Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jobbsugen: Tog direktkontakt via telefon med beroendecentrum i en stad nära mig. Dom föreslog ett möte vilket jag gick på.
Satte mig på ett trevligt kontor med en kopp kaffe och pratade med en kvinna i medelåldern någon timme, första gångerna blir väl en sorts utvärdering där dom läser av hur långt gången man är. Jag erbjöds genast antabus med avstod, klev på det senare då jag började inse hur beroende jag var. Klev dock av det lika fort, det gjorde mig bara mer frustrerad och sugen.
Fick sköta jobbet själv, inget stöd annat än ett bollplank, ett bra sådant.
Vetskapen att någon utomstående fanns där, som var rak, ärlig och icke-dömmande i alla lägen var för stunden livsavgörande. Va inte ensam med dina problem, och dra inte ner dina nära och kära i allt för mycket. Det kan skapa mycket skam och självömkan. Men var givetvis ärlig med din situation.

en salt kille: Grattis till 73 dagar! Går också iväg 1 gång i veckan. Numera pratar vi mest om målsättning och karriär än alkoholen. sålänge det inte varit något återfall inblandat då hamnar ju det såklart i fokus.
Tanken på att inte dricka känns mer och mer trygg, dock är det som du säger, tar man den första så börjar förhandlingen, och slutar alltid i fördel för beroendejaget.

Funderar på att ta kontakt med beroendecentrum. Min kontakt på AA sa till mig att man ska ge allt ett försök gillar man inte det kan man alltid hitta andra vägar men bara jag har målet klart att hålla mig nykter. Varit nykter i 11 dagar idag men känns värre och värre. Känner mig tom, man tycker att man ska känna sig glad men känner inget alls mötena är bra ger mig stöd. Frågan är bara hur länge ? det kryper i kroppen svårt att sova igen inatt va det ca 2 timmar jag måste få till min vardag men blir rastlös och uttråkad. Något socialt umgänge har jag knappt mer än min sambo. De flesta vännerna har väl tröttnat ingen ringer jag har en kompis som jag vet alltid ställer upp och han ställer altid upp. Motivation imorgon ska jag vakna nykter och gå och lägga mig liks nykter. Men. Nu är det jobbigt.

Tycker helt klart du ska ta kontakt med beroendecentrum. Skönt att få prata med någon som inte dömer en framför allt. Samtidigt får du prata om hur det känns och det gör alltid saker och ting lite lättare.

Kämpa på, det KOMMER bli bättre ju längre tiden går. Jag lovar.

Fridens

Va på en hälsokontroll idag så får man väl se vad domen blir. Högpuls och högtblodtryck. Doktorn sa att det kan vara abstinens men jag tycker att efter 12 dagar borde den vara borta även ständig huvudvärk ingen matlust kräks ofta när jag käkat tog även prover för gluten och laktos. Pratade även om deprition och behandling mot denna med läkemedel men jag vill inte ha någon medicin ätit så mycket tabletter tillsammans med alkohol. Får för mig att det skulle förvärra allt hur är det med er äter ni någon medicin vi pratade också om antabus behandling men jag avböjde även denna. Besöke även AA fick lite ny energi och kommer somna nykter ikväll igen en dag i taget.

Är depressionen såpass djup - att det kan kosta dig livet så tycker jag du ska ge medicinerna ett försök, för att avhjälpa symptomen.
Särskilt om du ska sluta med alkohol.
Då kommer din behållning vara hjälpmedel på psykiatrisk väg; i form av antidepressiv medicin.

-------------------------------------------------------------------

Själv är jag inne på dag 49 som nykter. Jävlar vad suget kan knäa en i solar plexus vissa dagar va.
Men jag känner mig annars pigg och kry, ensamheten är dock ett faktum. Får lära mig känna trygghet som ensam.

aeä. återfall. igen. Ska nog stänga av tankeverksamheten ett tag framöver. undvika skamkänslor.
peace

En månad nykter nu. Går bra detta och inga problem what so ever. Ingen seger utan kamp bröder och systrar! Kör på!

jävligt gött att se hur alla stöttar varandra här!

Jag är över 30år och jag dricker inte längre. Jag bytte ut den där jävla alkoholen mot träning, massa träning. Men det var faktiskt inte det som räddade mig utan det var faktiskt tanken på den där jävla ångesten jag fick/får av den vidriga alkoholen.

Hur jävla SJUK är inte ångesten?, hela jävla livet rullar i huvudet dagen efter, man försöker ta sig upp för att dricka vatten men man orkar inte ta sig ur sängen?, tankarna som cirkulerar om vad som hände igår?, vågar jag kolla kontot?... jaja listan kan göras lång. Ångesten avskräcker mig från giftet sen finns det självklart andra saker som stärker min kamp mot att inte dricka.

Jag önskar alla här inne som kämpar ett stort jävla lycka till i er resa. Alla trappar/slutar vi med alkoholen på olika sätt samt att vi tänder av på olika sätt.

men när de värsta har gått över och du börjar känna igen dig själv igen.. då min vän, då börjar livet igen.

Haf börjat igen klarade mig länge men nu klarar jag inte av vardagen igen utan att deicka för mycket. Behöver bli motiverad vet ju att jag till slut mådde lite bättrte när kjag inte

Det är inte alltid lätt närmar mig 20 dagar. Va på middags bjudning förra helgen då tog jag mod till mig att berätta öppet om mina problem. Fick givetvis en öl i handen så fort vi kom till värd paret. Jag tackade nej och fick en konstig blick tänkte först säga lite skämtsamt att det är jag som kör men då sa jag det " nej tack jag försöker hålla mig nykter jag har problem med spriten och problemen har blivit värre och värre så just nu dricker jag inget" fick en ännu konstigare blick och min vän frågar vad jag vill dricka det fick bli tonic water smakar helt okej även utan gin. visst vet min vän att jag har problem med spriten, då man sprungit på folk en tisdag dyngpackad i mataffären så har det aldrig varit en hemlighet att jag har supit men det har väl varit en hemlighet att jag tyckt det vart ett ok. Det va skönt att berätta och samtidigt som jag erkände för honom så kände jag själv att jag är en bit på väg i min nykterhet. Men jag kan säga att jag saknar Spriten ölen det sociala i sammanhanget men grejen är att jag aldrig klarat av att dricka socialt antingen har jag alltid blivit för full och sabbat festen eller har jag hållt mig i skinnet och efter middag bjudning fest. Supit till det direkt när jag kommit hem igen. Jag är fast besluten att inte dricka idag och hoppas jag är lika fast besluten imorgon men det kan jag aldrig lova men min önskan är att imorgon vaknar jag nykter och går och lägger mig nykter tiden emellan skall jag försöka ängna åt saker som gör mig lycklig. Låter kanske klyschigt men så känner jag har jag kunnat vara nykter idag kan jag vara det imorgon med !!! Jag hoppas och önskar alla er som också kämpar en nykter helg. Fridens liljor

Har varit vit i över 2 månader nu. Ingen sprit och inget annat heller. Så jävla skönt. Är inte det minsta sugen (just nu). Har i och för sig blivit en aning mer isolerad eftersom alla mina "kompisar" också är alkoholister, men det skiter jag i. Det går inte att umgås med dem längre. Det slutar med att jag sitter där full som ett vårdike.

Ångesten har avtagit markant. Jag skäms dock fortfarande för saker som jag gjorde för över 2 månader sen, men det går väl över. Bara jag inte börjar tänka att "det var så längesen nu" och försöker dricka "socialt" igen. För det går inte, det slutar med några dagars kanonfylla och 1000 års ångest. Den värsta ångesten och den fysiska bakfyllan brukade jag lösa genom att söva ner mig med diverse preparat, men det ger ta mig fan bara mer ångest. Det blir ett jävla ekorrhjul som är ett helvete att ta sig ur.

Jag kan inte dricka "ett par öl". För det första smakar det röv och för det andra så har jag ingen spärr när jag väl har börjat. Det är allt eller inget och det underlättas inte av att jag har likasinnade bekanta. Jag slåss tack och lov inte, men jag tappar alla sociala spärrar och kan få för mig vad fan som helst. Fy fan, vad många olika sorters relationer jag har lyckats sabba på grund av den där förbannade spriten.

Jag har aldrig supit veckor i sträck bortsett från någon semesterresa. Det började med fredag och lördag. Fine, det är många som gör så. Sedan blev det även söndagar. Det är inte själva frekvensen som är mitt stora problem, jag kunde vara nykter i en månad helt plötsligt. Mitt problem är sättet jag dricker på, fullkomligt hialöst. Två helflaskor är mer regel än undantag. Förr drack jag tills jag däckade. På senare tid har jag dock slutat tuppa av, då jag drabbats av minnesluckor istället. Det har hänt att hela dagar är som bortblåsta ur minnet och då kan jag ha satt sprätt en jävla massa pengar eller hittat på vad fan som helst.

Nu blev jag plötsligt sugen på att sänka ett helrör igen.
Men jag får tänka på den där förbannade ångesten och förhoppningsvis är det tillräckligt för att jag ska kunna hålla mig ifrån giftet.

Jävligt bra skrivet och ruggigt nära mina egna erfarenheter. Det där att "söva" ner sig efter en fylleperiod var standard mot slutet. Ångesten var så stark i vaket tillstånd att man bara ville bort.

Är så härligt att läsa folks berättelser då man känner igen sig så mycket. Jag minns själv känslan efter några vita månader, hur välbefinnandet och livslusten kom tillbaka. Det tar tid att läka ihop kroppen och själen, så kämpa på. Belöningen som väntar är värt det.