Allt om ADHD!

Problematiken fanns visst tidigt 1900-tal och det finns väldigt goda stöd bland forskningsrön för just detta, att sedan problematiken gått under ett antal olika "namn" under 1900-talet spelar ingen roll. Anledningen du ej lade märke till dessa människor i lika stor utsträckning tidigare är för att vi hade ett samhälle som uteslutande bestod av kroppsarbete, samt att skolan generellt sätt var mycket mer praktiskt inriktad, idag är skolan uteslutande teoretisk.

Men du kan ju börja posta alla dessa forskringsrön nudå, istället för att gagga om en enskild individ. Och det finns inte ett enda "botat" fall av ADHD. Att påstå att sådant finns är rena lögnerna.

Den forskare som skulle "BOTAT" ADHD skulle ligga klar för att motta nobelpris eftersom det skulle vara den ensamt största framgången på området sedan man började undersöka och forska om dessa funktionsnedsättningar.

De med ADD då? De är ju oftast inte särskilt aktiva alls. Sedan folk med ADHD behöver inte vara så som du beskriver, fast du kanske bara tror att det finns en stereotyp och att du inte tänker på att ADHD oftast ter lite annorlunda ut på tjejer. Jag tror nog att ADHD har funnits i samma utsträckning förr med och att det visst är psykologiska orsaker.

Låter svårt att med vitaminer och mineraler bota de neurologiska skillnader som en ADHD/ADD-person har i jämförelse med en frisk, särskilt eftersom de är omöjliga att upptäcka i enskilda fall utan endast kan urkiljas vid screenings av flera hundra patienter. (Källa: Dr. Russel A. Barkley, www.caddac.ca)

Hej hej.

Ahh, det här känns ju lite som att sätta sig på ett AA möte.

Hej jag heter **** och jag har adhd.. Jo jag är alkolist och narkoman, nykter och drogfri sen två år. Något inte en människa tror om de inte vetat hur jag levt tidigare. Jag är välsignad med yttre som inte skvallrar om det liv jag levt. Om man bortser från ticksen förstås som jag alltid skyllt på amfetaminet. Men efter noggran fundering så fick jag erkänna för läkare att jag haft dem jämt till och från. Flaxar med näsan och helvete, fast duktig(trodde jag) på att dölja.

Jag fick upp en misstanke om att jag har adhd när jag av en slump läste lite om det, inte till en början men när jag fördjupade mig i ämnet(som jag har en tendens till att göra när något är intressant) så började jag se saker. Nu ett par veckor senare så har jag lyckats med konsten att både få igång en inledning till en adhd utredning på öppenpsyk och ett nära klargörande hos en privat läkare.
Efter att jag fyllt i div screening test och vart på ett möte med läkare och beteende vetare så sa läkaren ungefär som att, ja, jag har inga tvivel om att du har adhd men du måste få en uredning innan diagnos.
Jag hade scorat 136 där gränsen gick vid 83(tror jag) och de trodde jag skulle scora högre längre fram i utredningen. Jag fick höra att det förmodligen skulle gå fort att sätta diagnos då jag inte var något "gränsfall". Tack vare mitt eget intresse så serverade jag dem också ganska snabbt det de ville veta ang vilken problematik jag har och upplever.

Imorgon bär det av för start av utredning och jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig förutom det jag har lyckats läsa mig till då, och det är väl förvisso en del

Just nu är jag i en helt ny värld, jag gråter åt mig själv och jag skrattar. Alla år av utanför känsla, vetskapen om att jag inte är som andra är bekräftad. Jag är inte dum i huvudet och även fast jag vet så djupt i min själ att det här är sant så hade jag så svårt att fatta.

Det som gör mest ont är att alla i min närhet på många vis har påpekat mina svagheter men aldrig ifrågasatt dem. Va fan har de trott om mig. Inne i mitt huvud finns en oändlig värld med landskap i olika dimensioner, allt jag alltid velat få fram, har krystat trillat ur min mun som lumpna dumheter, korta fraser i osäkerhet. Fan säger jag.

Min psykolog på öppenpsyk sa en fin sak till mig och hon sa, men ****, du är trött för att du inte förstår att du inte orkar. Helt plötsligt så slog det mig att ja, det är ju så det är. Det är inte lathet eller depression, jag är trött. Fan inte ens min mamma har någonsin sagt något så fint.
Jag har svackor som lägger krokben när jag minst anar, ett helvete. Jag har vart depprimerad, det ska gudarna veta, så in i helvete nere att jag velat dö fast jag inte vågat, eller som någon så fint har uttryckt det, jag vill inte leva men jag vill inte dö.

Det finns människor där ute, läkare och psykologer som vet mer om mig än jag själv, för första gången i mitt vuxna liv så har jag träffat människor som känner till mig, som vet och som kan hjälpa.

Den största hjälpen är att veta att jag finns, min person.


Jag har fått veta att om det behövs så kommer jag att få medicinera, metylfenidat och då Ritalin.

Jag vet inte jag, jag har några frågor till er.

1, Finns det medicin som bara tar bort svackorna? Typ ssri? Jag får så klart veta detta om bara någon vecka men mm, är inte känd för ett stort tålamod

2, Ser ni ett problem i att jag går dubbelt på både öppenpsyk och privat? Kan de på öppenpsyk få reda på att jag går privat? Det på privat vet att jag går på öppenpsyk dock.

Varför går jag dubbelt då? Jo jag har ett enormt kontrollbehov och vill verkligen vara säker. Inget trams. Dessutom bekostar jag min adhd utredning själv, i runda svängar kommer det gå loss på mellan 17-22.000sek och utöver det är jag i behov av terapi och det har jag fan inte råd att punga ut mellan 600-1800 för per gång.
Eller som de sa på psyk, det kan vara bra att ha något att falla tillbaks på när det går utför.

Något motsägelsefullt i det hela och som jag också undrar över är mitt städande och kontrollbehov. Jag städar varje dag och när jag mår dåligt så växer skiten i hörnen. Läkaren mumlade något om extrem noggranhet och det får jag väl också veta mer om men jag vill gärna höra era reflektioner och eller om någon annan också har det så.

Jag har problem med folk och fixar inte sociala och privata relationer men jag grejar det. Försvinner bort ibland, undviker saker. Har underliga perioder när jag inte fixar att gå in på en mack tex.

Jag har aldrig haft något självskade beteende(om man bortser från drogandet då )

Mvh

Vad menas med "aktivt missbruk"?

Bota kanske är ett för stort ord, men att bli så lugn - utan amfetamin - att alla i ens närhet tycker att det är ett mirakel. Jag påstår inte att enbart fettsyror alltid kan lindra ADHD, bara att jag själv sett det, och att föräldrarna blev otroligt lättade.

Nej, det var inte lika vanligt på 60talet då jag växte upp. De 'okoncentrerade' barnen var något helt annat. En del neurologiskt skadade barn - efterblivna p.g.a. inavel (*byfånar*), eller störda av vitaminbrist existerar inte idag - men autistiska barn och ADHDbarn fanns inte alls lika många av! Om du talar med en intelligent lärare som jobbat i många år så bekräftar hon vad jag påstår. Jag har mött barn m svår ADHD, som burit sig åt som om dom vore heltokiga om dom inte fått sin medicin. Hur skulle ett sådant barn kunna döljas förr? Och idag finns det massor.

Amfetamin fanns inte som behandlingsmetod på 60talet, ta bort all centralstimulantia från alla ADHDbarn av idag och sänd dem till skolan! Tror att både dom och lärarna skulle bli superstressade ganska kvickt. Att du försvarar synsättet ovan beror antagligen på att du inte VILL att det ska vara något i födan eller omgivningen som orsakar sjukdomar som ADHD och Autism, för det innebär ju att vi måste ifrågasätta vår livsstil.

Hur förklarar du f.ö. att ADHDbarn är så mycket vanligare i alla industrialiserade länder, och att de FORTSÄTTER att öka kraftigt hela tiden? Man kan säga så här: Det finns en sorts väg att få även svåra ADHDfall - inte alla kanske - att bli så pass normala att ingen i deras OMGIVNING märker skillnaden. Men det kräver lite besvär. Inte ska någon behöva göra någon uppoffring, nej en medicinering på vårdcentralen är det bästa.

Blir tredje gången jag skriver det nu, LÄGG FRAM FORSKNINGSRÖN SOM STÖDJER DINA PÅSTÅENDEN, TILLS ATT DU GÖR DETTA SÅ ÄR DET ENBART FRIA FANTASIER. Du påstår att det finns då borde det ej vara några som helst problem att plocka fram dessa.

Så skall jag begrava dig i empiriska bevis sedan.

Det är f.ö skrattretande när du drar samband mellan ADHD och industraliserade länder. Den anekdotiska bevisföring du sysselsatt dig med samtliga inlägg hitills kör du förslagsvis upp, och sedan tar du och plockar fram _EMPIRISK_ sådan istället.

Tills dess är du avskriven som foliehatt det ger nämligen noll att argumentera med en idiot som gör det efter en trosbeskrivning, och jag är inget fan av "pärlor för svin"

Stämmer flera av dessa påståenden in på dig så har du med största sannolikhet ADHD
Beskriver vilka som stämmer in på mig här nere. Detta är i stora drag och kan skiljas åt från person till person


* Koncentrationssvårigheter <... JA
* Dålig impulskontroll <... NEJ
* Hyperaktivitet <... Mer normalt ej springande efter väggar
* Glömska <... JA

Det finns även andra symtom som är vanliga bland personer med ADHD men som inte är nödvändiga för att få diagnosen.

* Problem med motoriken <... NEJ
* Problem med sömn <... JA
* Sen tal- och språkutveckling <... JA
* Problem med att tolka sinnesintryck <... JA
* Hetsigt humör och trots <... Som barn JA
* Psykiska problem som ångest, stark oro eller depression <... Deprimerad och får inget gjort
* Tendens att upprepa eller "haka upp sig på" ord eller meningar <... JA

Vad händer om läkaren hittar Cannabis i urinprovet vid en ADHD undersökning? Anmäls det eller har läkaren tystnadsplik om en sådan sak?

Knappast någon polisanmälan men möjligen ett samtal kring varför du brukar droger.

Vet du ifall de inte får tala med andra myndigheter, eller om de bara väljer att inte göra det?
Om jag har förstått det rätt så har de tystnadsplikt om personen i fråga är över 18 och inte har begått något brott som skulle ge ett straff på mer än två års fängelse. Vet inte om detta stämmer dock?

Dom får tala med myndigheter men är inte skyldiga. Det är ytters osannolikt att dom skulle anmäla dock.