Allt om ADHD!

Hur länge fungerar Ritalin kapslar med modifierad frisättning för er? Själv upplever jag att de fungerar bäst efter 1-2 timmar, sedan med någon sorts mild effekt i sammanlagt 3-4 timmar efteråt. Det står på Wikipedia att de ska uppnå en andra topp i plasmakoncentrationen 5-7h efter intaget, men eftersom jag har Ritalin även på eftermiddagen och sedan Buspiron klockan 7 på kvällen upplever jag inte detta. Tänker testa skippa Buspironen ikväll och se om de verkligen fungerar så länge...

Nu har jag inte just märket Ritalin, utan Equasym Retard, men jag har för mig att mekanismerna är relativt likadana (Concerta däremot är annorlunda), och att den enda potentiella skillnaden är hur mycket av dosen som är "snabbt" - i Equasym Retard är det 30%, minns inte om det i Ritalin CR också är 30% eller 50%.

I alla fall:
För mig så ger depot-kapslarna en 1-3h initial effekt (det snabba metylfenidatet), och sedan en färlängd effekt på en 2-4h till. Denna senare/förlängda effekt är dock radikalt annorlunda än den första för _mig_. I liten dos är den milt lugnande, i större dos blir den närapå drogande/berusande. Total effekt-tid varierar mellan 4 och 6-7 timmar, beroende på styrka. Vid starkare doser kan man kanske plussa på ännu någon timme av "påverkan", mest nervös känsla i kroppen. Möjligen kan man säga att verkningen sträcker sig så långt som 12-14timmar om man också tar med (bi)verkningen uttorkandande effekt på näs-slemhinnor, råkar ha ordentlig snuva och lägger märker till nosen börjar rinna igen

Men ordentlig effekt för mig är ca 2h "användbar" effekt plus 2-3h lätt ångestdämpande effekt.

(När jag började med MF så förde jag ganska noggrann dagbok när jag experimenterade med olika former och styrkor, tiderna ovan är alltså inte helt dragna ur hatten. Men de gäller såklart bara mig och hur jag reagerar.)

Eftersom den "användbara" effekten (den som hjälper en att få saker gjorda) är så kort för mig med depot-kapslar så använder jag mest snabbt metylfenidat (märke Medikinet), där en dos på 10-15 mg ger mig 3-4h "användbar" effekt (verkar tyvärr som om jag är en av dem som utvecklar tolerans, har nu stått på 15mg i några månader och märker att den effektiva tiden förkortats ner från 4+h till knappa 3 ).
Ibland, främst på kvällar och eller om jag vet att jag inte behöver få något gjort efter ca 2h tar jag istället depotMF, ibland ensamt ibland i kombination med 5mg snabbtMF. Detta för att också om den "sena" effekten av depotMF inte är "användbar", så är den lugnande, ångestdämpande och har (i mitt tycke) en långverkande humörutjämnande effekt för mig.
I början experimenterade jag också med depot och sedan efter 2-3 timmar litet extra snabbverkande (eller litet mera depot), och det funkade också sådär ok. Kändes bara som ett himla slöseri eftersom det efter litet experimenterande (med noggranna anteckningar!) verkade som om de senare påfyllnadsdoserna egentligen mest motverkade depotens lugnande effekter. Blev typ mer medicin för mindre effekt, så varför inte då ta mindre medicin för mer effekt istället...

Är ADHD släktrelaterat? Har på senaste tiden börjat fundera på ifall jag lider av någon typ av ADHD. Vid många fall så har jag oerhört kort stubin, kan bli väldigt arg och allmänt hetsig. I skolan brukade jag ha problem med att koncentrera mig och numera brukar jag ofta i kompisars närhet, vara den som alltid har en extra växel i. Uppe i varv, pratar hela tiden osv. Har dock å andra sidan, inga problem med att sitta still och blir inte lätt uttråkad. Så det är lite kluvet.

Vad tror ni?

Om du menar med släktrelaterat ifall ADHD har en ärftlig komponent, då är svaret ja. Hur var det nu igen... mindre än längd, mer än intelligens. Eller tvärtom. Eller liknande längd och intelligens. Hur som helst, ja.
Sedan ser ADHD olika ut för olika människor. Men det du beskriver kan likaväl vara lite manisk i stället.

Ja det du beskriver passar in på ADHD men räcker inte för att få en sån diagnos, finns fler saker man måste ha problem med också för att få en utredning.
Ja ADHD är ärftligt till hela 80% så har man en nära släkting som har det så är chansen ganska stor att man själv också har det.

Att ha "ADHD" betyder bara att en psykiater eller psykolog bedömer att man fyller i diagnoskriterierna för ADHD, det är alltså ingenting man kan ärva. Inte heller beteendena som ligger till grund för kriterierna är någonting man kan ärva genetiskt, beteenden är socialt inlärda.

Däremot är temperament i väldigt hög grad ärftligt, och låter sig inte så lätt påverkas av miljön. Ens temperament kan sägas vara ens disposition för sådant som aktivitet, anpassningsbarhet, känslighet, humör, extraversion, aggressivitet, intensitet osv. T.ex. om man har "hett temperament" eller "svalt temperament" är något man till största delen förvärvar genetiskt.

Att du t.ex. har kort stubin och lätt att bli arg, ja det kommer du säkert fortsätta ha. Däremot kan du lära dig att hantera det på olika sätt, så att du inte råkar bete dig på ett sätt som du inte vill.

Det är möjligt att du får en ADHD-diagnos om du gör en utredning, men det är inte säkert. Det beror helt enkelt på om den som diagnostiserar bedömer att du fyller i tillräckligt många kriterier.

Frågan är ju om d u vill ha diagnosen. Det ger vissa fördelar, t.ex. så kan du få utskrivet concerta och ritalin som gör att dublir mer "vaken" och således har lättare att koncentrera dig. Inte säkert att det hjälper för dig, men det hjälper för många med koncentrationssvårigheter. Det är också möjligt att du kan få någon beteendeterapi vilket skulle kunna hjälpa dig att kontrollera ditt heta temperament.


Alltså, om det mest är så att du är "den som alltid har en extra växel i" så vet jag inte att du har något direkt problem som kräver professionella resurser. Vi alla är ju lite avvikande på olika sätt och vis, det är absolut inget fel i sig. Men om du upplever att ditt temperament är någonting som sätter dig i trubbel gång på gång och att du inte klarar av att hantera det själv, ja då borde du vända dig till psykolog/psykiater och försöka få hjälp. Kanske vill de ge dig en ADHD-diagnos men personligen tycker jag att det är alldeles för mycket fokus på diagnoser. Om det rent av skulle vara så att du uppfattar att din korta stubin innebär att du löper risk att skada någon människa så ska du definitivt försöka få hjälp. Kort och gott, känn efter själv om du behöver professionell hjälp med något (alla kan behöva det ibland) eller om du inte gör det.

Min syster har lätt adhd och min mamma är oerhört temperamentsfull ibland. Så det är väl något som ligger i det hela. Men tror inte det är något djupare än så, faktiskt.

Hur är det med PUL och journaler?

Det är så att jag tänkt skaffa en lägenhet nu. Men de begär PUL av mig. Om jag kryssar i och låter de ta del av PUL får de rätt att se min diagnos? hur är det med journalerna?

Inte så jävla roligt att hyra lägenhet under dessa premisser.

Personer med ADD jagar inte kickar, snarare undviker. Personer med hyperaktivitet blir uttråkade av brist på stimulans ("kickar"). Det du beskriver är ADHD-problematik, inte ADD.

okej, då har jag testat ritalin i några veckor. Sammanfattar litegrann.

första veckan - 10 mg instant release som jag skulle ta en på morgonen. Slutade med edronax (som inhiberar noradrenalinåterupptagspumpar, dvs gör att det noradrenalinet man släpper ut fungerar längre och ger mer effekt). Var samtidigt förkyld och febrig.
Tog 10 mg ungefär var fjärde timma. Man kände tydligt när effekten gick ur, och 10 mg fyra gånger per dag var jättebra. Blev riktigt knarkad första dagarna, med gladkänslor och speedad i tankarna. Trevligt men nästan för mycket ibland. Det här gick över efter några dagar, förmodligen för att edronaxen inte påverkade längre(?)
Jag testade att ta i olika intervaller, typ 1 per dag som jag skulle, två per dag etc. Fyra per dag var super.
Men eftersom jag var redigt förkyld så testade jag inte att plugga eller så. Var riktigt febrig och utslagen, men efter en ritalin kunde jag ta mig till affären och laga middag etc trots sjukdomen.

andra veckan - fortsatte testa lite olika doser. Testade också att plugga lite. Gick inte särskilt bra, men jag var ändå nöjd med medicinen för min ständiga oro hade försvunit.
Fick 20 mg extended release som jag skulle ta en gång per dag. En dag tog jag 20 mg er och 40 mg instant utspritt på några timmar. Blev en zombie och fick sån jävla ångest. Hur någon kan vilja knarka på den här medicinen förstår jag verkligen inte? 10 minuters skön känsla och några timmars vidrig ångest?
Tog sen medicinen som jag skulle. Mådde bra på morgonen, kom upp lättare ur sängen och kände mig mer entusiastisk. Försökte också plugga, men det gick inte bra alls. Dessutom började jag skjuta runt på dygnet igen och ägnade mesta av tiden åt att försöka sova/vakna. Mådde inte så bra.

Tredje veckan + några dagar- började ta en till på eftermiddagen. Så 20 mg på morgonen, 20 mg ca 8 timmar senare. Mycket lättare att somna med ritalin fortfarande i systemet. Har fortfarande inte lyckats ställa dygnet rätt eller plugga, men jag mår absolut inte lika dåligt över det som annars.

Så, planen för framtiden är att fortsätta några veckor till och sakteliga justera dosen tills jag hittar det som funkar för mig. Har jag tur så kommer medicinen hjälpa mer än vad den gjort hittills, men även om den inte gör det är det här ändå framsteg.
Jag mår absolut mycket bättre än förut, och även om jag inte har börjat prestera jättemycket mer nu än förut så märks det faktiskt en skillnad. Det bästa är att jag faktiskt kan njuta av att göra saker. Njuta av att "vara", istället för att hela tiden känna någon inre rastlöshet. Och den där mentala utmattningen är nästan borta. Inte helt, men det är inte mitt normalstatus längre.

Ska ringa min arbetsterapeut imorgon och boka in en tid för att se hur jag kan jobba med att skaffa mig nya vanor och rutiner.

Är det så? Utveckla gärna, tex beskriv vardagssituationer där en ADD undviker kickar.
Jag känner ofta att jag går omkring i en dimma, och när jag gör något som drar igång adrenalinet som tex friklättring vaknar jag till och känner mig närvarande, och det gör extremsituationer väldigt behagliga för mig... Trots att jag blir helt utmattad av det också.
Borde inte någon med ADD vilja ha den där "vakenhets"känslan? När mår någon med ADD som bäst?

Det handlar inte om att må som bäst, utan om hur man reagerar på för mycket eller för lite stimulans.

En person med ADHD jagar inte stimulans för att må bra, utan för att inte bli uttråkad. För lite stimulans får en person med ADHD att bli uttråkad.

En person med ADD reagerar tvärt om. För mycket stimulans gör att en person med ADD blir utmattad, vilket gör att denne undviker för mycket stimulans.

Det är skillnaden mellan att vara hyperaktiv och hypoaktiv.

Förtydligande och svar på din fråga:

Personer med ADD kan – liksom personer med ADHD – uppleva kickar i något man tycker om, som i ditt fall friklättring. Det har dock inget med hyper/hypoaktivitet att göra. Här är det ingen skillnad mellan ADD/ADHD och normen (personer utan ADD/ADHD).