Citat:
Ursprungligen postat av Loufather
Jag blev diagnioserad så pass ung att jag ej minns vad jag började med för medicin, icke heller mina föräldrar. Dock vet jag att jag fick Concerta då jag inte hade tagit medicin på väldigt länge innan jag började med den pga bieffekten att tappa matlusten. Jag vet inte hur det ser ut idag, men jag hoppas att läkarna ser vad du behöver. Jag har haft väldigt mycket strul med psykiatrin som ska skriva ut min medicin under alla år jag gått där pga att dom är efterblivna och väldigt sega på att fixa in besök osv. Men det där varierar nog väldigt mkt beroende på vart du bor och var du går någonstans för att göra besök hos sjuksyrran samt att få medicin utskriven.
ADHD tas aldrig bort som diagnos, däremot så växer du med den. Jag har idag problem med impulskontrollen och kan slänga ur mig saker jävligt snabbt och såra folk, detta minskar när jag tar medicin. Däremot när jag var yngre så räckte det med att någon tog mitt sudd i klassrummet så hoppade jag på dom och stampade dom i skallen utan att bry mig det minsta om konsekvenserna. Jag var så sjukt jävla jobbig mot andra i skolan pga min ADHD. Jag har än idag koncentrationssvårigheter och kan lätt tappa fokus även om jag är mer mogen och bättre på att tänka till, så att jag förhindrar att t.ex totalt tappa lusten för en arbetsuppgift eller att fortsätta träna stenhårt resten av passet på gymmet. Det varierar, samtidigt är ADHD inte bara negativt, jag har många positiva egenskaper och är en charmig kille som många tycker om även om jag ibland kan vara riktigt jävla elak när jag är arg och mina spärrar släpper.
Så för att sammanfatta, nej du blir inte av med ADHD om du fått diagnosen, du kanske fått fel diagnos och får en ny under senare år men det är inte som Cancer som du med medicin kan radera bort ur kroppen utan du har ADHD och får leva med det helt enkelt. Däremot med rätt hjälp och eventuell medicinering så växer du med den, du lär dig av dina misstag och jobbar för att det inte ska ske igen. Du kanske går och pratar med en enskild person (vilket jag gör, dock inte en psykolog då dom är totalt värdelösa, tro mig jag har försökt hela mitt liv. Går en kurs i personlig utveckling som är riktigt riktigt bra och pågår under ett år), du kanske går på ADHD-grupper med flera andra personer (aldrig provat) osv osv. Det finns mycket att göra som underlättar livet med ADHD. Jag har utvecklats enormt från att jag gick i grundskolan till nu snart 21 år gammal. Man inser mer åren att man inte är ett barn längre och inte kan hålla på hur som helst, att man själv får ta ansvar och visa framfötterna för att göra bra saker som resulterar i ännu bättre saker i framtiden. Så alltså kan vissa egenskaper med ADHD vara extremt bra, och vissa egenskaper inte speciellt charmiga som t.ex kort stubin och så vidare.
ADHD tas aldrig bort som diagnos, däremot så växer du med den. Jag har idag problem med impulskontrollen och kan slänga ur mig saker jävligt snabbt och såra folk, detta minskar när jag tar medicin. Däremot när jag var yngre så räckte det med att någon tog mitt sudd i klassrummet så hoppade jag på dom och stampade dom i skallen utan att bry mig det minsta om konsekvenserna. Jag var så sjukt jävla jobbig mot andra i skolan pga min ADHD. Jag har än idag koncentrationssvårigheter och kan lätt tappa fokus även om jag är mer mogen och bättre på att tänka till, så att jag förhindrar att t.ex totalt tappa lusten för en arbetsuppgift eller att fortsätta träna stenhårt resten av passet på gymmet. Det varierar, samtidigt är ADHD inte bara negativt, jag har många positiva egenskaper och är en charmig kille som många tycker om även om jag ibland kan vara riktigt jävla elak när jag är arg och mina spärrar släpper.
Så för att sammanfatta, nej du blir inte av med ADHD om du fått diagnosen, du kanske fått fel diagnos och får en ny under senare år men det är inte som Cancer som du med medicin kan radera bort ur kroppen utan du har ADHD och får leva med det helt enkelt. Däremot med rätt hjälp och eventuell medicinering så växer du med den, du lär dig av dina misstag och jobbar för att det inte ska ske igen. Du kanske går och pratar med en enskild person (vilket jag gör, dock inte en psykolog då dom är totalt värdelösa, tro mig jag har försökt hela mitt liv. Går en kurs i personlig utveckling som är riktigt riktigt bra och pågår under ett år), du kanske går på ADHD-grupper med flera andra personer (aldrig provat) osv osv. Det finns mycket att göra som underlättar livet med ADHD. Jag har utvecklats enormt från att jag gick i grundskolan till nu snart 21 år gammal. Man inser mer åren att man inte är ett barn längre och inte kan hålla på hur som helst, att man själv får ta ansvar och visa framfötterna för att göra bra saker som resulterar i ännu bättre saker i framtiden. Så alltså kan vissa egenskaper med ADHD vara extremt bra, och vissa egenskaper inte speciellt charmiga som t.ex kort stubin och så vidare.
Tack så hemskt mycket för ditt svar, uppskattar det verkligen.
Känner igen mig i många av de situationerna du beskriver...
