ENGELSKA - översättning, fakta och frågeställning [Sammanfogad tråd]

Nu är det ju inte "aren't" jag talar om, utan "aren't I"

The use of "Ain't I?" addresses one logical problem of English grammar; it serves as a contracted inverted form of the question "Am I not?" Some prescriptivists would not allow any contraction of that question. Others prefer "Aren't I?", even though "aren't" is a contraction of "are not", which is not a standard first person singular construction.


Jag antar att du håller med om att det finns "två" språk (minst). De nedskrivna regler och undantag som utgör den "officiella" grammatiken, och det vardagliga språket. Det andra förändras och påverkar det första. Vad jag menar är att om man lärt sig språket i [någorlunda] vuxen ålder så reagerar man oftare på kliv utanför det "första" språket, även om det är någonting som är relativt normalt i det "andra" språket.

Skulle jag, som vit och med svensk brytning säga "he be happy and i is sad" skulle folk reagera mycket mer än om en gammal svart lirare från den amerikanska södern sa det. Förstår du hur jag menar? Ett exempel från verkligheten är när jag satt och drack bärs med en polare för ett tag sedan, han använde sig av en ordföljd på franska som jag inte hört tidigare och tänkte att "det är väl så man säger", så senare använde jag mig av den. En annan kompis rättade mig och jag tyckte att det var konstigt. "Jag sa fel" var den första personens svar. Min teori är att "felsägningar" hos modersmålstalare inte registreras på samma sätt som när andra gör dem, för att man antar att en modersmålstalare vet hur man "egentligen" säger. Lite sådär att man måste känna till en regel för att kunna bryta den, typ.

Finns det någon vettig förklaring till varför det heter pronounce, men pronunciation?

Det var "aren’t I" som jag menade också.

Enligt www.etymonline.com så kommer pronounce via franskan medan pronuncitation tagits in direkt från latinet så en gissning är kanske att det är den franska nasalen som återspeglar sig som den engelska diftongen?

Det faller sig ganska naturligt av att trycket är flyttat. Den tryckstarka diftongstavelsen är ersatt av ett trycksvagt [ˌnʌn]. Ja, ni läser IPA bättre än jag...

/prəˈnaʊns/ vs /prəˌnʌnsiˈeɪʃən/

Där ser man. Jag tänkte att orden borde ha samma ursprung eftersom att, ja, de är så tätt sammankopplade helt enkelt

Det här är inte platsen för att gå in i den här diskussionen. Tillfälliga felsägningar kan vi nog bortse från. Gällande mer "systematiska" fel tror jag att modersmålstalare har större tolerans för variation i språket, vilket inte är det samma som att något används fel. Eller så är de tvärt om omedvetna om variationen som finns i språket, t.ex. som att jag såg han anses vara fel trots att det är helt korrekt enligt vissa dialekters grammatik. Det är lite som att ingen ser skorrande r i svenskan som fel, men invandrare kanske avråds från att ta efter det då det inte blir autentiskt.

Det korrekta är väl

an MRI-scan och inte a MRI-scan
eller
an MMA-fighter och inte a MMA-fighter

Regeln är väl att följa ljudet och inte själva bokstaven. Dessutom så vitt jag har förstått så är 'an' för vokalljud och 'a' för konsonantljud.

I princip ja, men det finns osäkra gränsfall. Ett par exempel till:

Give me an R! / Give me a W! / Give me a YES!

För bokstaven U vacklar bruket, men oftast gäller konsonantregeln:

Give me a U!

En anledning till osäkerhet beskrivs här: www.gpuss.co.uk/english_usage/a_or_an.htm

Det är knapp vinst för "a FAQ" vs "an FAQ" så skriven konsonant kan hålla på och vinna terräng.

Mmm, jag går bara efter vad jag känner är korrekt. Och det är inget som jag precis tänker på. Vilket jag antar är så det är för dem som har språket som modersmål.

Det är väl för att man antingen kan utläsa det ordet som en akronym [ə.fæk] eller som en förkortning [ən.ɛf.eɪ.kjuː].

Ja, jag kanske skulle tolkat det som att vi i digitalåldern är beredda att uttala allt konstigare bokstavsförkortningar som ord.

Personligen och i svensk språkmiljö hävdar jag med en druckens envishet att SAS är en akronym oberoende av om det uttalas {sàss} eller {ess·a·ess}. Tvetydigheten i ordet akronym är följande:

1. topparna på ett antal ord bildar en »nym« i meningen (någorlunda) uttalbart ord – som Ikea eller [fæk].

2. topparna på ett antal »nymer« bildar en förkortning – som SAS och FAQ – vilken kan uttalas på något sätt

Någon mer som är för modellen 2, att det redan i en skriven förklaring framgår att en förkortning är en akronym? Den modellen har bland annat fördelen att både TV och teve blir akronymer för television. Om FAQ är en akronym i egen kraft, slipper vi leva i en gråzon där statusen hos FAQ beror på uppläsarens inställning till branschjargong.

Fotnot: Första ledet akro- i akronym är samma topp som i Akropolis, språkligt sett.