Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Oh herregud, my bad... Söt var du också!

Ahh, känns skönt att på sätt och vis få ett svar på allt skit, så jag kan anpassa mig efter det och så vidare istället för att fumla runt i blindo!

Får se hur snabb psykiatrin är med utredningen dock!

ah det är lugnt och tack..

Många Aspergare verkar ha problem med relationer till både vänner och flick/pojkvänner, ni som har blivit diagnoserade och fått olika terapier som resultat av detta, har relationerna förbättras eller blivit bättre eller precis som innan.

Vi alla har nån form av autism/asperger, det kallas blyghet.

Många eller i stort sett alla med diagnosen är som vilka människor som helst, med svå avvikelser och därför är de flesta av oss olika mer än lika, så det behöver inte alltid vara en självklarhet att man behöver ha problem. Själv är jag diagnostiserad sen något år tillbaka trots att jag gått hos psykiatrin i snart fem år totalt.

Jag har aldrig riktigt haft något seriöst förhållande eller haft flickvän bokstavligt talat, varit mest folk hit och dit man haft ströförhållanden med osv, men problemet är just det avikande i mitt beteende. Har svårt att umgås med kvinnor, prata med dem och allt annat, så mycket beror på AS:en där. Vänner har jag några av men fler online om man säger så, men jag har bra vänner, trivs med dessa och dem uppfattar inte mig fel trots mina brister. Terapin har således inte hjälpt på den punkten men på många andra däremot.

Jo, eller inte. Att dra in blyghet i samma mening som autism och asperger är bara en skrattretande liknelse och en fördärvlig iaktagelse ifrån din sida.

Men jag menar att vi "svenskar" är såna som inte vågar göra allt och kan vara lite socialt handikappade trots att vi är helt friska och specialintressen kan man ju ha normalt också.

Om 100 svenskar skulle göra ett AS-test så skulle typ 80/100 känna av symtomen som dom själva med asperger.

En egen personlighet, det är den man är.

Förstår helt enkelt inte alls hur du tänker, att man som folkslag är socialt handikappade har ju ingenting som helst att göra med att större delen av befolkningen nu skulle ha Asperger eller Autism som du försöker att framställa det. Svenskarna är väl som vilket folkslag som helt, mer eller mindre blyga och gör inte så mycket väsen för sig som jag tycker om, vi är stolta över vårat arv och gör inte väsen av oss med att gå ut i krig, försöka framställa oss som allsmäktiga och dylikt som USA. Hela denna rädsla för att kontra våra förhållanden med ligger nog i grunden för att vi är ett litet och oskyldigt land, som i likhet med Finland inte varit i krig sedan länge, så vi har väl våran egen feghet att skylla historiamässigt på, kanske.

Det märks verkligen hur insatt du är i ämnet, som påstår och påpekar att "normala" personer kan ha specialintressen i samma mån och utsträckning som en person med AS. Föga troligt, om man nu inte är en examinerad proffessor i något ämne som man råkar brinna för och intressera sig för. Om vi tar en jämnförelse mellan en frisk människa och en med As, båda har samma intresse i grunden så kommer trots allt AS-personen vara den som vet "mest", fast i utsträckning av mer kringläggande faktorer och inte enbart det ytliga som den normala kan.


Hm, greppar inte riktigt det här nu. Visst är alla egna personligheter, men det jag försökte framställa i mitt inlägg var att folk oftast drar alla med en och samma diagnos över en kam, vi med AS är väldigt olika, har olika intressen, krav på sysselsättning, förhållanden och syn på livet. Enbart för jag har Asperger och Erik råkar ha samma diagnos gör det inte oss till själsfränder. Folk med AS lär ju ha väldigt mycket svårare att kunna umgås med varandra än med friskt folk.

Menade att AS är mer en personlighet och inte riktigt en sjukdom, det är ju nåt man föds till och sen om det inte räknas som normalt är ju en annan sak.

Och jag är blyg? Har därmot en polare från bergen där asperger verkade i össterike...han är en blyg psykopat....