Allt om ADHD!

Kazaam.

Det definieras som en neuropykisk störning. Inte hjärnskada.

Dessutom diagnostiseras ADHD efter beteende vilket betyder att alla som har Diagnosen inte har ADHD i verklig mening. Det är ju faktiskt en multispektrumdiagnos. Diagnosen är alltså inte tillförlitlig till 100%.

På skolan jag arbetar har vi genom åren haft barn med alla möjliga bokstavskombinationer och den värsta av dem alla torde vara ADHD. Nu påstår jag mig inte veta vad som ligger bakom en sådan diagnos eller vad som orsakar den, däremot vet jag att de barn som har den diagnosen kan bli helt jävla galna.

Vid ett tillfälle hade vi en pojke i årskurs 7 som gick bärsärkargång i klassrummet (vi har en specialenhet för den här typen av ungdomar med ett särskilt klassrum), han bet en lärare i handen och det krävdes tre vuxna o en polis för att få ut honom. Han blev avstängd från skolan o ibland ser jag honom sitta på en cykel utanför, som ett spöke från det förflutna. Helt lugn o sansad o man kan prata med honom utan problem.

Jag pallar inte att ha så mycket adhd som jag har nu. Jag är så sjukt rastlös och det går mig på nerverna Kan medicin hjälpa?

helt beroende vad du får för diagnos såklart...wow, du verkar inte ha så bra koll gällande ADHD. mitt tips är att du börjar med att söka upp en läkare som kan ge dig en diagnos.

Jag är diagnoserad sedan tio år tillbaka.

var det ADHD, ADD eller vad exakt har du? vilken medicin skulle du få?

Ritalin, corcerta eller vad?

börja med att skriva lite mer utförligt....sen har medicinen i sig olika effekt på personerna som tar det. bara prova.


"jag har cancer, hjälper medicin" ungefär så är din fråga..

Jag var tillsammans med en kille för 1,5 år sedan som har ADHD. Han mådde dåligt av sin ADHD men orkade och brydde sig inte om att göra någonting åt det. Jag var för dum för att förstå att jag blev misshandlad då, men han bet mig (han såg det som att naffsa) så att jag gick runt med blåmärken i flera dagar efteråt. Drog fula skämt, skojade om att jag var tjock osv.. Hade ont i kroppen till större delen av vårat förhållande. Han bet mig alltså så hårt att jag började gråta, men inte ens det fick honom att sluta med detta beteende. Han skyllde allt på sin ADHD, men vägrade göra någonting åt det. Det var väl det värsta. Visst har han problem men att skylla på ADHD blev som en försvarsmekanism för honom, den kom liksom automatiskt.

Till slut fick jag nog och stack. En del av mig önskar att jag hade anmält skitstöveln. I kommande relationer har men från detta förhållande visat sina spår i mig. När någon till exempel försöker ta min hand eller på axeln, så rycker jag omedelbart ifrån i rädsla. Det har börjat bli bättre nu, men det händer fortfarande.

Jag hoppas för guds, mänskligheten och din egen skull att du trollar.
Mina föräldrar är båda akademiker med den högsta utbildningen man kan få i Sverige, båda med avlagda doktorsexamen, höga positioner på erkända stora internationella företag samt egna företag. Jag har alltid blivit extremt bra uppfostrad, alltid fått tydliga gränser men också tillåtelse att använda mitt eget sunda förnuft, något som alltid fungerat mycket bra och välbalanserat. Jag började läsa och räkna när jag var 4 år och använde multiplikation och räknade med exponenter när jag var 5 år. Läste min första filosofibok vid 6 års ålder, som jag för övrigt fortfarande kommer ihåg stora delar av. Det vi gick igenom i skolan under gymnasietiden hade jag redan ganska stora hum om då min far, som är fysiker, alltid haft små minilektioner med mig.
Rökning har aldrig förekommit i familjen. Alkohol i extremt förnuftiga mängder, då båda mina föräldrar är vinfantaster.
Ändå har jag diagnosen ADHD, liksom pappa. Diagnosen sattes inte för att jag ska kunna vara hur jag vill, skylla ifrån mina raseriutbrott och dagdrömmar på det. Tvärtom, för att jag vill få hjälp och för att

Summan av kardemumman, det du pratar om är ren och skär jävla bullshit. Visst kan ADHD vara en lätt ursäkt för att ens barn beter sig lite jobbigt, men att prata om saker man inte har en jävla aning om är att vara ute på hal is. ADHD har ingenting med utvecklad hjärna eller inte att göra, det handlar om helt andra saker, bland annat att kunna fokusera, hantera impulser samt strukturera.
Föreslår att du läser den här länken, om ADHD hos vuxna. Uppmärksamma punkt 9. http://spexor.homestead.com/files/kriterier.htm


Nej, det är ingen hjärnskada, det är en neuropsykiatriskt funktionshinder.
Saxat från Attention (riksförbund för "bokstavsbarn")

Det har alltså att göra med hur nerver och signalsubstanser fungerar. Ingen hjärnskada.

Jag genomgår en ADHD-utredning nu, är strax över 20.

Har inte vetat om det tidigare och gjort en massa skit, som jag också tagit skiten för när det kommit. Om man tar ansvar eller inte har inte så mycket med ADHD att göra som hur man är som person.

Däremot slogs jag en hel del förut och kan med handen på hjärtat säga att 9 gånger av 10 svartnade det för ögonen när jag fått en smäll. Sen har jag "vaknat upp" några sekunder senare i full färd med att slå/sparka/stampa personen/personerna i huvudet och hade antagligen haft ihjäl någon om jag vaknat upp senare/inte blivit stoppad.

Vet inte direkt vad det beror på men den enda känsla jag kan komma ihåg från de tillfällena är att jag känt mig tvungen att "lösa problemet". Lite som att slå ihjäl en mygga som surrar precis bredvid en när man försöker sova.

snälla vem bryr sig? det är ju dem själv dom får skylla sen iaf
citat "what goes around comes around"

Det kan dem visst det! Och påstår dem de själva så bör adhd-individen i fråga omyndigförklaras och låsas in.

ADHD människor ser inte vad dom gör fel...man måste förklara noga för dom att du gjorde såhär och såhär och rita och sedan berätta flödena som blir när man ha gjort fel...
skitjobbigt med såndära ungar