Den STORA tråden om att göra Mensas IQ-test

Då var det ju bra att jag inte gick in på alltför mycket detaljer, för det kan jag ärligt erkänna att jag inte läst in mig på. Men det vore väldigt intressant med uppföljningsintervjuer på personer som högpresterat på div tester, och därmed skulle valideringen kunna revideras över tid och kanske kompletteras med relevanta post-mortem parametrar ?

Hade du läst på när du gjorde det här påståendet då? Det är ju så precist så man kan ju tro att du är insatt och påläst.....

Där gick du i fällan, och nu vet jag att du inte är professionell psykometriker. Fy på dig, att vilseleda sådär!

Men nu måste du väl ändå skämta?

Du tror inte att du skulle kunna komma ner från dina höga hästar och istället diskutera själva sakfrågan?

Det är förresten väldigt ovanligt att diskutera i termer av percentiler eftersom den skalan inte förutsätter normalfördelning. Således är det oftast ingen signifikant skillnad mellan exempelvis 40e och 60e percentilen, medan det mycket väl kan vara det mellan ex 80e och 90e percentilen. Enklast är nog att jämföra själva IQ-poängen.

131 IQ => 98 percentilen
135 IQ => 99 percentilen

De som tror att skillnaden mellan 131 och 135 är inom felmarginalen för IQ-testens mätsäkerhet räcker upp en hand.

Det här skulle vara kul att få verifierat av en psykolog eller annan sakkunnig. Jag lider av ADHD, och trots att jag redan har gjort testerna med goda resultat är det ganska intressant att få reda på detta. Framför allt om hur arbetsminne och snabbhet i tester påverkas av att vara väl medicinerad, då dessa två faktorer är kännetecknande "dippar" i den subjektiva bedömningen av patientens begåvning. Är det så att dessa beteenden (snabbhet etc) är så formade av diagnosen och arv och miljö, att medicin, trots alla andra fördelar, inte rår på dem?
Lite off topic, menmen...

Man sitter på den häst man sitter, och sedan om den råkar vara hög så finns det ingen anledning att sänka sig till lägre hästars nivå. Dessutom är det väldigt B-mässigt av dig att kasta jantelag i ansiket på mig, när det enda jag begär är lite sakkunskap inom psykometrin.



Det där är ju ren nonsens. Att du är en ung grabb som intresserar sig mycket för IQ-frågor tvivlar jag inte en sekund på, men du uppfattar ju inte de vetenskapliga hintar du får; så något proffs är du inte än på många år. (det intryck jag får är att du går på gymnasiet)
Varje normering utgår ifrån en normalfördelning, och sedan tilldelas man den percentil som motsvarar resultatet efter skalans standardavvikelse. Bland de professionella psykometriker jag talat med, så brukar percentilen vara det klassningsvärde som förblir konstant över de olika IQ-skalorna. Därmed föredrar en professionell psykometriker att tala om percentiler framför de enskilda skalornas varierande värden.

Det blir dock ett problem då hästen i verkligheten är mindre än vad dess ryttare tror att den är.

Tips: Läs någon filosofi- eller retorikkurs så kanske du lär dig diskussionens ädla konst. Nu famlar du efter halmstrån och kör med diverse fula diskussionstekniker in absurdum, istället för att faktiskt besvara en enda fråga. Att du dessutom tar till härskartekniker är inte särskilt vettigt.

Självklart, det är Querl medveten om. Om jag får gissa så gissar jag på att h*n menade att percentilerna per se inte utgår från en normalfördelning, vilket h*n har rätt i. Jag antar att det var så Querl menade.

Det är lätt att gå vilse om man använder percentiler eftersom skalstegen är olika långa om variabeln är normalfördelad. Eftersom de flesta presterar kring medel i en normalfördelad variabel (68 % ligger inom en standardavvikelse från medel) så kan ganska stora hopp på percentilskalan i mitten fortfarande vara icke-signifikanta. Därför är det bättre att använda en intervallskala, såsom IQ-skalan.

Fördelen med percentiler är att lekmän ofta har lätt för att ta till sig informationen. Att säga att en person har exempelvis 131 i IQ kan vara svårt att förstå hur bra det är om man inte samtidigt presenterar IQ-skalan samt normalfördelningskurvan. Men, om man säger att personen har presterat bättre än 98 personer av 100 så förstår de flesta direkt.

Psykometriker emellan skulle jag nog säga att den populäraste skalan att använda sig av är Z-poäng, där man direkt uttrycker avvikelsen från medel i form av standardavvikelser. Medel sätts då till noll, och standardavvikelsen till 1. Det innebär exempelvis att IQ 130 motsvaras av 2 Z-poäng. Fördelen med detta är naturligtvis att man lär sig att tänka i standardavvikelser snarare än poäng på diverse konstruerade skalor.

Det var väl det jag visste, att du var retoriker i första hand och inte någon vetenskapligt skolad psykometriker. Nog för att du kan snacka väl, men du övertygar inte en professor som undertecknad.



Nejdå, det skulle aldrig falla mig att vilja härska över ungtuppar som du i den här hönsgården. Vi har ju redan gått igenom det här med hästarna, och det är med sådana ädla djur jag föredrar att härska.
Sedan har du fortfarande inte fångat upp de vetenskapliga hintarna jag gav dig tidigare, utan du går i polemik likt ett barn som inte tror på vuxna och andra auktoriteter.

Innan du går vidare, skulle det vara bra för din trovärdighet om du länkade till de källor där du hämtar dina (fel)tolkningar ?