Citat:
Ursprungligen postat av dip
Absolut inte, eftersom dom spåren odiagnostiserad ADHD sätter gör det enormt mycket lättare att identifiera än i ett barn eftersom ADHD's problematik och graden av hur besvärligt det är att leva med står helt i paritet med _NÄR_ individen får diagnos. Det är ingen slump att bakgrunden för människor som får diagnos i vuxen ålder samtliga (mer eller mindre) har samma historier om sin barndom och uppväxt.
Nja det kan vara tvärtom, en stökig och svår uppväxt oavsett vad denna har för orsak kanske också kan orsaka liknande problem? Sen har man faktiskt diagnosticerat barn mycket längre och har således större erfarenhet av det.
Citat:
Det är således viktigt att utveckla mer effektiva metoder för att diagnostisera barn med denna samt andra funktionsnedsättningar så att dom på ett så tidigt stadium som öht är möjligt få den hjälp dom behöver.
Jamen vad bra. Innebär det färre diagnosticerande så hjälper man både dom som har problem på riktigt och dom ungar som riskerar få diagnos av bekvämlighetsskäl slipper uppleva det jag har fått. Men det förekommer ju idag också bevisligen, i stor skala.
Citat:
Du är välkommen att försöka hitta ett enda exempel på dessa "väldigt många" du kan börja bland oss som fått det i vuxen ålder och sedan arbeta dig neråt, finns inte en enda diagnostiserad ADHD eller annat NPF (där korrekt diagnos ställts) som skulle vilja gå tillbaka till "före" det kan jag lova dig.
Förvånar mig inte att ni som sökt er frivilligt till psyk i vuxen ålder känner er hjälpta, eller tror er känna er hjälpta. Utifrån min egna objektiva vinkel tycker jag, vad jag sett av dom som fått diagnos i vuxen ålder det inte verkar hjälpa alls egentligen, men att dom själv tycker det kan nog stämma.