Citat:
Ursprungligen postat av AndersArsenik
Okej jag läste dåligt. Sorry alla. Att rimma kött drar ur vätska som fan. Jag gjorde julskinka från grunden i år på en skinka på sex kilo som absolut inte var ipumpad med vatten. Där inse man hur mycket vatten som går att dra ut ur en köttbit.
Jag fattar inte det där med barriär. Det skulle alltså vara en molekylär barriär som inte släpper igenom vatten och/eller natriumklorid. Den inre hinnan i ett äggskal, den som ligger innanför skalet, är en fin osmosbarriär för den släpper varken igenom natrium- eller kloridjoner men däremot vatten. Funderar man på den porositeten och varför så inser man fanimej att det inte är möjligt med muskelfibrer. Menar inte att dissa, men jag tror inte på det. Det står alltid svinmycket om vetenskap om mat och det är fan bara det som Myhrvold samlat, och det som går i samma skola, som är vettigt. Slumpmässig dietist/kostvetare kan noll.
Räknar du Harold McGee som slumpmässig dietist/kostvetare? Det var On Food and Cooking jag tittade i, men jag ser att jag läste slarvigt. Det han skriver om är kött som lagts i saltlag, inte torrsaltat kött (finns det något bra svenskt ord för curing?). Om jag förstått saken rätt, så handlar det inte om en osmosbarriär, utan att muskelfibrerna ("muscle filaments") på ytan av köttet förändras på något sätt som gör att mer vatten tränger in i köttet, vilket gör att den nettovätskeförlusten vid tillagning blir mindre. Jag har inte gjort några egna experiment, så det kan förstås vara helt fel.
Sen är väl huvudsaken att köttet känns saftigt, inte att maximera mängden vatten i det? Alltså att tillräckligt med vatten finns kvar och är fördelat så att det känns saftigt. Blev din skinka torr (inte din skinka, utan grisens

)?