Arbogamorden - diskussioner kring rättegången mot Christine Schürrer

Evig ära på Flashback + chansen att ge mig fel.
Jag tippar att ärendet återvisas till ny prövning med ny tingsrätt.

Om nu CS genomgår en psykundersökning och dom kommer på att hon är ju lika sjuk som en Tysk sportfånefitta som inte kan se skillnaden på ett semesterknull och ett riktigt föhållande. Kort sagt dom kommer på att hon är för sjuk för att blandas bland vanligt folk, en potensiell mördarmaskin. Och så blir hon friad i nästa instans. Kan dom släppa ut et sådant mentalt kadaver hur som helst?

Läkarna har rätt att utfärda ett vårdintyg som sedan länsrätten har att ta ställning till. Anser länsrätten att hon är tillräckligt sjuk kan de döma henne till vård enligt lagen om psykisk tvångsvård. Är hon tillräckligt knäpp hamnar hon då på samma ställe som om hon fått rättspsykiatrisk vård. Däremot försvinner den särskilda utskrivningsprövningen, så åklagaren får inte längre ge sitt yttrande.

Ja, det är en mycket intressant fråga som jag inte tror att det går att ge något enkelt svar på. Frågan berördes i de två RH-fallen. I RH 2001:23 uttalade majoriteten bl.a. följande:

Tingsrätten har i beslutet den 21 november 2000 funnit att den nya bevisningen inte saknar betydelse i målet men samtidigt anfört att den är av ringa och perifer betydelse. Väl kan sägas att värdet av den nya bevisningen, med hänsyn till de utpekanden av T.M. som gjorts av målsäganden och ett vittne i fråga om skottlossningen, ter sig begränsat. Den nya bevisningen rör dock en central fråga i målet och bör i och med att den befunnits inte sakna betydelse bedömas och ställes i relation till övrig upptagen bevisning i den delen av målet. Av tingsrättens domskäl framgår inte helt klart vilka överväganden tingsrätten gjort härvidlag. Mot bakgrund av vad som sålunda anförts finner hovrätten att målet när den rättspsykiatriska undersökningen slutförts borde ha företagits till ny huvudförhandling med helt nya ledamöter, eftersom de tidigare ledamöternas opartiskhet, som även ifrågasatts av den tilltalade, även ur objektiv synvinkel kunde ifrågasättas...[...]

En dissident, f.d. hovrättsrådet Ulf Sterner, -- vars mening alltså inte kom att gälla -- anförde bl.a. följande.

I motsats till fallet RH 1997:74 är det här inte fråga om indiciebevisning. Den fällande domen grundar sig i stället, enligt vad som framgår av tingsrättens domskäl, på uppgifter från vittnet och målsäganden. [...] Då den tilltalade utpekats av två personer blir det avgörande för utgången i skuldfrågan bedömningen av dessa utsagors bevisvärde. Denna bedömning påverkas i ringa grad av det förhållandet att den aktuella pistolen – som inte återfunnits – använts vid ett senare tillfälle. Det måste anses klart att tingsrätten skulle ha kommit till samma slutsats i skuldfrågan om den nya bevisningen funnits tillgänglig redan vid den första huvudförhandlingen. Vid detta förhållande får bevisningen anses vara av så perifer betydelse att det inte föreligger skäl att ta om hela huvudförhandlingen från början. Mot bakgrund av det här anförda kan jag ej finna att tingsrättens ledamöter varit jäviga. Yrkandet om återförvisning skall därmed enligt min mening inte vinna bifall. Överröstad i dessa delar är jag i övrigt ense med majoriteten.

I NJA 2005 s. 864 talar Högsta domstolen om "ny bevisning som bedöms kunna vara betydelsefull för utgången i målet". Här var situationen den omvända. Hovrätten släppte den åtalade på fri fot och innan domen meddelades åberopade åklagaren ny bevisning. Hovrätten beslöt att tillåta bevisningen och sätta ut målet till ny huvudförhandling. Samtidigt förklarade de aktuella ledamöterna att de omedelbart skulle avträda från målets vidare befattning p.g.a. jäv. Högsta domstolen fann att hovrättens beslut att företa målet till ny huvudförhandling inte var felaktigt.

Nu skriver jag ett dumt inlägg... igen. Jag har ju inte läst ikapp!
Jag tror inte på en ny prövning i tingsrätten. CS ska genomgå sin psykundersökning och sedan reder vi upp allt i hovrätten. Logiskt, klokt och humant för alla inblandade.
HD kommer aldrig att ta upp målet om det inte uppkommer nya bevis som talar emot tidigare domstolar. Jag kan inte se något prejudiserande i detta mål då dna-bevisningen är en relativt ny företeelse.

Det är en aspekt. Men för det första ska vi ha klart för oss att det enda RPU som mig veterligt givit tydlig vägledning i uppsåtsfrågan gjorde så på direkt uppmaning från rätten, som följaktligen var beredd på ett besked. För det andra föreligger en skillnad på om den tilltalade har utfört gärningen och om h*n är skyldig. Vad som räcker för att skicka någon på RPU är ju att rätten är förvissad om det förra. En sådan förvissning behöver, menar jag, inte på något sätt presumera att man har tagit ställning i frågan om juridisk skuld. Jag skulle till och med vilja påstå att något sådant ställningstagande inte ens behöver föreligga bara för att nämndemän som pumpas av journalister babblar om att den tilltalade är "skyldig". Den semantiska distinktionen mellan "överbevisad om gärningen" och "skyldig" är nog ingenting för lekmän - ens om de är lekmannadomare.

Jag återkommer till mitt preteria censeo: Varför i helvete är det överhuvdtaget tillåtet att försöka pumpa nämndemän i Sverige? En journalist som försökte pumpa en jurymedlem i USA skulle åka in i sinkabirum så det small om det. Vi han bre ut oss hur mycket som helst om att det var "korkat" av nämndemännen att glappa, och att de sannerligen "borde ha veta bättre". Visst. Men varför tolererar vi i Sverige att nämndemän överhuvudtaget utsätts för frestelsen, givet de kostnader som på olika sätt kan uppstå om de faller för den? En journalist som intervjuar en nämndeman under pågående mål kan ju bara få ut nånting av detta om nämndemannen åsidosätter sin tystnadsplikt. Varför får journalisten då ostraffat göra det?

Frågan är nu om jävsfrågan hamnar i HD. Det verkar inte finnas särskilt många vägledande rättsfall i den frågan sedan tidigare.

Nä. bara som en åsikt där jag redovisar beslutsunderlaget. Slutsatsen var ju klar: Jag tror inte att HD tar upp jävsfrågan.

Därför att Sverige har världens äldsta - och bästa tryckfrihetsförordning. Här finns inte förbud att intervjua någon och det vore väldigt dumt att skapa ett prejudikat, när man istället kan förklara för nämndemännen att de ska följa gällande lagar.
I dag avslöjas saker varje år då personer struntar i tystnadsplikten för att avslöja missförhållanden.
Sarah Wängert på Polhemsgården bröt sannolikt formellt mot lagen när hon avslöjade missförhållandena i Rapport. Det gjorde dock att Lex Sarah idag finns, där all vårdpersonal är skyldiga att anmäla missförhållanden.
Hade tryckfrihetsförordningen förbjudit massmedia att intervjua personal som har tystnadsplikt hade inslaget varit omöjligt att sända. Bara för att ta ett exempel.
Om man inte begriper att man inte ska uttala sig om att man aldrig tvivlat på den misstänktes skuld är det tveksamt om man uppfyller kraven i RB 4:6:
"Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget."
Det är betydligt allvarligare än att journalist ställer frågor.

Saken ska väl passera Hovrätten innan den frågan kan väckas.. eller?

Ja. Diskussionen startade i att jag efterlyste tidigare prejudikat och svar från lagkloka om de trodde att morgondagens beslut skulle överklagas ytterligare ett varv.
Det är alltså ännu så länge en ytterst hypotetisk diskussion.

<tog bort dumheter>