Jag har inte läst igenom tråden, för den är massiv. Övervägde att starta en egen tråd när jag såg att det fanns en ADHD "megatråd" här.
Jag är 25 år nu och upplever mycket som "fel". Att jag "sitter fast" i beteenden som i regel associeras barn, som att gå runt i ett rum och spela upp scenarion i mitt huvud - det kan vara vad som helst, som att hålla en hypotetisk dialog med min advokat, föreställa mig ett hus eller ett fantasyscenario. När jag hör musik så spelar jag på fingrarna, trots att jag inte kan spela på några instrument för att rädda mitt liv. När jag går i en automatisk dörr så blir det genast kraften i Star Wars i två sekunder, sen är den tanken borta.
Jag känner mig konstant stressad, trots att jag inte gör någonting och hela tiden skjuter upp saker. Gjort det hela mitt liv. Enda gången jag inte skjuter upp något tills det är för sent är om det är livsnödsvändigt att jag gör det av någon anledning - problemet är att jag uppenbarligen har noll självbevarelsedrift och vad som då kan anses vara livsnödvändigt är öppet för tolkning. Har inte haft problem att gå till jobbet när jag hade ett jobb, men om jag började tumma på det med en sjukanmälning så gick det snabbt utför. Men sen jag slutade jobbet och bestämde mig för att läsa vidare istället så gick allt åt helvete och sen dess så känner jag bara att mina problem har blivit värre och värre.
Jag tolkade inte mina problem som.. ja.. problem, när jag var yngre, men jag känner att det bara blir värre och värre ju längre jag går och inte får något gjort. Det kan vara vad som helst. Känner jag mig minsta stressad så letar jag aktivt efter distraheringar, trots att jag är fullt medveten om att det är ett problem. Jag kom på mig själv för ett tag sedan med att läsa en bok, se på en TV-serie på datorn och spela strategispel samtidigt och insåg att jag inte uppfattade ens hälften av något. En scen i en TV-serie kan behövas ses på fyra gånger eftersom jag är distraherad - och trots att jag vet att jag är distraherad så letar jag fortfarande efter fler distraheringar!
Jag är överviktig, men om jag försöker hålla en diet så glömmer jag av det. Det känns helt bisarrt att säga det, men varje dag känns som en reset. Jag har svåra sömnsvårigheter, där jag i regel måste vara totalt mentalt utmattad innan jag kan somna. Jag har inte haft en riktigt dygnsrytm på många, många år nu. Jag skjuter och skjuter på sömnen och även om jag går och lägger mig i tid så kan jag inte somna. Till slut så har jag vänt på dygnet, somnar i tid och sen börjar allt om igen.
Efter att ha läst lite om ADHD och speciellt hur en del beskriver det så känner jag att.. detta är mitt problem. En man beskrev det som att hans hjärna brann. Jag känner det precis som att alla mina tankar är sand. Alla andra var lerklumpar när dem föddes, att formas till vad som helst, men jag är gjord av sand. Alla tankar och idéer, oavsett hur bra eller träffsäkra de kan vara en sekund, så faller de genom mina händer. Jag har en del mer eller mindre allvarliga hälsoproblem, men jag kommer aldrig iväg till att gå till doktorn med dem. Jag har velat ta upp ADHD på Flashback jättelänge, men har skjutit på det helt utan anledning. Jag kan inte förklara det. Det vill liksom bara inte lossna.
Jag inser att det blev längre än jag tänkt men..
var får man hjälp? Vart vänder man sig? Jag är vilsen i min vilsenhet.
Var börjar man? Jag vill ha ett liv.
Citat:
Ursprungligen postat av Cuddle
Förklara för någon som inte vet ett dyft om ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) eller på svenska Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning, kan vara mycket svårt då det finns massor av vilseledande infomation om just denna "störning".
Bara för att någon är diagnosterad ADHD betyder det inte att denna person måste vara överaktiv.
Det kan mycket väl vara tvärtom, underaktivitet är inte lika vanligt med finns.
Huvudsymptomen är just koncentration svårigheter.
Saker som är relativt ointressanta för en normal person blir fullkommligt outhärdliga att syssla med för en person med ADHD.
När en person med ADHD väl hittar något som han/hon anser vara väldigt intressant, (ofta väldigt få saker som är det) så blir du bäst på det.
Ett exempel: "Johan" 19 år gammal har ig i matte och kan inte ens femmans gångertabbel och har aldrig skrivit G på ett matteprov.
Däremot har "Johan" MVG i Engelska och kan tala 9 olika språk flytande samt lärt sig telefonkatalogen utantill.
Varför är det så?
Jo, saker som en normal person anser intressant kan en ADHD person anse vara extremt intressant och det ända i världen som verkligen betyder något.
"Johan" skall sitta på matte lektion i 1½ timme och lära sig ställa upp, fröken försöker lära honom och allt verkar gå bra i cirka 10 minuter.
Efter dessa cirka 10 minuter ser hon att "Johan" inte verkar lyssna på fröken utan låter tankarna flyta iväg till något helt annat.
Nu i "Johans" fall hur man säger "Jag är trött på grekiska".
ADHD personer kan jämföras med pundare på ett sätt, det är att de kan sitta i timmar, ibland tiotals timmar och syssla med samma sak oavbrutet utan att tappa det minsta intresse för ämnet, förmodligen växer det bara mer och mer.
Medans en vanligt person sitter i någon timme och känner sen, "äh, jag fortsätter senare".
"Senare" är det värsta ord som finns för en ADHD person. Impulsiviteten ligger alltid på max och det måste hända nått NU! Nu på en gång, annars är det fullkommligt ointressant.
Gud. Jag vet att inlägget jag svarar på är runt tre år gammalt och från starten i tråden, men jag började skumma början i tråden och det slog mig bara när jag läste detta att
DETTA ÄR MITT LIV. Språk fungerar hur bra som helst, speciellt om jag är intresserad, men all matte har gått åt helvete hela mitt liv. Hur misslyckas man med Matematik A, liksom?
Allting annat har stått och fallit på förhållandet till lärarna och om jag varit intresserad eller inte. Har jag misslyckats med att motivera mig, ser jag ingen poäng i det, så.. ja, glöm det.
"Detta kommer ni att ha användning av senare i livet" dög inte.
Vad tyckte du om filmen?
