2026-01-11, 03:55
  #8473
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Dottertillendotter
Fantastiskt bra gjort av dig - det är mer än en vecka nykter. Klarar man det kan man komma långt. Jag hoppas innerligt att du fortsätter hålla dig nykter och att du har eller hittar något annat än alkoholen att fördriva tiden, och dåligt mående med!! Skriv mer här eller på andra forum det tror jag hjälper en hel del. Ha det bra!

Tack för de uppmuntrande orden, jag håller mig fortfarande ifrån, även fast hon ropat efter mig i mitt huvud emellanåt.

Jag har sökt hjälp genom vården, men tyvärr är det enda lösningen de verkar vilja erbjuda är nya beroenden iform av piller, vilket jag bestämt tackar nej till varje gång, men de fortsätter att se de som enda lösningen.

Även fast det är frustrerande så har det hjälpt mig med, då jag insett (vilket egentligen är självklart) att den enda som verkligen kan hjälpa mig är jag själv.

Jag fördriver tiden med att fördjupa mig i de saker som alltid varit ett stort intresse, men som inte har gått innan pga grötigheten i hjärnan av missbruket;
Teologi och filosofins värld, vilket är fantastiskt intressant och lärorikt sätt att förbättra mående och fördriva tiden.

Jag kommer fortsätta uppdatera, då jag vet att det hjälpt mig mycket förr.

Ha det fint !

Citat:
Ursprungligen postat av knickedick108
Jag önskar dig all lycka på vägen. Det viktigaste och enda är insikten att du måste sluta dricka för DIN skull, för att DU vill! Jag vet inte hur många gånger jag suttit, nyss påkommen med smygsupande, lovat och svurit att lägga av. Lovat såväl partner och arbetsgivare som mina egna barn dyrt och heligt med ord men där jag redan börjat fundera ut alternativa planer för hur jag ska kunna fortsätta dricka i smyg. Vad jag ska köpa på bolaget när jag väl kommer ifrån detta jobbiga möte om mitt drickande. Det kostade mig ett bra jobb, äktenskapet med mina barns mamma och mina barns tillit. Trots det fortsatte jag dricka, lite med den självömkande inställningen att efter allt detta var det ju synd om mig på RIKTIGT. Det som krävdes var att jag själv erkände att jag faktiskt var på väg att supa ihjäl mig, närminnet sviktade, jag gjorde mig osams med allt och alla på fyllan (vilket ledde till att mina barn inte längre ville vara hos mig ens varannan helg längre), fick en massa spontana sår som aldrig läkte, känselbortfall och kondition som en 80-åring med mera..
En morgon när det var som värst ställde jag mig framför spegeln och sa till mig själv att antingen går jag all in och super ihjäl mig så fort som möjligt eller så lägger jag av tvärt. Jag valde det senare och om några dagar har jag varit nykter i 10 månader. Den stora skillnaden mot tidigare är att jag inte ens känt tillstymmelsen till sug, ännu är väl bäst att tillägga. Blotta tanken på alkohol äcklar mig. Livet är påtagligt bättre än på åtminstone 20 år, jag är glad och aktiverar mig på såväl nya jobbet som med barnen. Bara en sådan liten sak som att ha gett barnen löftet om att hämta/ lämna/ skjutsa till kompisar och träning oavsett dag och tid är stort för mig men också lite ovant för dem. De var ju vana vid att efter 16 på vardagar och 12 på helgerna är det inte lönt att be pappa om skjuts eller hjälp för då är pappa full. Jag lovar dig att det kommer att vara värt det när du kommer tillbaka till livet från spritdimmorna även om vägen är lång och gropig. Idag vaknar jag utvilad och går till jobbet, kommer hem och lagar riktig mat, tittar på film (som jag dessutom minns dagen efter) och går och lägger mig i tid. Ekonomin är körd i botten efter en dyr skilsmässa, underhåll för barnen och att ha supit på kredit sista åren men.. jag är LYCKLIG.
Kämpa på vännen, det finns inget alternativ.

Jag känner igen dina ord om att redan ha en plan för nästa fylla direkt efter man lovat både sig själv och andra att man inte ska. Hur självömkan är det största drivmedel för att rättfärdiga sitt drickandet.

Fantastiskt starkt av dig att lyckas hålla dig undan, måste vara en underbar känsla att känna att man kan vara där för sina barn igen, och för sig själv med.

Just nu är mitt största problem sömnen; det går inte somna, och när jag väl somnar är det kort sömn och blir aldrig utvilad. Men det kommer bli bättre med tiden, det vet jag.
Går tillbaka till jobbet efter en månads sjukskrivning i slutet på veckan, och det kommer hjälpa att komma in i lite rutinerna igen är jag övertygad om.

Kämpa på du med, glöm inte det sista du skriver om suget kommer till dig; du är lycklig nu!

Tack för alla fantastiska ord av alla, tack för stödet. Tack för att ni visar att även fast vi inte har en aning om vilka vi är; så är vi på varandras sida och stöttar. Det ger värme i själen, och en tro på människan.

Jag tror på oss!

/ daligimage
Citera
2026-01-11, 04:05
  #8474
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Askunken
1 år nykter! Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hålla mig nykter såhär länge utan att känna ett starkt sug. Känslan av att alkoholen inte existerar i mitt liv är stark även om jag fortfarande kan ha många tuffa dagar med depression och ångest. Jag har börjat lära mig att jag inte är mina tankar och känslor. Vad som än händer så kan jag jobba mig igenom det och alkoholen är inte ett alternativ för att försöka fly undan jobbiga tankar och känslor.

Fortsatt tack till alla som skriver i tråden och som aktivt jobbar för ett bättre liv (ett faktiskt liv) utan alkohol.

Grymt jobbat min vän! 1 år är riktigt bra!
Det är jävligt läskigt när man inte längre har alkoholen till hjälp för att hantera känslorna längre; när man ska behöva möta de där demonerna öga mot öga. Men det är även fan så mycket mer befriande när man väl tagit sig igenom det utan.

Kämpa på !

// daligimage
Citera
2026-01-11, 04:27
  #8475
Medlem
Vart nykter i 7 år. Aldrig mer 🙂
Citera
2026-01-11, 10:37
  #8476
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HalmstadSFB
Vart nykter i 7 år. Aldrig mer 🙂
Bra jobbat!


När jag slutade dricka så lovade jag mig själv att aldrig säga "Aldrig mer". Och jag tror nog inte jag kommer våga säga det högt för jag är livrädd för konsekvensen av att jag skulle bryta detta löftet. Men jag tror definitivt på det!
Citera
2026-01-11, 10:42
  #8477
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Bra jobbat!


När jag slutade dricka så lovade jag mig själv att aldrig säga "Aldrig mer". Och jag tror nog inte jag kommer våga säga det högt för jag är livrädd för konsekvensen av att jag skulle bryta detta löftet. Men jag tror definitivt på det!

Ja rätt inställning! Jag känner mig 99 % klar och det räcker.

Aldrig mer blir fallhöjd stor när man misslyckas.
Citera
2026-01-11, 10:46
  #8478
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HalmstadSFB
Ja rätt inställning! Jag känner mig 99 % klar och det räcker.

Aldrig mer blir fallhöjd stor när man misslyckas.
Gött! Ja, det är det som skrämmer mig.

Jag är rätt säker på att om jag börjar dricka igen, så kommer det vara för att jag anser att inget längre spelar någon roll. Antingen har det hänt något i livet (skilsmässa, dödsfall eller liknande) eller så har depressionen tagit mig igen. Är ganska säker på att den dagen jag korkar upp igen, så gör jag det för sista gången.

Men det hjälper att meditera, läsa i denna tråd och hålla liv i minnet av allt som hänt.
Kämpa på!
Citera
2026-01-11, 19:37
  #8479
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Gött! Ja, det är det som skrämmer mig.

Jag är rätt säker på att om jag börjar dricka igen, så kommer det vara för att jag anser att inget längre spelar någon roll. Antingen har det hänt något i livet (skilsmässa, dödsfall eller liknande) eller så har depressionen tagit mig igen. Är ganska säker på att den dagen jag korkar upp igen, så gör jag det för sista gången.

Men det hjälper att meditera, läsa i denna tråd och hålla liv i minnet av allt som hänt.
Kämpa på!

Väldigt dystert. För ca 4 år sedan var jag övertygad att jag inte skulle bli mer än 50, satt till och med på ett AA möte och sa det. Så som jag mådde då så trodde jag antingen att jag skulle supa ihjäl mig eller så skulle jag ta livet av mig. Men mycket ändras. Idag tänker jag inte så längre och har planer på att bli långt äldre än 50.
Citera
2026-01-11, 19:53
  #8480
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Olle-Johnny
Väldigt dystert. För ca 4 år sedan var jag övertygad att jag inte skulle bli mer än 50, satt till och med på ett AA möte och sa det. Så som jag mådde då så trodde jag antingen att jag skulle supa ihjäl mig eller så skulle jag ta livet av mig. Men mycket ändras. Idag tänker jag inte så längre och har planer på att bli långt äldre än 50.
Härligt att höra!

Har haft en "dipp" över Jul och Nyår, bytte antidepressiv medicin och det är ju aldrig någon höjdare. Men det är på väg åt rätt håll nu igen, så förhoppningsvis kan jag bidra med lite positivare ordalag igen.
Citera
2026-01-11, 20:01
  #8481
Medlem
Jag vill också bli nykter, men jag vet inte vad jag ska fylla tiden med...

Nu under jultid blev jag tvingad till 3 veckors semester, fast fick jobba ett par dagar. Men 3 veckor är för lång tid att inte ha något att göra.

Jag har aldrig haft några vänner, har ingen familj. Förut försökte jag skaffa men jag verkar inte vara kompatibel med någon.

Det här är inget som stör mig normalt, det har varit extremt bra för min karriär eftersom det är lättare att avskeda eller gå emot folk man inte klickar med. Jag har också utvecklat väldigt stor social ångest genom att ha jobbat på distans i kanske 15 år nu.

Har insett att mitt privatliv är icke existerande. Jag har haft otroligt många hobbies genom åren, men alla slutar med att det känns som jag slösar tid och det inte ger något.

Med alkohol (eller andra droger) så blir de här "slösatid"-perioderna betydligt lättare att ta sig igenom. Jag kommer bokstavligen inte på något annat att göra än att berusa mig.

Varje gång jag försöker sluta så börjar jag ingen när jag måste vara ledig länge nog. Skulle sluta efter nyår, men klarade inte ens en vecka när jag redan varit ledig i 2.
Citera
2026-01-12, 01:52
  #8482
Medlem
Pungsvings avatar
Fan vad det är svårt att sluta dricka starköl hemma. Nu försöker jag igen.
Citera
2026-01-12, 01:54
  #8483
Medlem
Pungsvings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av AlmostIdiot
Jag vill också bli nykter, men jag vet inte vad jag ska fylla tiden med...

Nu under jultid blev jag tvingad till 3 veckors semester, fast fick jobba ett par dagar. Men 3 veckor är för lång tid att inte ha något att göra.

Jag har aldrig haft några vänner, har ingen familj. Förut försökte jag skaffa men jag verkar inte vara kompatibel med någon.

Det här är inget som stör mig normalt, det har varit extremt bra för min karriär eftersom det är lättare att avskeda eller gå emot folk man inte klickar med. Jag har också utvecklat väldigt stor social ångest genom att ha jobbat på distans i kanske 15 år nu.

Har insett att mitt privatliv är icke existerande. Jag har haft otroligt många hobbies genom åren, men alla slutar med att det känns som jag slösar tid och det inte ger något.

Med alkohol (eller andra droger) så blir de här "slösatid"-perioderna betydligt lättare att ta sig igenom. Jag kommer bokstavligen inte på något annat att göra än att berusa mig.

Varje gång jag försöker sluta så börjar jag ingen när jag måste vara ledig länge nog. Skulle sluta efter nyår, men klarade inte ens en vecka när jag redan varit ledig i 2.
Köp en elgitarr PRS 24 SE. Köp en bok om musikteori. Köp en bärbar gitarrförstärkare om några år. Du kan spela med andra då.
Citera
2026-01-14, 20:55
  #8484
Medlem
Moparornocars avatar
Just på detta datum har jag skrivit ett inlägg i tråden flertalet gånger under åren. Tacksam över att jag får göra så ännu en gång.

Idag har jag varit nykter i 15 år.

Från tungt missbruk och beroende och otaliga försök att sluta dricka, för att bara plocka upp flaskan åter en gång. Från att någonstans vara tillfreds med att detta är min lott i livet och att om jag inte super ihjäl mig så kommer jag för egen hand avsluta mitt liv.

Från det där ögonblicket av klarhet där jag fullt ut slutade kämpa mot alkoholen, accepterade läget och där jag ännu en gång bad om hjälp. Men denna gång var det ärligt och utan förbehåll. Ännu en avgiftning och ännu en behandling.

Till ett liv jag inte trodde var möjligt.

Resan i nykterheten har bitvis varit tuff, det skriver jag under på, men jag litade på de som gått före och intalade mig att det skulle bli bättre. Och bättre blev det. Otroligt mycket bättre.

Vissa perioder, speciellt de första åren, var tunga men med andras hjälp tog jag mig igenom ytterligare en dag och sakta men säkert kom livet tillbaka. Jag inser idag att jag då inte hade en susning om hur det var att leva på riktigt. Allt var egentligen bara överlevnad.

Jag har skrivit en del i mina tidigare inlägg om både min tid i beroende och även om tiden som nykter så detta blir inte ett allt för långt inlägg, men jag läser i tråden ibland och blir glad av att se att ni delar med er och stöttar varandra.

Det är stort.
__________________
Senast redigerad av Moparornocar 2026-01-14 kl. 21:05.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in