Allt om ADHD!

Sådär då

Jag frågade idag om hur ofta jag skulle besöka efter att jag fått reda på vilken dos jag ska ha och hon sa var tredje månad.

Samma här får utskrivet så att det sk räcka i 3 månader.

Tror att det är brist på kunskap om ADHD mediciner och tror att läkarna påverkas av media.

Snacka om att känna sig särbehandlad . Jag vet inte om jag ska förvänta mig bättre när jag kommer till ADHD-center eller om det är samma sak där. Jag har varit tvungen att gå kvar dessutom trots att jag inte tar medicinen just för tillfället (och inte behöver hjälp med någon annan slags behandling). Bara för senast några dagar sen så ringde haggan och sa att vi kunde ju boka in en ny tid, trots att hon vet om att jag inte kommer börja ta medicinen igen förrän senast i mitten på februari - och då gå på ADHD-center istället. Nu sa jag verkligen ifrån att nu får det räcka, sa även det till läkaren sist också. Men jag förstår faktiskt inte varför de har velat att jag har kommit in på så täta kontroller.

En utredning går till så att personen i fråga får träffa en läkare inom området och berätta om sina upplvelser och händelser från uppväxten fram tills idag. Vid något tillfälle kan en eller flera personer tex. psykolog eller liknande vara med vid samtalen, även en förälder. Samtalen dokumenteras, sedan blir man kallad igen för att göra olika typer av tester bla. tester för sitt språk,skrivande,räkning,logiska tänkande osv. Man träffas ett antal gånger och sedan får läkaren göra en bedömning utifrån det insamlade materialet. Du får sedan ett intyg att du har diagnosen (om du har den)och vilken typ av nedsättning den innebär för dig i arbetslivet, privatlivet mm.

Hur en utredning går till är högst individuellt.

Hur menar du?

okej, två veckor till med ritalin och:

fy fan älskar mina meds.
Jag har fortfarande inte börjat plugga, MEN nästan allt annat blir gjort. Det går inte ens att svara på VARFÖR det är så, det bara är inga problem med att göra saker. Det är inget jag ens reflekterar över, precis som förut kunde jag inte förklara varför saker INTE blev gjorda.

Det är bara...hmm. Saker som borde vara någorlunda automatiska vid det här laget som tillexempel att kliva upp ur sängen, ta på mig kläder, ta fram frukost, fungerar automatiskt när jag tar medicinen. Och det är inte svårt eller någonting.
Medan de dagar jag testat att inte medicinera eller att ta den några timmar efter jag vaknat så är det mongoloit stört att ens gå ur sängen. Bara tanken på att plocka fram kläder att ta på mig och att sen behöva suuuuck stööööön borsta tänderna och oooooorka hitta något att äta och meeen ååååhhh jag vill ha kaffe, jag vill ha kaffe innan jag tar på mig kläder, men det är ju kallt, och har jag några rena kläder? när ska jag boka tvättid, pallar inte att tvätta, ska jag köpa nya kläder istället nejförfan så kan man inte hålla på. åhnej kaffemaskinen behöver fyllas på med vatten och jag borde egentligen rengjort den för tre veckor sen undrar om det kommit ut några bra serier på torrentsiten men har inte ens lust att kolla något fan vad tråkigt det är att bara ligga här men pallar inte att gå upp då måste jag hitta några kläder. Sen tar det 1.5 timmar innan jag går upp ur sängen.

Nu låter det som att det mest handlar om något slags motivationsproblem, men det är inte hela sanningen. Jag kan bara inte uttrycka i ord eller sätta fingret på vad skillnaden är.
Men livet är så mycket enklare. Och det gör att livet är så mycket roligare.

Inte bara roligt, utan typ fantastiskt. Eftersom allt varit så jobbigt förut och det inte är det nu så blir jag överlycklig över skillnaden. Något som jag antar kommer lägga sig när jag vänjer mig, men nu går jag omkring och njuter.

Angående receptförskrivning: för mig är det tvärtom, vill jag träffa en läkare får jag vara en rabiat terrier. Har tagit blodtryck en gång innan+ en gång efter jag satte in medicinerna, sen har allt skötts genom att jag ringer en person som pratar med min läkare som sedan ger ett meddelande tillbaka till personen som hör av sig till mig. Så innihelvetes ineffektivt och ja, det har redan gett upphov till några förväxlingskomedisituationer. Det är okej eftersom jag inte har några problem med medsen nu, men ja, jag tycker det är oansvarigt. Hej sjukvård antar jag.

Sådär kände jag också då jag började bruka amfetamin.
Film värd att kolla på. http://www.youtube.com/watch?v=hkPvSCq5ZXk&

Oj vad jag känner igen mig i din berättelse. Synd bara att det ska vara så svårt med en utredning.


Lust att förklara videon handlar om?

Att dagens utbildning går ut på att lära eleverna att det finns rätt och fel, svart eller vitt och att kreativiteten eleverna har förstörs genom skolan. Sedan utöver det är det lite närliggande budskap.

okej, lite kul att kolla på tecknat men han kommer inte direkt med något nytt. Jaja, ADHD är kanske en sjukdom men för de flesta handlar det om att livet är tråkigt och folk får för mycket stimuli.

Och amfetamin...gäsp för diskussion om medicinskt bruk versus bruk för nöjes skull. Eller vad menar du?

[quote=asdf1]Oj vad jag känner igen mig i din berättelse. Synd bara att det ska vara så svårt med en utredning.


kämpa på, det är värt det. "Tjat" lönar sig, så ring och kolla vad som händer med din remiss, fråga varenda person om hur processen går till och vem som har hand om vad tills du känner att du vet. Kolla hur vårdstrukturen ser ut där du bor, kunskap gör att du bättre kan hantera systemet.
Under tiden, se om du kan hitta en medkännande läkare som kan ge dig några andra mediciner. Edronax fungerade bra för mig i början (se tidigare inlägg), även om det hade en hel del biverkningar så var det värt det. Voxra och liknande kan jag också tänka mig ger en viss effekt, fast jag har ingen personlig erfarenhet av dem. Inga av dem är lika svåra att få som metylfenidat.