Citat:
Ursprungligen postat av
domastsen
Har bara hört "drunk talk" vilket precis som fyllesnack är både allmänt filosoferande och när man ptatarr osm om anm intä har ngn ajtokorrektt
Ja, lite barskt är det och inte lika vedertaget som fyllesnack kanske är på svenska, men jag kommer för tillfället inte på någon bättre rak motsvarighet.
Att skriva om det är en annan sak. Termen "drunk talk" kunde förekomma i citerat samtal, men när det gäller en beskrivning skulle en journalist eller författare hellre skriva om
drunken rambling(s)/musing(s)/muttering(s)/raving(s)/rant/harangue/tirade/diatribe - alltefter innehållets karaktär. Dessa karaktäriseringar är mycket vanliga i text.
Alcohol-fueled eller
alcohol-inspired förekommer ibland isf för
drunken.
Jag hör
drunk i uttrycket
drunk talk hellre som substantiv (bokstavligt taget fyll
osnack), i likhet till arbetarkvarter, polissnack, osv. Det gör det lite mer tålbar in mitt öra. Men somliga hör det säkert som adjektiv, i den mån sådana frågor ens uppstår för dem.
Den riktiga attributiva adjektivformen är
drunken. Jämför 1) och 3) för skillnaden. Undantag toleraras ibland, men de utgör ofta markör för bristande språksinne.
1) The sailor was drunk.
2) We saw a drunk sailor. (gränsfall, strängst taget fel)
3) We saw a drunken sailor.
4) He gave a drunken rendition of Danny Boy. (x drunk)
5) He was doing a drunken imitation of Margaret Thatcher. (x drunk)
6) He was doing an imitation of a drunk(en) Margaret Thatcher. (drunken är aningen mindre stötande)
I missbruk av
drunk är #2 minst störande:
drunk X när X är en person eller varelse
Vanliga undantag:
drunk driving, en omvandling av driving (while) drunk
drunk driver
drunk texting... texting (while) drunk
Drunken driving beskriver snarare en körningsstil än omständigheten att köraren är berusad.
Det finns naturligtvis talare som struntar i eller inte ens känner till dessa normer, men så ser iaf vårdat språk för det mesta ut.
Sitter man med en kompis är det vanligare på amerikanska, isf
That's drunk talk, att säga
That's the/your/his/her beer/whiskey talking.
Säger någon
drunk talk antar jag att h*n antingen med avsikt uttrycker sig aningen barskt eller så saknar h*n känslighet för såna nyanser. Det skulle passa in anmärkningslöst på en arbetarkrog eller dylig omgivning, kan jag tro. Men jag minns inte sista gången ja hörde en bekant till mig säga det om sitt eget eller någon annans snack. Om ens någonsin.