Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Nu är det en vecka sedan jag tog min sista drink. Känns ganska bra, trots återfallet som jag tog för en dryg månad sedan. Jag måste vara nykter för min egen skull, precis som Morfar skrev ovan.

Det har idag gått två månader sen jag bestämde mig för att sluta dricka alkohol. Jag valde att inte berätta det för så många innan jag började eftersom jag visste hur reaktionerna skulle bli vilket jag ansåg mig klara mig bra utan. Så som ”DU, utan sprit? haha” osv. Vilket var exakt vad som hände när jag berättade att jag tänkt sluta. Men som sagt visste jag det och jag klandrar ingen. Har liksom uppgett mig för att vara ganska så glad i spriten, milt utryckt. Visste knappt själv om jag vågade tro på vad jag hade insett att jag var tvungen att lova mig själv.
Två månader senare sitter jag här och det känns både lätt och rätt, vilket positiva livsavgörande beslut ska göra. Är det lätt och rätt så finns det ingen anledning att inte fortsätta i samma spår. För att falla tillbaka i alkoholens ”ljuva” dimma känns just nu bara så sjukt långt bort att jag inte ens förstår hur jag kan ha utsatt mig för detta så mycket tidigare. Det har egentligen aldrig gett mig någonting mer än lite glädje för stunden och jag kan ju faktiskt helt själv bestämma om jag vill vara bakfull eller inte en lördag- eller söndagmorgon. En oanad makt att kunna välja om jag vill må bra när jag vaknar eller inte som jag aldrig kunnat tänka mig själv besitta. Men så är det och här är jag.
Dom säger att det ska gå 90 dagar innan man förbi första steget av motgång från ett beroende man gjort sig av med. Jag slutade dricka men även med att ta droger som alltid var en påföljd av att mitt fulla jag tagit något dumt beslut. Och det är fortfarande 30 dagar kvar till dom 90 så jag ska inte heller ropa ut att jag klarade det, än, om ens nånsin?
Jag är bara så glad och stolt att jag stått fast vid mitt beslut så här länge trots en massa inbjudande fester och evenemang som jag antingen tackat nej till eller gått på nykter. Vilket jag verkligen trivs bra med. Jag har varit han som folk frågat dagen efter ”Vad sa jag egentligen till henne igår?”. Att kunna svara på den frågan och hjälpa en vän med en så enkel sak värmer något oerhört då jag för det första är glad att personen som glömt eller gjort bort sig inte är jag själv samt att jag varit med om allt som alla var med om bara det att jag kommer ihåg allt. Kanske inte så bra alltid men väldigt skönt att slippa gissa i alla fall.
Men vad får jag då ut av mitt beslut? Är det värt det? Är det för alltid? är frågor jag ställer mig själv dagligen och även mina vänner ställer dom ibland. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara så mitt svar är att det värt allt i livet som får mycket högre kvalité och man inser varje dag att man är en stark individ som inte behöver dricka sig redlöst berusad för att sedan klara av ytterligare 5 arbetsdagar, eller bara rent av inte behöver dricka sig lullig för att ha lite kul och kanske våga snacka med någon tjej. Nej allting går att göra nykter. Dock krävs det ett bra humör från början. Är jag nere en dag kan jag inte gå ut på en klubb och förvänta mig att det blir en toppenkväll. Det var där alkoholen kunde komma in och hjälpa till för vilken sinnesstämning man än är i så kan alkoholen alltid få en att slå klackarna i taket och tycka livet är underbart, för stunden. Så ja. Det är verkligen värt det och jag har aldrig ångrat det en sekund.
Om det är för alltid är omöjligt att svara på men just nu känns det som det i alla fall. Att både må psykiskt och fysiskt bra i stort sett varje dag är obeskrivligt lyxigt. Jag kan hantera varenda situation på ett bättre sätt än tidigare då allting aldrig spelade någon roll. Jag har ett självförtroende att säga nej till saker jag vet inte ger mig något. Något jag aldrig tidigare prioriterat. Jag vet att jag gör rätt och då är det också lätt att fortsätta. Motivationen är på topp och jag hoppas jag kan inspirera andra att om dom nu behöver det, välja samma väg som mig. För det är inte målet som är lyckan, utan vägen dit!

Morfar-52, bra uttryckt!

Mina senaste 12+ år har sett ut så här ungf i kronologisk ordning:

1. alkohol och knark är roligt. bara ngt positivt. nya dimensioner upptäcks.
2. negativa fysiska, psyskiska, sociala konsekvenser börjar uppstå.
3. medicinerar bort det negativa med mer substanser. sömnen, kärleken allt går åt helvete.
4. orkar inte mer trixande och trollande och paranoia och döljande och lögner och skuld.
5. börjar på aa och na möten. lär mig mkt om mig själv. är helt fri från substanser ett år. livet leker.
6. inser negativa aspekter med 12-stegsfolket. situationer, t.ex. röjande av anonymiteten händer.
7. är fri och glad utan substanser ca 1 år till utan möten. blir kaxig. börjar röka cb pga oklara skäl.
8. herr opiat och fru benso återvänder. dricker dock inte än.
9. skiter i allt och super sönder mig i helgen (2d sen). inser att trots brist på riktigt allvarliga konsekvenser, och tämligen god självkontroll mellan de mörka episoderna, och ett i övrigt ok fungerande jobb/familjeliv - så fungerar det inte i längden.
10. vad ska hända nu?

mår piss. är så trött på mig själv. varför kan jag inte bara vara nöjd med att allt är ok? varför ska jag vara så självdestruktiv? nackdelarna överväger ju minst sagt fördelarna. känns som jag kommer att falla ner i en djup depression. tappa livslusten helt. har försökt det mesta. resor. kurser. familj. släkt. träning. musik. karriär. sex. ändå känns det alltid som det fattas ngt.

det var min lilla bikt. vg kommentera om ni vill. tackar för andra inspirerande inlägg. och tack till fb, som funnits i mitt liv lika länge som alkoholen.

Imorgon är det fyra månader sedan jag drack sist. Jag är så less på allt runt alkoholen. Ruset, lukten, smaken, mitt beteende på fyllan, andra fulla människor, bakfyllan och ångesten.

Vill och måste sluta 100%. Antingen dricker jag och drar ner mig själv i misär. Eller så slutar jag.

Det mest frustrerande just nu är att omgivningen ibland verkar så oförstående. "Du är ju inte alkis? Varför skall du bli nykterist? Du dricker ju inte alls mycket?". Det är så otroligt accepterat att supa både hårt och ofta. Men jag är alkoholist och kan inte dricka. Jag är nykter för min egen skull. Det är löjligt att man ens behöver försvara och förklara beslutet att inte dricka vin under en middag eller att inte ta en (eller fem) öl efter jobbet med arbetskamrater en tisdag.

Jag har druckit och festat mycket de senaste tio åren. Men de senaste tre åren har mitt alkoholberoende blivit ohanterligt även dagligen. Jag har druckit hemma, på jobbet, på resor, på toaletten, i parken, överallt. Så fort det funnits eller inte funnits ett tillfälle har jag tagit det. Många dagar har jag lagt ett pussel där varje bit varit en öl, ett glas vin eller en cocktail. En jakt på alkohol.

Insikten att jag är alkoholist och har ett allvarligt problem har nog funnits ganska länge. Men jag har alltid haft lätt för att ljuga för mig själv. Jag kan alltid hitta en anledning eller en ursäkt.

Men känslan att vakna upp pigg och glad tidigt en söndagmorgon Käka frukost i sängen med flickvännen. Ta en morgonpromenad och bara njuta av livet är för mig nytt och spännande. Ett vanligt glas vatten smakar faktiskt bättre än en blaskig öl på krogen. Den här nyktra sommaren var den bästa jag haft i mitt vuxna liv. Jag ser fram emot jul och nyår som nykter. Men jag tar det dag för dag, timme för timme ibland

Du är tillbaka på nr.3 i din lista eller möjligen 4.

Ett återfall är ett återfall, händer oss alla. Varje återfall brukar få värre och värre konsekvenser. Det blir svårare att resa sig igen. Nära och kära känner sig lurade ännu en gång. Tilliten till dig minskar för varje gång. Till slut finns inget kvar, bara drogerna.

Det du ska göra är att dra lärdom av återfallet. Vad gjorde du fel? Du måste sluta det inser du ju.
Om du inte känner för att gå tillbaka AA/NA grupper, måste du söka hjälp någon annanstans. Ett alternativ är behandlingshem, du kanske kommit så långt i ditt missbruk att det är bästa lösningen för dig.

Är du anställd kan du prata med din arbetsgivare och genom honom få hjälp.
Vågar du inte det, så får du väl bita ihop och försöka komma tillbaka på egen hand.

Innan det går för långt måste du hursomhelst agera. Fortsatt missbruk är ju inte hållbart, så gör något annorlunda denna gång. Även om det gör ont.

/Lycka till!

I natt är det exakt tre veckor sedan min senaste, och, hoppas jag!, sista fylla. Känns ganska bra just nu, även om jag förstås inte törs vara så kaxig just nu. Jag är nykter i dag, och då vaknar jag nykter i morgon. En dag i taget.

Klarat mig hittills, dricker folköl typ en gång i veckan, med toleransen jag har så går det knappt att bli mer än salongs, visst är det evigt frustrerande då jag bara vill uppnå det där "nirvana"-stadiet då man inte bryr sig ett skit om någonting, men tror jag sakta men säkert börjar vänja mig vid att hålla fyllan på de lägre nivåerna, känns otroligt bra varje gång jag åker hem från nån tillställning och vaknar upp som människa.

Skaffat heltidsjobb och bostad, och snart är körkortet taget, humöret och livslusten går fortfarande som en jojo, men får saker uträttade iaf. Nästa steg är att pröva sig fram med adhd-medicinering igen och se till att få en rejält bra psykolog så jag kan få någon som helst stabilitet i huvudet och vardagen, och se till så att jag inte blir av med allt pga mitt psyke á la 13-årig skolflicka

Kanske låter löjligt men tror mitt blandmissbruk satt permananta spår

8 dagar utan alkohol nu! Äter Antabus för tillfället...Hoppas det håller den här gången, är så jäkla less på att supa och ställa till med en massa spektakelinfernon.

För 6 månader sedan skrev jag i denna tråden att jag tänkte lägga spriten på hyllan i minst en månad. Har inte hällt i mig en droppe alkohol sedan dess och är jävligt stolt och nöjd över detta! Inga planer på att börja försöka dricka igen, kan bara sluta på ett sätt för oss alkisar.

Varit riktigt svårt framförallt första 2 månaderna var katastrof men mår så jävla mycket bättre mentalt och fysiskt efter att ha lagt fokus å pengar på gymkort å terapi istället för sprit och droger!

Ni som läser här å funderar på att lägga av, försök ifall någon månad eller två och se hur ni känner er. I mitt fall var det så jävla värt!

Blir så jävla trött på min dysfunktionella familj, känner just nu att det hade suttit fint med att hälla i mig en massa starköl och stänga av mobilen och bara lyssna på musik, men som jag vet av tidigare erfarenhet så kommer man må tusen gånger värre när fyllan är borta.

Skulle kännas förjävligt att slänga bort ett halvårs nykterhet.

Nej du ska inte börja kröka igen för andras skull.
Du ska vara nykter för din skull, du löser problemen bättre nykter.

Edit: Som sinnesrobönen säger; Få sinnesro att acceptera det jag INTE kan förändra. Få mod att acceptera det jag KAN förändra. Förstånd att inse skillnaden.

Denna natt är det exakt en månad sedan min senaste fylla. Jag skall möta min nye sponsor i morgon (=senare detta dygn), och så skall vi komma igång med stegarbetet. Det blir nog bra. Har inte haft några seriösa tankar på att dricka, tanken kommer ibland, men jag stoppar den genast, antingen genom att helt enkelt säga för mig själv "I dag skall jag inte dricka", eller genom att be om att få slippa dricka i dag.

Hoppas att alla här hittar vägen till nykterhet. Om jag super går allt åt skogen, och då har jag ingen framtid. Om jag är nykter, så kan jag vara deltagare i mitt eget liv, och inte bara åskådare.