Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Tack för att du tog dig tid att förklara.

Mycket bra och viktiga saker som ni tar upp.
Jag tror att det är väldigt viktigt att inse, till 100%, att du gör dig själv en tjänst i att sluta dricka. Det är ingenting du offrar. Med inställningen där man känner att, -"Fan hur ska jag orka leva utan alkohol" blir det nog fruktansvärt svårt att inte falla tillbaka. Och även om man med ren viljestyrka, lyckas att hålla sig nykter men den inställningen så är inte mycket vunnet, om du ändå mår piss.
Visst du är nykter, men du mår skit. Vad är det för mening då?
Det ska vara skönt att vara nykter, precis som Moparno säger här ovanför.

Ja men hur blir man lycklig utan sin "bästa" vän då? Det är så klart individuellt.
I mitt fall handlar det om att dra upp allt gammalt skit och gå till roten av problemet. Möta det som jag är rädd för, se min historia och inse varför jag alltid känt mig så tom.
Visst, det är förjävligt obehagligt ibland. Men jag tror att det måste vara obehagligt för att lyckas komma ut på andra sidan.
Varför inte se på att sluta dricka som ett äventyr där
Du äntligen får lära känna Dig själv? Var sann mot dig själv. Var modig! Jag tror och hoppas att belöningen kan bli värd alla mödor när jag tagit mig igenom det.

Jag kanske låter hurtig och frireligiös, men det är så här jag känner nu iaf

Vill varmt rekommendera den här boken som hjälper mig mycket:
http://www.adlibris.com/se/bok/antligen-full-kontroll-lar-dig-beharska-ditt-alkoholintag-9781848375390

Men kan någon förklara vad som menas med att jobba med sig själv, hur ska jag jobba med mig själv och på vilket sätt, Tips!

Det är nämligen inte så att jag saknar problem att jobba med såsom äktenskap, dålig självkänsla, allmän ångest.

Ibland går jag in i en ångestvägg som varar i flera veckor efter en redig fylla, det beror på att min fru knullade min bästa kompis för 1,5 år sedan, allting rasar och jag vill lämna henne men klarar inte av det pga, barn villa volvo osv plus att vi oftast har det bra och trivs ihop, hur fan ska jag jobba med det?
Efter en sån fylla med medföljande urflippning så framstår naturligtvis jag som en jävla idiot i min omgivning eftersom jag kanske har bett någon dra åt helvete eller slagit sönder en stol. Så jag dricker inte mycket i flera månader men problematiken finns naturligtvis kvar till nästa fylla.
Kan man hjälpa sig själv?
Tacksam för tips!

Jag har kommenterat dig tidigare och vill igen konstatera att det är en stor skillnad att erkänna sitt osunda alkoholmissbruk som ung eller äldre. Inte kul att se sig som en loser i unga år medan polarna "verkar" kunna tåla att dricka. Jag är inte heller purung men skulle ändå ha svårt för att visa upp mig som en person vilken är svag och gärna vill dricka. Skambelagt och ännu värre för dom yngre.

I vilket fall som helst är dom som tar tag i saken hjältarna och dom övriga kommer sakta men säkert känna av sviterna efter att kröka för mycket. Jag kan irritera mig lite på dig att du tycker allt är så enkelt och att det bara är att tala om för arbetskamraterna och släkten att man har problem.

Är glad för din skull men då jag läser det du skriver varje gång ser jag dig som rätt gammal och det blir lite klyschigt när du på ålderns höst deklarerar hur lätt allt är och att alla förstår. Sorry, vill inte verka arrogant men här skriver yngre människor som inte har dessa förstående runt omkring alltid.

Finns endast en lösning och det är att sluta dricka. Tråkigt råd men det enda som gäller. En svår och jobbig början som bara kan bli bättre med vissa dalgångar.

Nu är ju inte denna sida för relationsproblem men du om någon borde sluta dricka för att bli stark och jag tror inte att frugan tillhör den nyktrare sorten heller om man läser mellan raderna. Är ingen expert av något slag men det verkar som att du behöver en sådan. Är det något man blir svag av är det alkohol i alla former.

Jag har bara skrivit om hur JAG gjort. Kan ju berätta att det inte var något lätt beslut att ta och inte heller att utföra. Jag ångrar nu "på ålderns höst" att jag inte berättade för fler om min alkoholism. Hade jag gjort det när jag var yngre hade mitt liv antagligen sett annorlunda ut.
För mig var förnekelsen och oärligheten i mitt missbruk/liv min största fiende. Det tog mig många förlorade år att inse detta.
Hur ni än gör, ni som kämpar med missbruk ge inte upp!

Lite sent svar kanske men ändå... Att jobba med sig själv kan man göra på många sätt. Det finns olika självhjälpsprogram, du kan gå i terapi eller läsa böcker om ämnet. Egentligen handlar det om att göra ett bra fotarbete och AGERA och sluta ducka för eller trycka undan det där som är jobbigt som situationer, känslor och beteenden t.ex. Utsätt dig för situationer som är jobbiga och gå emot dina rädslor för vad är det värsta som skulle kunna hända? Oftast är det dina egna hjärnspöken och föreställningar som sätter stopp så gå emot allt bara, hur jobbigt det än känns i början. Ta upp trollen i ljuset så försvinner dom...

Det viktigaste av allt är att prata med någon och tömma "känsloburken" inom dig. Om det är möjligt så välj gärna någon som kanske varit i samma eller i en liknande situation tidigare och kan relatera och förstå men annars fungerar en terapeut bra. Är det väldigt jobbiga saker så kan du välja någon som du kanske bara träffar någon gång och som har tystnadsplikt som en präst t.ex. bara all skit kommer ut!!! Vi som är alkisar och vill bli nyktra behöver eliminera alla jobbiga och underliggande känslor och orsaker till att börja dricka igen och självmedicinera bort "problemen" för det är oftast det vi gör. De sista 5 åren (minst) som jag drack var det REN självmedicinering. (det och att jag blev fysiskt beroende)

Om din frus otrohet är en stor anledning till att du söker dig tillbaka till flaskan gång på gång behöver du konfrontera henne om det och hur du mår och känner....inga ursäkter eller omskrivningar, rakt på problemet bara och var ärlig framförallt, så lägg ner det eventuella machostuket om att män inte visar känslor eller visar sig sårbara. Det vinner du oerhört på i längden.

För att lyckas med allt detta så behöver du först prioritera att sluta dricka och förbli nykter, då att uppnå ett bra resultat och mående när du fortfarande dricker blir svårt. Alkoholen dödar oss själsligen och mentalt så den måste bort först och främst.

Kom ihåg att det här är inget som löser sig över en natt och det är en lång resa, men tar du en sak i taget och det viktigaste först (klyschor jag vet, men så är det) så blir det bättre sakta men säkert och nykterheten blir allt behagligare för varje hinder du går emot och besegrar.

Sköt om dig, jag hoppas det löser sig för dig.

Har nu varit helt alkohol och drogfri i 10 dagar och mår grymt mycket bättre, känner mig helt bekväm i sociala situationer utan alkohol, vilket känns underbart. Har kommit igång med styrketräningen igen efter en handskada, vilket hjälper mig otroligt och verkligen motiverar mig att hålla mig nykter.. Som så många andra tipsat om, börja styrketräna (eller aktivera er ordentligt på något sätt), det gör så mycket för välmåendet och motiverar en verkligen att hålla sig nykter, det går trots allt att må bra utan massa vidriga substanser.

Har hängt med polarna ut ett gäng gånger när alla sitter och häller i sig sprit och röker och lyckats avstå utan större problem, känns riktigt bra att vakna upp pigg och fräsch på morgonen. Tror att jag sakta men säkert börjar inse att när jag väl dricker så är det som att slå på en on/off knapp, antingen allt eller inget, så blir att avstå allt sinnesförändrande på obestämd framtid nu.

Oväntat problem, fått semester en månad nu och jävlar vad svårt det är att fylla ut dagarna med något att göra. Går upp ur sängen, äter/tränar och lyckas hålla mig hyfsat sysselsatt fram till lunch, sen sitter jag där helt själv utan någon att umgås med förrns efter 17 tiden.

Försök sova bort hela dagen idag men de mår man ju inte så jävla bra av heller asså, tristess är absolut farligast för min nykterhet å vet ärligt inte hur jag ska hålla ut ytterligare 30 dagar av att sitta i lägenheten å mögla. Har nästan inga pengar att göra något med så att resa osv är helt uteslutet.

När man krökar går ju tiden fort, men det är bara en illusion. Tiden går ju varken man vill eller inte. Jag som missbrukare har fått lära mig att ha tråkigt ibland. Jag kan lägga mig på kvällen och inse att dagen inte var bortkastad, för jag höll mig nykter och slipper vakna till ångest och elände. Det är en tanke jag har sådana kvällar. Dom kvällarna blir färre och färre har jag märkt.

Visa ord, gäller å få fram dom tankarna när man känner sig ensam å misslyckad.

Tänker tillbaks på glada kvällar med Captain Morgan, dom har varit få men välsmakande och pirriga.
Kommer sakna dagarna men inte dig, blir det en återträff så ses vi när jag är pensionär i stilla väder.

Om inte så är detta adjöken fröken A.