ENGELSKA - översättning, fakta och frågeställning [Sammanfogad tråd]

Visst det förstår jag, men det finns ju flera ord som inte har något motsvarighet alls på andra språk. Inte ens någon form av variant eller uttryck. Schadenfreude är ju en populär sådan.

När detta händer så uppstår väl ofta import av ord, lånord. Detta händer ju ofta i svenska språket att vi tar in uttryck och ord från engelska framförallt.

I engelskan är man inte mer bortkommen än att man lånar både "schadenfreude" och "ombudsman".
http://dictionary.reference.com/browse/schadenfreude

I svenskan har vi sedan 1804 skadeglädjen ordagrant översatt – dessutom proverbiellt befordrad till den enda sanna glädjen.

Borde inte killjoy ändå vara en bra motsvarighet till schadenfreude?

Och sen så har vi ju också buzzkill.

Absolut inte. "Killjoy" betyder närmast glädjedödare. Ägnar man sig åt skadeglädje så har man ju roligt.

Killjoy: Don’t mention Dresden!

Jämför http://en.wikipedia.org/wiki/Kilroy_was_here

I'm here now, aren't I?
...hörde jag nyss på en tv-serie. Får man lov att göra den där kopplingen mellan "I" och "are", eller är något i stil med "am I not" att föredra? Är ju en amerikansk serie så de borde veta vad de säger kan tyckas, så jag blir lite fundersam.

Modersmålstalare kommer oftare undan med att uttrycka sig inkorrekt. Du har helt rätt i att "aren't I" är inkorrekt och att "am I not" är vad som borde sagts. Men å andra sidan är det ju inte ovanligt att man märker små felaktigheter i vardaglig engelska, särskild talad sådan. Uttrycket "ain't" är ett annat sådant.

Det finns inget som helst fel med att använda "aren’t I", hur ologiskt det än må verka. Det bör kanske undvikas i formell skrift men i talspråk och i återgivning av tal, etc. är det helt accepterat. Jag tycker inte alls att det kan jämföras i stilnivå med "ain’t", som dessutom inte förekommer i alla dialekter.

Du menar alltså att "aren't I" skulle återfinnas i alla dialekter? Hävdar man att "aren't I" skulle vara korrekt engelska så får man nog godkänna "ain't".

I en jämförelse med svenska kan man ju ta "han åt mer än mig" och "jag slog han". Mer eller mindre accepterade i stora delar av landet, men jag antar att du håller med om att "han åt mer än jag" och "jag slog honom" är de korrekta sätten att uttrycka sig på om man nu ska frångå Lindströms paroll "allt du förstår är korrekt"?

På alldeles lösa boliner vill jag anta att den konstruktionen kommer ur munnen genom att talaren tänker ett semantiskt motiverat "we". Situationen kräver både en talare och lyssnare. Lyssnaren kan vara en väntande partner.

– Nu är jag här, så vi äro [änteligen tillsammans]!

Men om de är modersmålstalare kan de väl sitt språk och använder det som det används? Det är inte så att det finns ett korrektare språk i någon annan verklighet – dvs. som det "egentligen" är – och som det nuvarande språket avlägsnas mer och mer från. Problemet är också att alla språk har lokala grammatiker (=dialekter) där det är helt enligt reglerna att säga t.ex. jag såg han. Det är alltså inte så att jag så han är fel även i dessa lokala grammatiker och att felet ändå "godkänns" i och med att det är talat – nej, det är rentav enligt de lokala regler som finns. Det avviker visserligen från (det skriftliga) standardspråket, men denna skillnad glöms alltför ofta så att rätt och fel blir helt svartvitt.

Kom nu inte och säg att det egentligen finns ett we i djupstrukturen som har transformerats till ett I eller rent av försvunnit i ytstrukturen.

Det är ju inte som att användandet av "ain’t" skulle vara bannlyst. Det är bara inte lika utbrett/accepterat som "aren’t". Observera att detta inte min åsikt utan en verklighetsbeskrivning.

Nu ska man inte lita blint på wikipedia, men denna artikel är det mest överskådliga jag hittar om ämnet på nätet: http://en.wikipedia.org/wiki/Contrac...rbs_in_English