Kuratorer

Har en fråga så får vi se om nån sitter inne med något svar. Jag går hos kurator pga depression. Jag missbrukar tramadol och citodon. Kuratorn har frågat mig om jag missbrukar alkohol eller tabletter. Jag har sagt nej hela tiden men misstänker att kuratorn misstänker tablettmissbruk lite för en gång sa denna person: Du ska veta att om du skulle ha ett tablettmissbruk är det mellan dig och mig, och det kan bli lättare om vi pratar om det även om du vill sluta eller inte. Min fråga nu är: ska man våga prata om det eftersom jag missbrukar tabletter som jag får utskrivet av en läkare där kuratorn arbetar. Är det bara ett sätt att få reda på om jag missbrukar så kuratorn kan säga till läkaren att inte skriva ut mer recept?

Men vad vill du då? Sluta knarka antar jag eftersom du placerat frågan här.

Då har du ju en bra möjlighet att få prata om ditt problem, antagligen är det kanske första gången du erkänner problemet för någon utomstående.
Det är absolut ett första steg mot drogfrihet, sedan kommer många fler. Ingen lätt sak att klara, det är fan så mycket lättare att fortsätta knarka. Är det vad du vill?

Jadu det är det jag inte vet. Självklart vill väl ingen knarka. Tänk om man kunde må normalt utan skiten. Enda skälet till att jag håller på är att kunna överleva. Men det skulle kännas bra att prata med någon om det men man vill inte bränna alla broar med att berätta det för fel person.

Klart att det går att leva utan att knarka. Fast när man är i skiten känns det omöjligt. Det är en lång och smärtsam väg att sluta knarka, men visst fan går det!

Sedan är det ju en annan sak att många människor kan behöva medicin för att klara vardagen, men det är en annan fråga. Det är lätt att komma in i en ond cirkel där man hela tiden måste öka dosen för att känna sig som folk. Det är en cirkel man måste bryta sig ur, för den leder inte till något bra.

Ingen här kan väl ge dig ett korrekt svar på din fråga, men mitt råd är att börja vara ärlig och ta emot den hjälp du kan få.

Känns totalt meningslöst att gå hos kurator och sitta och vara oärlig. Sprang själv hos läkare/terapeuter etc från och till i flera år och var oärlig med mitt missbruk.
Jag fick aldrig något "roligt" utskrivet under mina missbruksår annars känns dina inlägg som något jag själv hade kunnat författa för 15-8 år sen. Den här biten hade jag skrivit under rakt av på den tiden "Självklart vill väl ingen knarka. Tänk om man kunde må normalt utan skiten. Enda skälet till att jag håller på är att kunna överleva. ". Precis så tänkte jag.
Jag missbrukade minsann inte för att jag var en knarkare/alkoholist, jag missbrukade för att jag var deppig och hade ångest. Kunde bara någon läkare/terapeut etc. kirra det åt mig skulle jag kunna dricka och knarka på en lagom nivå eller inte alls. Slösade bort extremt lång tid och sjönk djupare och djupare ner i missbruk på att tänka på det viset.
Jag började inte komma till rätta med mitt dåliga mående föränn jag sökte hjälp för mitt missbruk och slutade använda.
Började drogbehandlas för typ två år sen. Drogfri cirka ett år nu. Skulle ljuga om jag sa att varje dag är toppen men jag har ärligt talat inte mått bättre på 15 år.

Thats it. Skit samma. Efter ha läst morfars och särskilt ditt mjukostens svar har jag skrivit ner min droghistoria på papper och ska ge det till min kurator på min träff imorgon. Sedan får jag se om jag orkar att inte förnya mina recept igen. Håll alla jäkla tummar och tår ni kan

Grymt! Håller tummarna!

Lycka till det kommer säkert gå bra och du kommer känna en lättnad efteråt.

Vad, vilka doser och hur länge har du missbrukat? Du nämnde lite bara i förbigående i första inlägget.
Det kanske inte bara är att sluta rakt av...

Ca 1800 krossade Tramadol retard och 10-12 citodo per dag. Lyckades trappa ner när jag hade en karta tramadol kvar (mycket för lite känner jag) Har varit utan tramadol sedan 31/7 och för att klara av den första chocken till kroppen gjorde jag slut på citodonet med CWE mellan 1/8 och 3/8 (30 tab per dag) så igår var första dagen helt utan. Inte sovit många timmar inatt. Spinner runt som en jävla jojo i sängen eftersom jag vill krypa ur mitt eget skinn. Normala skälet till tabletterna är en rygg och nack skada så det är knappt jag kunde ta mig ur sängen för smärtan. Tycker så jävla synd om mig själv nu men det är mitt eget fel. (förutom idiotläkarna som förnyar recept när jag äter dessa mängder)

Nu skriver du inte hur länge du tagit detta, men du behöver hjälp med detta. Det där kliver man inte ur bara så där. Du kommer få svåra biverkningar och jag skulle säga att behöver en avgiftning. Dvs du behöver lägga in dig och trappas ur under läkar-övervakning/medicinering.

Att tycka synd om sig själv och skylla på alla andra är typisk reaktion, du behöver inte skämmas för det. Så har nog de flesta reagerat innan man fått ett annat sätt att tänka.
Hoppas du tar tag i detta nu och tar den hjälp du kan få. Du har en lång jobbig väg att gå, men belöningen är faktiskt att du får ditt liv tillbaka.

Va nu en riktigt envis jävel, så kommer det bli bra!

Man kan säga att citodonet har jag hållit på med sedan 2007 och tramadolen i 1-1,5år. Var hos kuratorn idag och jag överlämnade brevet jag skrivit. Satt där medans denna läste brevet och fick till svar: Hade mina misstankar redan i början och på slutet var jag nästan 100% säker på att du missbrukade. Denna kuratorn är helt suvverän och jag är glad att ha personen för jag fick även som svar att det är helt upp till mig hur och när jag vill sluta, jag måste vilja det men hen skulle stötta mig till 100% hur jag än tänker göra.

Fan vad bra jobbat! Har varit i en liknande sits själv, så jag är inte så förvånad att kuratorn mer eller mindre redan visste. Till slut är det mest för en själv som man upprätthåller lögnen, och jävligt skönt att slippa det.