Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Låter som ett mycket bra tillvägagångssätt. Det kommer nog också mer och mer när jag kan förklara när jag själv vet vad jag behöver för att må bra.

en 19-årig son som har a.s..
Han har haft det jättejobbigt i några år nu med rätt mycket tvång och humörsvängningar..det gick kass i skolan och han skolkade mycket för att han
"inte orkade med folket".Hans psykolog satte honom på antidepp.."serat..nånting" för ca ett halvår sen och han har blivit en HELT annan människa...Tvången är borta till 90 % ..han går i skolan hela tiden och får skitbra resultat på proven och har blivit en mycket trevligare kille i mina ögon.. för mer "vanliga" samtal.. ja han är som en ny person helt enkelt..
Så visst kan antidepp hjälpa..

Jag har fått uppfattningen om att Schizoid personlighetsstörning och Asperger syndrom har väldigt många likheter och jag stämmer bra in på båda. Ska börja Asperger utredning i januari och många läkare och kuratorer har försökt få mig att göra utredningen och nämnt att jag möjligen har Asperger. Men hur kommer det sig att ingen någonsin nämnt Schizoid personlighetsstörning? Något jag funderat mycket över. Och om någon misstänks ha Asperger och denne person ska utredas, varför inte då också göra en Schizoid utredning?

F60.1 Schizoid personality disorder
Personality disorder characterized by withdrawal from affectional, social and other contacts with preference for fantasy, solitary activities, and introspection. There is a limited capacity to express feelings and to experience pleasure.

Excludes:
Asperger's syndrome ( F84.5 )
delusional disorder ( F22.0 )
schizoid disorder of childhood ( F84.5 )
schizophrenia ( F20.- )
schizotypal disorder ( F21 )

Enligt ICD-10.

Ja ska man säga väldigt insöad som barn. Upp till 12 år var det enormt överintresse för fiske och djur. När jag var 12 år och smög i trappan och såg far titta på en porrfilm blev jag som besatt av det. Började i tidig ålder sexchatta och låtsades ofta att jag var en kille. Hade gott om våänner som började avta pga av jag gick in i min egna värld och tankesätt. Led också starkt av BDD. Gjorde allt halvdant kändes det som. Kunde få mvg i alla ämnen om jag vile kändes de men var rädd om min "Image" Blev besatt av personer som jag försökte härma. De kunde pendla från dag till dag. Altså multipel personlighet drag. AJa vid 15 års ålder så gick jagiin i en tung depression pga av alla krav från fotbollen osv. Började ligga sömnlös. Hade även starka naccirstiska drag. Fick ofta utbrott och folk i min närhet undrade nog vad det var för fel. Min stackars hårt arbetande gamla mor som hade fyskiska problem men ändå jobbat. Aja åren gick jag gjorde lite halvdana val till gymnasiet. Samtidgt som jag en överdriven på nätet sökte efter "vänner/tejjer/. Hade i stort sett koll på varandra person i stan vad de gjorde oså via nätet som värsta psyckot. Hade släktträffar och min mor fick mer lr mindre tjata med mig. Fick liksom inte ut något och blev bara extremt trött. Började åka in på "dejter" så fort jag fick chansen men slutade ofta i fiakso naturligtvis men blev beroende av den där kicken. Kände mig schizofren. åren gick och studenten närmade sig med fasa. Tog motvilligt studenten men skämdes mest över att all släkt varit tvugna att fira mig. SÄkte högskolan för att ha nått att göra och lyckades träffa på skumma sätt en del tjejer på sommaren. Då man inte kan fly verkligheten så höll det naturligtvis inte då jag mest manipulerade. Utan att lyssna på omvigniningen flyttade jag till en större stad och skulle studera. Eftersom jag inte egentligen inte ville så gjorde jag naturligvis bort mig där också och svårt nedgången. lyckades jag tacka nej till fortsatt studier. Fick ett ryck i längenheten och livet spolades tillbaka och fick runt i lägenheten säkert en vecka. Lyckades ta mig hem psykotisk och med psykotsik blick skyllde jag allt på min stackars mor. På något vis lyckades de få iväg mig att jobba. började återigen missbruka porr hela nätterna. men fortsatta jobba och ibland kändes det rätt bra.

Är 22 år nu och om månad förlorar jag jobbet. har dumt nog bunidit upp på en lägwenhet under min "maniska"period". Fortsatt missbrukar porren på internet och kunde lika gärna vara en ny EKlund känns det som!

Lider troligen av Asperger och schizo drag. var helt en sjuk jävel som trodde hela livet kretsade kring mig. Är känd som en dåre i området omkring. Närmast föraktad med all rätt av min egen släkt.

Så jag vill för min stackars mors skull och sykson göra slut på mig själv. Eller kan man kommatillbaka och lyckas bygga upp ett eget liv med familj trots svår sjukdom? Är oerhört intlligent men noll motivation att pluggaigen.

Ja man kan absolut bygga ett bra liv trots problem och nej det är aldrig försent. Kontakta (tex) din husläkare och boka en tid. Väl där berättar du denna historia och ber om hjälp att få kontakt med en psykolog/psykiatriker som kan hjälpa dig vidare.

Lycka till och kämpa på!

Mvh,

LL

Jo men problemet är att man komemr känna sig så himla fåning. Under tiden svälter barn! Jag har manipulerat folk i helva mitt liv. >T:ex psykologen vid mönstringen.

Försök se förbi det "lilla" hindret av att känna sig fånig och koncentrera dig på den "stora" vinsten av att må bättre i ditt liv. Du kan inte ansvara för all misär som finns ibland ca 6 miljarder människor på detta jordklot. Först finn din inre lycka och harmoni, sedan kan du hjälpa andra.

Lycka till och kämpa på,

LL

Jag är diagnosticerad med Aspergers, och har en fråga:
Detta kanske låter otroligt fånigt men jag måste fråga; känner ni ett stort obehag när ni låter håret torka efter en dusch? Jag har rätt långt hår och jag står seriöst knappt ut med känslan, jag (inbillar mig att jag) får ont i huvudet, det är otroligt obehagligt och jag ryser i hela kroppen i ca 20 min efter att jag klivit ur duschen. Jag försöker torka det så gott jag kan, visst kan jag använda hårtork, men ärligt talat så står jag inte ut med ljudet av den. Det blir bara så kallt och obehagligt, som om jag hade en ishjälm på mig. Jag förstår att få med långt hår tycker att det är behagligt, men ni med aspergers kanske förstår exakt hur jävla obehagligt det är?
Visst inser jag att detta mycket väl kan vara ett sånt där suck it up-moment, men om det finns någon som har ett förslag (jo, jag har övervägt att snagga mig) som minskar obehaget så vore det tacksamt om ni svarade.
Jag är annars en sådan som inbillar mig att klädesplagg skaver (jag har fått lära mig att det är inbillning, men jag förstår inte hur inbillning kan lämna spår på kroppen), står inte ut med vissa material och hela den faderullan...

Gick med en kille som vaggade fram och tillbaka med huvudet när han blev i exstas, det var också vanligt att han pratade med sig själv. Jävligt komiskt tyckte jag, försökte tyda vad han sa men klarade aldrig av det. Vad mumlar "ni" om?

Jag tycker jag har haft mycket krångligare med alla hjälpåtgärder för att jag fick diagnos atypisk autism snarare än Asperger...

Jag funderar om jag eventuellt skulle kunna diagnostiseras med AS, eller jag kanske bara vill få en diagnos så jag kan förklara varför jag känner mig annorlunda.

Skulle dock kännas nedslående att få en diagnos men jag tänker mig att det skulle kunna hjälpa mig att tänka annorlunda och förändras.

Specialintressen har jag och har haft. Kan lära mig allt där perfekt med en nästan tvångsmässig noggrannhet. Saker som inte intresserar mig kan jag knappt lära mig.

Jag antar att jag är ganska bra i matematik och tänka logiskt.
Har haft/har PÅ, eventuell depression och besatt av visa aspekter av min kropp.
Kompisar har jag alltid haft väldigt få av.
Flickvän nej.

Fast känner mig lite tveksam och tycker det känns töntigt att skrika AS bara för att det talas en del om det nu.

Funderar på att kontakta vuxenpsyk.

Edit.Jag har nästan jämt en pågående monolog av mina tankar och föreställningar i huvudet, vilka jag tror verkar lätta av bensodiazepiner.