Citat:
Ursprungligen postat av father L
Nu har jag varit i kontakt med en öppen psykriatrisk mottagning där jag först träffade en vanlig terapeut en tid och allmänt speglade min situation. Efter ganska kort varsel ca 3-4 v fick jag träffa en kompetent läkare som var kvalificerad att konstatera om vi skulle gå vidare med en utredning eller ej, han läste snabbt igenom den sammanställning hans kollega under tidigare möten med mig gjort, varpå han för ett 5 minuters samtal med mig berättar att jag "har ingen nytta av en sådan diagnos", problemen är personlighetsdrag. Jag blev ganska paff, visst det kan vara så jag utesluter inte det. Vart bara förvirrad då det tagit mååånga år för mig av upp och nergångar av större mått än vad som fungerar i längden rent måendemässigt, innan jag vågade ta kontakt. Nu har jag alltså inga problem.
Jag anser att skillnaden egentligen blir hårfin då jobbet i slutändan ändå hamnar på mig= personlighetsproblem, men det jag ville var att kunna ha ett bollplank och kanske fast bara kanske under en period medicinera för att ta mig ur min pågående isolering som börjar tära enormt på mig. Jag tänker så sjukt mycket på allt att jag inte får någonting gjort, så har det även sett ut under mina tidigare dalar men ej i denna utsträckning, lite som att min hjärna tar kol på mig.
Ni som har diagnoser hur många av er kan räcka uppen hand och säga att medecin hjälper bra efter +5 års bruk, själv har jag inte hört talas som någon, då långtidseffekter på medecineringen så vitt jag vet är väldigt oklara.
En sak till några av er som har/har haft någon missbrukande förälder?, Googla på vuxet barn och återkom gärna med reflektioner angående symtomen.
Rackarns vilket svammel, och önskar en bra dag.
Jag anser att skillnaden egentligen blir hårfin då jobbet i slutändan ändå hamnar på mig= personlighetsproblem, men det jag ville var att kunna ha ett bollplank och kanske fast bara kanske under en period medicinera för att ta mig ur min pågående isolering som börjar tära enormt på mig. Jag tänker så sjukt mycket på allt att jag inte får någonting gjort, så har det även sett ut under mina tidigare dalar men ej i denna utsträckning, lite som att min hjärna tar kol på mig.
Ni som har diagnoser hur många av er kan räcka uppen hand och säga att medecin hjälper bra efter +5 års bruk, själv har jag inte hört talas som någon, då långtidseffekter på medecineringen så vitt jag vet är väldigt oklara.
En sak till några av er som har/har haft någon missbrukande förälder?, Googla på vuxet barn och återkom gärna med reflektioner angående symtomen.
Rackarns vilket svammel, och önskar en bra dag.
(Min markering)
Syftar du på depression och SSRI eller adhd och ritalin/concerta/stratera?
återkommer senare.
