Citat:
Ursprungligen postat av
Baryton
Fast det var väl en Weissburgunder (Pinot Blanc) och inte en blanc de noir spätburgunder (Pinot Noir?)
Jag har några trevliga Weissburgunder från Baden liggandes som börjar närma sig tio år och de kan nog ligga fem till utan problem.
Blanc de noir viner, däremot, har jag inte uppfattat som så lagringsdugliga. Så vitt jag förstår så tappar man av en viss procent druvmust direkt, för att få ett kraftigare rödvin av det som ligger kvar i karet och jäser. Blanc de noirerna (som oftast är mycket trevliga vita viner) görs för snabb konsumtion.
Nix. Spätburgunder. Fan jag tror nog jag kan leta upp en bild om det är av intresse. Kan inte, högst troligtvis p.g.a julöl, snaps, vin osv, droppa vilket årtal skiten var ifrån, men jag vet att det var en Spätburgunder. Det var ju det som var det intressanta. Vit, god och lagrad Spätburgunder. Är bild av intresse ens? Det är trötta flaskor liggandes på en ännu tröttare studentsäng i mellersta Sverige. Feadog kommer troligtvis gå i taket. "Men för Guds skull! De ska ligga LÅGT och INTE skakas!".
Dock med risk för att låta dum. Men bland de noir är väl inte = pinot noir?.. Varför benämner du en Spätburgunder, d.v.s en Pinot noir, som en blanc den noir? Om inte jag misstar mig, vilket jag säkerligen gör, så är väl en blanc de noir en blandning av blåa druvor och inte specifikt pinot noir? Eller har jag fel nu?
I övrigt kom jag över en casillero del diablo från någon gång under 1980-talet och en Champagne Pierre Mignon premier cru från 1997 idag. Är de värda att ens korka upp? "Hur fan har du lagrat dem då?" Jo, mormor ImpAuster har lagrat dem i ett vitrinskåp i en lägenhet sen 1997. Alltså sämsta möjliga möjligheter.