Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Har druckit i stort sett varje helg sedan jag var en liten skitunge på tretton år. Saker eskalerade och jag började med annat, blev en blandmissbrukare. Det som satt mig närmst mot hjärtat var opiater och cannabis, och såklart, även alkohol. Har växt upp med två alkoholister som föräldrar. De har varit nyktra en stor del av tiden men tog återfall relativt ofta.

Detta har av någon anledning resulterat i att jag inte sett alkohol som en drog, det har bara varit något normalt. Så därför, när jag slutade med cannabis och allt annat så såg jag det som en stor vinst. Självklart var det de, men när jag sitter här, aspackad klockan elva på en tisdagskväll med en halv flaska whiskey i blodet så inser jag att jag bara bytte en drog mot en annan. Jag har fortfarande ett stort problem. Går i gymnasiet fortfarande med ett halverat schema pga försummat skolarbete. Pga detta så har jag väldigt mycket håltimmar. När jag har en tvåtimmars håla i skolan drar jag direkt hem, sjunker ner framför en film och häller upp en 8a whiskey, ett par folköl, vad jag än har.

Detta har pågått i nån månad nu. När det bara var fredag, lördag+ någon vardag i veckan så kändes det inte som ett särskilt stort problem. Men nu, när jag dricker nästan varje dag i veckan och nästan alla mina besparingar som skulle gått till en resa i sommar är borta så känner jag att det har gått för långt.

Jag har för fan inte ens gått ut gymnasiet än, är knappt myndig och känner att min hjärna håller på att frätas sönder utav alkoholen. Känner verkligen att det är dags att sluta. Problemet är att jag inte vet hur fan man lever utan det. Har supit mig halvt fördärvad varje helg en tredjedel av mitt liv. Alla vänner jag har är ute och festar varje helg. Hur ska jag kunna bryta från det? Ska jag sitta inne och höka varje jävla helg i fortsättningen? Snälla ge mig lite råd och tips. Mvh, någon som inte orkar mer.

Nu är jag här. Återigen.
Vid ståndpunkten då jag bara är så less på den här skiten.

Varför dricker jag egentligen?
Jag vet inte ens själv. Det har bara blivit något som jag gör..
Varje helg sedan jag fyllde 18 år. Och efter tillträdet till Systembolaget har det givetvis blivit ännu mer.
Jag brukar säga att det är pga att jag tycker vardagen är så jävla trist och att berusa min sinnesstämning är något jag gärna gör, vilket är helt sant.

Men jag orkar inte ha det såhär.
För tillfället är jag arbetslös, dricker minst 4-5 dagar på en vecka.
Jag har ingen inkomst framöver, varken från a-kassa eller något annat, och det är ju jättebra när hälften utav dom pengar jag hade har gått till sprit.

Vad jag inte har tänkt på under åren som har flytit förbi är att alkoholets rus har totalt förändras mot vad det har varit. Från en början att vara skönt, roligt och rogivande till att bara vara en annorlunda känsla mot att vara nykter.

I början kunde jag dricka 2 folköl innan jag ut på krogen, men här sitter jag nu och har snart dragit i mig en sjuttiofemma vodka utan att känna märkbart av det.. I min ensamhet.

Jag har för tillfället vänt på dygnet helt och hållet, vaknade kl 22 idag.
Jag har tappat kontakten med min dotter och hennes mamma, pga att hon tycker att jag måste ordna upp mitt liv innan jag kan fortsätta vara pappa, vilket hon har helt jävla rätt i.

Och även om jag tycker om att festa och att ha kul med polare (naturligtvis innefattar allt sådant alkohol) så inser jag att det går fan inte att hålla på såhär. Jag mår så förbannat dåligt när jag vaknar, och det beror oftast inte på bakfyllehuvudvärk eller något annat, utan bara att jag känner mig så jävla tom och värdelös. Att jag är deprimerad i vanliga fall hjälper ju knappast till.

Jag har tänkt såhär många gånger förut, men det har alltid slutat med att någon dag efter att man har slutat må skit efter helgens överdrivna konsumtion utav alkohol, så blir man sugen på en öl eller två, vilket oftast resulterar i att allting tar slut i kylskåpet, och sedan så kommer man inte upp till jobbet eller blir sen till någon avtalad tid/sover bort hela dagen.

Jag behöver intala mig själv att detta är för mitt eget bästa, då jag hela tiden lyckas fumla bort den idén med någon simpel ursäkt. Precis som med min rökning och snusning men det får bli ett senare problem.

Jag har iallafall bestämt mig för att hålla mig nykter i ett X antal veckor/månader framöver, först och främst för att visa att jag kan och för att spara pengar, rädda min kropp och rädda mitt förhållande med min dotter.
Jag skulle inte klara av att supa bort halva hennes uppväxt och sedan plötsligt bli en pappa om 10 år eller dylikt.

Jag har en del teorier på vad jag skall göra under tiden, och som förmodligen skall hjälpa mig hålla mig på fötter.

1. Skaffa jobb.
2. Skaffa körkort.
3. Börja träna. (Har alltid haft ambitionerna att träna och må bra, vilket jag gjorde tidigare. Vill gärna ta upp det igen.)
4. Sluta slösa pengar på alkohol och köpa saker till min dotter istället.

Om denna tråd inte ligger på rätt plats så får den givetvis flyttas.
Jag vill tro att det är fler som känner likadant, och ni är givetvis välkomna att skriva av er och berätta vad och hur ni tänker.
Och själv så vill jag ha tråden som ett slags note-to-self, att titta tillbaka på när jag känner att suget kommer tillbaka. För jag vill lyckas med detta.

Har ni några frågor, så är det bara att skriva.
Pepptalk och motiveringar är givetvis välkomnat.


Och om jag tar upp denna fråga med min psykolog, som förmodligen inte är så helt på den ljusa sidan med att jag har det såhär, skulle man få någon lätt ångestdämpande såsom Atarax eller liknande?


Jag kommer givetvis att uppdatera denna tråd och berätta hur det går osv.
/A

Färdigdrucket. Alkoholens baksmälla har blivit värre och värre de senaste åren. Huvudvärken och orkeslösheten kan jag väl ta, men nu börjar ångesten dagen efter att eskalera. Ska försöka mig på ett halvårs nykterhet till att börja med.

Den som har lever får se.

mitt alkoholbruk/missbruk består i att jag dricker 24-35cl vodka (37.5%) varje kväll 364 dagar om året... klarar att sköta jobb och tränar minst 4 ggr per vecka gym. (har gjort såhär senaste 5 åren)
är en ganska liten man 26 år, 70 kg, 175cm

min främsta concern eller fråga så jag kan planera mitt liv är hur länge lever man om man fortsätter såhär? så jag kan planera mitt liv...

finns såklart inget riktitgt svar men iaf brukar inga andra droger mer än koffein (rikligt dock även där)

i övrigt gillar jag livet för d mesta... vi lever på en stundtals fantastisk planet även om mänskligheten har sina brister är den fantastiskt... dricker för att jag är så ensam & uttråkad och hmmm.... för att det blivit en vana & jag mår gott av det

Färdigdrucket. Alkoholens baksmälla har blivit värre och värre de senaste åren. Huvudvärken och orkeslösheten kan jag väl ta, men nu börjar ångesten dagen efter att eskalera. Ska försöka mig på ett halvårs nykterhet till att börja med.

Den som har lever får se.

Skulle vilja rekomendera boken "Äntligen full kontroll - Lär dig behärska ditt alkohol intag" åt dig! skriven av Allen Carr

Författaren var själv missbrukare av både cigaretter och alkohol. Han förklarar närmare i sin bok varför vi egentligen dricker och hur vi kan undkomma "alkohol fällan"

Väldigt intressant läsning!

Har själv varit nykter 5 veckor och mina "vänner" festar också varenda veckoslut.
Att få vakna upp glad nykter, inte känna någon söndagsångest, inte behöva göra sig själv eller andra illa på fyllan längre, att ha massor med tid till egna fritidsintressen är guldvärt för mig och jag känner att jag har gjort ett rätt beslut för mig att avstå helt från alkohol för jag har konstaterat för mig själv att alkoholen ger mig absolut ingenting! Den har förstört redan tillräckligt för mig och jag får ta valet om jag skall fortsätta i samma takt och låta hela bygget rasa till sist eller göra det bästa utav situationen så länge det ännu är möjligt!

Under veckosluten har jag börjat ta upp gamla fritidsintressen.. Kolla runt i din omgivning, kanske du har nåt projekt liggandes någonstans du länge funderat på att ta itu med men inte haft "tid"?

Stanna upp och fundera. Tänk efter! Är alkohol så jävla viktigt egentligen? behöver vi den egentligen för att kunna överleva?

Kanske du också konstaterar efter en nykter månad eller 2 liksom jag att vissa man kallade "vänner" så var enbart såna typer man drack med och de skulle knappast inte ställa upp för en annars. Det kallar jag inte en vän, utan en person som man har som stödpelare när man var ute så de inte skulle kännas allt för obekvämt att spilla i sig stora mängder brännvin! Man var så att säga 2 som jobbade på samma linje.

Så har jag upplevt det!