innan jag känner att jag har ork med insättningssymtom.
Observera att jag inte frågade efter någon medicin alls, klarade inte mer än att bara nicka och som mest svara ja eller ok.

Jag vet att det är lite som att byta ett beroende mot ett annat, men klarar jag mig bara till nästa möte så tror jag att jag har mera ork för att diskutera behandling mer långsiktigt. Det känns som att det kanske finns ett litet ljus i slutet av tunneln.

Bra att du paltade dig dit! Man kan alltid diskutera huruvida medicinering är bra eller inte men du kan ju se det som ett sätt att vara i bättre skick inför nästa besök. Försök vara så ärlig du kan, det är väldigt befriande att få prata av sig och läkaren har säkert varit med om ett och annat vrak som är värre än du.

Om du nu ska knapra diverse preparat så bör du i alla fall försöka undvika att hålla på med alkohol samtidigt. Det kan vara ett första mål.

Snälla be om antabus med. Att ge en alkoholist en massa benso är upplagt för katastrof. Jag tycker också du ska fokusera på att få bukt på ditt missbruk. Klart du mår skit om du super hela tiden. Ingen kommer fixa ditt dåliga mående samtidigt som du dricker eller tar narkotika (dina piller är narkotika). Börja i rätt ände, en längre tids nykterhet gör en jävla massa för psyket, har du fortfarande ångest och depressioner som inte går att hantera efter , säg ett halvårs nykterhet , fortsätt jobba med det då.
Såhär skrev jag till en annan användare som knarkade samtidigt som han gick hos kurator och inte var ärlig med sitt missbruk.