Citat:
Ursprungligen postat av
T-L-K
Är egentligen en fullblodad narkoman med en hemsk beroendepersonlighet blandat med självdestruktivt beteende. Vet inte om jag riktigt platsar i den här tråden, men jag håller på att styra upp mitt missbruk med professionell hjälp. Men när tristessen och ångest knackar på och det inte finns narkotika att tillgå så räcker jag mig efter flaskan. Skriver det här inlägget efter åtta stycken öl och två glas vin på en torsdag. Är endast nitton år ung så jag känner att jag borde kunna ta mig ur det här.
Till alla med erfarenhet: Hur ska jag bryta det här mönstret?
Om du får professionell hjälp, börja lita på dom råd du får. Gör som dom säger inte som du tycker.
Skaffa vettiga rutiner och friska kompisar. Sluta posta i Laidback i tid och otid. Skaffa vettiga sysselsättningar.
Tristess och ångest är ofta egentligen bara abstinens. Det kryper i kroppen och enda lösningen du ser är mer sprit/droger.
Men framförallt se till att bli drogfri, kosta vad det vill. Du har ju hela livet framför dig, varför kasta bort det i ett fullständigt meningslöst drogberoende?
Visst det tar tid och innebär lidande att nå drogfrihet, men jag lovar dig att det är värt allt.
Vad betyder några månaders lidande om du kan bli frisk?
Testa i alla fall utan egna villkor, kommer funka. Funkar det inte försök igen eller dö i ditt missbruk.
Finns liksom inga alternativ, det är helt och hållet upp till dig. Ingen annan.