Citat:
Det är ju sant kanske... Babblar sönder öronen på mina vänner i vardagliga situationer, så det kan ju var skönt för dem att slippa det, för en gångs skull 
Ja, jag pratade faktiskt med en väninna idag, om att jag funderar på att avsluta.
Men som vanligt är det inte så enkelt, pga av kärlek och praktiska saker, så det är något jag verkligen vill tänka över ordentligt... Jag tänker ju ändå att om jag väl kunde bestämma mig, så borde ju han också kunna...
Jag ska iallafall ställa ett ultimatum. Vi båda är i beroendeställning av varandra just nu. Jag får inte jobba tillräckligt mycket pga nytt jobb i ny stad, så hans inkomst är ju viktig.
Han är beroende av mig då han har betalningsanmärkning och inte står i någon bostadskö alls (jag äger vår lägenhet).
Anledningen att jag tar upp det praktiska, är att det borde skrämma honom med ett ultimatum (kanske han blir lika rädd som jag var när jag slutade?).
Det är ju iallafall värt ett försök, innan jag tar ett beslut om uppbrott.
Tack föresten!!

Ja, jag pratade faktiskt med en väninna idag, om att jag funderar på att avsluta.
Men som vanligt är det inte så enkelt, pga av kärlek och praktiska saker, så det är något jag verkligen vill tänka över ordentligt... Jag tänker ju ändå att om jag väl kunde bestämma mig, så borde ju han också kunna...
Jag ska iallafall ställa ett ultimatum. Vi båda är i beroendeställning av varandra just nu. Jag får inte jobba tillräckligt mycket pga nytt jobb i ny stad, så hans inkomst är ju viktig.
Han är beroende av mig då han har betalningsanmärkning och inte står i någon bostadskö alls (jag äger vår lägenhet).
Anledningen att jag tar upp det praktiska, är att det borde skrämma honom med ett ultimatum (kanske han blir lika rädd som jag var när jag slutade?).
Det är ju iallafall värt ett försök, innan jag tar ett beslut om uppbrott.
Tack föresten!!

alltså du borde verkligen dumpa honom, han drar verkligen ner dig jättemycket. ett råd från en tjej till en annan. jag är 29 idag och hade en killkompis som i princip bodde hos mig för ett par år sen när jag drack som mest. vi försökte också sluta men han tjatade alltid om nästa gång vi skulle dricka öl och annat som var väldigt tröttsamt att höra på. han var typ beroende av mig, snyltade på mig som fan, mat, öl, pengar, cig, fimpar, you name it. allt som var gratis var gott. ruttnade totalt och kastade ut han. men det var jävligt jobbigt och just då kändes det som en omöjlig grej trots att han var så jävlig. du måste vara stark! jag håller med föregående talare, DU e viktigast i ditt liv. enough said.
*ryggdunk*