Arbogamorden - diskussioner kring rättegången mot Christine Schürrer

Går de att scannas in?

Hur menar du här? Slutplädering har skett. Har försvaret öht några ens teoretiska möjligheter att inkomma med ny bevisning i rådande läge?

Men även om så vore, hindrar det väl inte att domstolen i så fall ändrar sin bedömning? Det är ju fullt klart att dess beslut att skicka CS på RPU med nödvändighet innebär att de i rådande läge anser henne skyldig. Måste inte dina resonemang, dragna till sin spets, innebära att jäv helt automatiskt uppkommer så snart det blir fråga om att skicka en tilltalad på rättspsykiatrisk undersökning, i och med att rätten då alltid måste ta offentlig ställning i skuldfrågan innan dom har fallit?

Högsta domstolen i NJA 1998 s. 82: Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de inför fortsatt huvudförhandling avvisat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.

Hovrätten i RH 2001:23: Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning föreligga för att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de vid fortsatt huvudförhandling prövat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.

och RH 1997:74: Tingsrätten fann att det förelåg övertygande bevisning om att de tilltalade hade gjort sig skyldiga till brott med samma rubricering som enligt åtalet och beslutade om rättspsykiatrisk undersökning. Tingsrätten ansågs ha varit jävig när rätten – efter ett långt uppehåll i rättegången och sedan försvaret åberopat ny bevisning – avgjorde målet efter fortsatt huvudförhandling.

Listan kan göras längre...

Skulle Clark Olofsson gå in på en bank under pågående rån skulle nog också nämdemännen ha förutfattade meningar. Hon har ju haft ett beteende som gjort att det är svårt att inte se hon som skylldig.

Det låter som om det åtminstone i teorin är skillnad på övertygande bevisning och bevisat bortom allt rimlig tvivel.

Nja, i samtliga fall härovan handlar det ju om att ny bevisning har tillkommit. Vad som framkommer av MuffinMans genomgång är att om försvaret åberopar ny bevisning efter det att rätten fattat beslut om rättspsykiatrisk undersökning, så blir den ursprungliga rätten jävig, oavsett om den prövar eller avvisar bevisningen. Och det förefaller ju också vid närmare eftertanke rimligt; rätten har ju de facto fattat beslut i skuldfrågan.

Jag utgår från att det också finns någon måttstock på hur tung den nya bevisningen ska vara för att föranleda jäv. Annars skulle ju en aktivistisk advokat kunna trolla fram ett jäv genom att anföra ren tramsbevisning så fort som rätten beslutar att skicka den tilltalade på RPU.

Okej. Försvaret (och rimligen då också åklageriet) får alltså åberopa ny bevisning fram till domens offentliggörande, och rätten blir då automatiskt jävig hur fan den än hanterar saken, om den har fattat beslut om RPU.

Lite osmidigt system. Jag utgår, som jag skrev i min andra postning, om att det finns nån typ av säkerhetsspärrar för att detta inte missbrukas, så att tramsbevisning som åberopas i direkt och ensamt syfte att jävsförklara rätten inte kan bli jävsgrund.

Bevisningen kan tänkas bestå i ändrade uppgifter från CS själv mot bakgrund av vad som kan framkomma i det rättspsykiatriska utlåtandet. Vidare är det inte uteslutet att CS i väsentliga hänseenden ändrar tidigare lämnade uppgifter, eller först när huvudförhandlingen fortsätter ger sin version av vad som egentligen har utspelat sig den 17 mars 2008.

RB 35:7 Paragrafen har från den 1 november följande lydelse: Och nu till den delikata frågan: Vem/vilka ska avgöra vilken "verkshöjd" bevisningen har?

Ja, det är ett osmidigt system som också kan sägas vara (onödigt?) kostsamt. - Vilka alternativ finns? Man kan ju tänka sig att en domare som deltagit i beslutet om RPU:n inte blir jävig vid fortsatt handläggning - även om ny bevisning åberopas, att rätten avstår från att yttra sig i skuldfrågan (eller om bevisvärderingen) fram till dom avkunnas, att RPU:n äger rum före huvudförhandling om en §7-utredning motiverar detta, att en domare beslutar om RPU men en annan deltar i huvudförhandlingen, osv.


Om man sedan också tänker sig att det rättspsykiatriska utlåtandet kan ge ett mer fullödigt underlag när det gäller exempelvis uppsåtsfrågan så är det ju inte heller uteslutet att försvararen får mer kött på benen och inser att han borde ha argumenterat på ett helt annat sätt. När huvudförhandlingen fortsätter kan han därför vilja gripa sig an dessa frågor utifrån en helt ny infallsvinkel. – Om då rätten i det läget anser skuldfrågan helt utagerad och det endast återstår att bestämma påföljd, kan den åtalade komma att uppfatta rätten som jävig. Detta åskådliggör, menar jag, också vikten av att rättens ledamöter inte – utan att riskera jäv – kategoriskt bör uttala sig i skuldfrågan förrän huvudförhandlingen avslutats.

Vad ligger i potten?

I praktiken kan det röra sig om ett par gymnastikskor.

hmmm......

Jag läser det ni skriver.