Vintråden

Generell regel som funkar bra i de flesta fall; undvik viner under 100 kr, eller tom 120 kr så du slipper 99-kronorsviner som hamnat på fel sida 100-strecket pga pris-/skattehöjning. Feadog nämner några bra producenter vars viner är tillgängliga nu, men som även går (bör) att spara några år. En annan bra PN som funkar redan nu är De Bortoli Yarra Valley Estate Grown Pinot Noir för ungefär 150 kr. Om du inte gillar den är nog ung PN inte din grej och när du fått reda på det kan du fokusera på andra druvor.

Som sidonotis tycker jag NZ får generellt ta alldeles för lite skit som land.

Nej, men däremot har Sydafrika fått ta alldeles för lite skit; för mycket rök, för mycket alkohol och för mycket obalans i de röda vinerna.

Nya Zealand har hyllats bortom skyarna för sina landskap, vilka för de ovetandes porträtterades i Sagan om ringen-filmerna.

Dock måste jag poängtera att jag tycker att en rökig ton i vin är rätt intressant. Jag gillar när det skaver lite.

Fast Nya Zeeland har fina landskap. Enda nackdelen är väl att det ligger en liten bit bort.

Rökig ton i vinet, ja. Rök med marginella inslag av vintoner, nej. Däremot finns det producenter som lyckas bra ändå Sydafrika, tex Eben Sadie.

Om du vill prova något som skaver kan du ge dig på vinerna från Cahors eller Madiran.

Mjaeee fast så jävla rökigt är det väl änna inte?

Jo men jag har druckit massa goda pinot, det är därför jag blev så besviken på Gardo Morris. Visserligen bara druckit väl utvalda från bourgogne på vinbarer och sen Spätburgunders på restauranger, så det höjer väl kvalitén avsevärt dock. Sen har väl Feadog absolut en jätterimlig poäng att jag inte kan döma ut ett helt land så är det ändå lite charmigt att göra det tycker jag. Man ska vara hård här i livet. Som sidonotis tycker jag NZ får generellt ta alldeles för lite skit som land.

Är det sant? Kommer vi få ha en avdelning där pöbeln hålls på armlängds avstånd? Vi får se...

Hursom, i lördags gjorde jag nåt rätt kul, jag köpte tre olika Tempranilloviner från norra Spanien och serverade till en älggryta.Alla kostade runt hundringen och grejen var mer att känna skillnaden mellan olika distrikt och vinifieringsmetoder än att skrälla med nåt riktigt exklusivt.

En Rioja, förstås. Marqueés de Arienzo Reserva 2002. Inte riktigt områdestypisk, lite för mycket tuggmotdtånd för det. Amerikanska fat och kralligt med vanilj.

Pedrosal 2005. Ribera del Duero. Lite av ett favoritdistrikt just nu. Den här var mycket kraftig men ändå så mjuk och fin så man pratade skånska av den. Hälften amerikansk och hälften fransk ek. Riktigt trevlig och damernas favorit.

Rejadorada 2006. Toro. Goddamn, här är det inte mycket gemensamt med klassiska spanska Tempranillovin. Mäktigt, strävt och med en massa kryddor. I ett blindtest hade jag gissat på en Shiraz eller ett vin från norra Rhône.

Det är kul att känna att tre distrikt som ligger på spottavstånd från varandra gör så olika viner. Stärker mig i min uppfattning om att norra Spanien är the shit just nu vad det gäller experimenterande och kvalitetstänkande.

Sen korkade vi upp lite andra grejer också, bland annat en Chateau des Annereaux 2004 som dessvärre var korkad.

Drack nyligen clos häuserer 2008, larmande 1998 och albert mann gewurtz sgn 2008 bland annat. Hör av er om ni vill få omdöme om något av vinerna. Och chateu du cedre 2012.

Cedre -12 borde väl vara i yngsta laget?