Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Det är intressant att ganska många som har Aspergers verkar spy ohämnat så fort någon vidrig smak uppstår i vår egna mun, okej jag har samma problem men istället för att spy så slutar jag äta en stor portion av maten istället.

Om jag tror att jag 'såg' något i maten som inte skall vara där slutar jag äta direkt eller om maten i fråga är kött så äter jag oftast inte det. Det här med hårstrån gör mig fobisk, jag äter men jag är väldigt petig för varje gaffel jag tänker göra redo för lite mer skyfflande. Jag personligen tycker inte om torr mat. Anledningen är för det är som gummi, jag sätter extremt lätt i halsen och det kräver extrema mängder vatten för mig att avsluta en portion.

Andra människor kanske äter på en 20-30 minuter jag äter på 1-2 timmar på grund av fysiska besvär men också det att jag ogillar äta ute bland människor samt om det står träd som producerar extrema mängder polen, ÄVEN om inga polen blåser åt min plats.

Det finns massor av olika twister så att säga när det kommer till att äta för mig och vissa dagar bryr jag mig inte lika mycket som andra osv. Mest för att jag försöker alltid använda sunt förnuft istället för att låta min sjukdom styra mig.

Tack för era brättelser och råd! Det är otroligt givande att läsa det ni skriver och jag känner att jag tar till mig det ni skriver på ett annat sätt än när psykologer berättar om syndromet. Det verkar ju vara så otroligt mycket och komplexa fenomen som händer "på insidan" och som ofta inte syns eller uttrycks utåt och det här blir ju så att säga "förstahands uppgifter" för mig.


Ngt som fascinerar mig mycket är att många här verka besitta en sådan oerhörd självinsikt. Ni verkar vara så medvetna om hur ni fungerar jämfört med många utan AS. Upplever ni själva att ni har stor självinsikt och i så fall, känns det som en fördel för er, vilket jag spontant tycker att det måste vara. Lite klurig fråga kanske...

Hoppas ni fortsätter era diskussioner och berättelser ang hur ni tänker, känner och fungerar osv. Jag kommer att följa det med stort intresse

Det kan ju ha med att göra att dem flesta som har nån störning typ Asperger eller Adhd många gånger har gått igenom saker och för den delen går igenom saker i livet som inte alltid är allt för kul. Vet inte om det beror på det men det kan vara en anledning.

Jooo, det med självinsikt är nog sant. Lite osäker på hur jag ska svara eller ens formulera mig relaterat till det här med självinsikt.

För min egna del så är jag väldigt medveten om hur jag ser ut, rör mig, hur det jag säger/skriver kan uppfattas och låta, medveten om hur det jag säger kan påverka andra osv. Det är extremt jobbigt och inget jag kan stänga av utan att bli påverkad av det, så till exempel om jag skulle försöka filtrera denna åkomma så skulle jag endå bli påverkad som innan fast i större magnitud eftersom jag 'plågas' i 'vetskap' av att jag kanske irriterar personen i fråga eller dylikt.

Så att jag har många kontroller gör att jag sällan vill vara ute bland folk i längre span, därför var skolan extremt jobbig för mig. Dessutom så, som faktiskt uttalas lite indirekt, så har jag inga egentliga filter mot omvärlden vilket är påfrestande för mitt psyke. En anledning till varför jag kan uppfattas som extremt, eller väldigt, splittrad och förvirrad. Detta ger utfall i mina studier i större utsträckning än vad det gör i sociala sammanhang.

Det fascinerar mig också, att många unga typ i tjugoårsåldern har den där självinsikten. Själv har har passerat trettio. Så jag har ju haft många år på mig att reflektera, fick diagnosen när jag var 24.

Det hjälper mig mycket att veta hur jag fungerar, kan sätta gränser och ordna mitt liv på ett sätt som passar mig och anpassa det efter hur mycket ork jag har. Istället för som förr, innan diagnosen, köra på i 110 och bränna ut mig helt och inte förstå varför både kropp och psyke sviker när jag försöker hålla jämn takt med vanligt "friskt" folk.

Jag har även en enastående förmåga att hobbydiagnosticera och sätta in andra i personlighetstypfack ganska snabbt efter att ha känt dem en kort tid.

Jag ska börja en riktig utredning rörande aspergers nu på fredag och jag skulle tippa på att jag till slut får diagnosen, för precis ALLT klappar perfekt... jag har alltid haft specialintressen som tagit upp hela mitt liv och som jag lärt mig allt om, har alltid varit ensam och hade/har svårt att skaffa vänner, folk har alltid sagt att jag befinner mig "i min egen värld", jag var väldigt snäll som barn, finner stort obehag i att befinna mig på fester, blir som någon skrev ett jävla surr i skallen. Ifall två personer då pratar med mig samtidigt blir det totalt kaos i bollen och jag stänger typ bara av och inget de säger går in, jag uppfattar det typ inte och kan således inte besvara vad de nu sa. Är vääldigt få av alla symptom som inte passar in.

Men det är ett par saker som inte passar in - de flesta jag har sett i dokumentärer osv som har aspergers är så sjukt olika mig, de tenderar att vara, tja, vad ska jag säga, sjukt torra som personer? Det är svårt att förklara men jag känner igen typen om jag säger så - folk som är krångliga att ha att göra med på så sätt att när de fått för sig något så är det det som gäller, oavsett hur irrationellt man själv kan tycka att det är, folk som vägrar ta risker och avskyr spontanitet - jag själv försöker vara så spontan som möjligt och älskar det, trots att jag för det mesta inte pallar med det pga depression och så vidare.

Men det jag reagerade mest på var att aspergers tenderar att vara empatilösa, vilket är raka motsatsen mot hur jag är - jag ligger vaken om nätterna med panikartade känslor över att det just nu finns hundar som flås levande, hur jävla brutal mänskligheten är mot djurriket och så vidare, det är verkligen nåt som plågar mig och jag känner nästan att jag inte förtjänar att må bra, har roligt samtidigt som detta sker - men när jag väl gör nåt roligt med polare så försvinner dessa tankar till stor del.

Jag har så jävla jobbigt mycket empati för framförallt djur att det fan är jobbigt. En anekdot är att det inte är samma sak när det gäller människor, har en känsla av att människor alltid har en chans att försvara sig, få upprättelse och så vidare tillskillnad från djuren som är helt utlämnade.

Med risk för klyscha, men alla är ju unika! Det är inte ovanligt att de visar upp de mest stereotypa filurerna i dokumentärerna. Jag känner heller inte igen mig i de där dokumentärobjekten. Men försök hitta detaljerna som stämmer in istället.
MYTH BUSTED!
Ingen av de jag känner med Asperger syndrom är empatilösa. Där emot är det inte ovanligt att personer med Asperger har en annan uppfattning av det. De flesta har svårigheter med att kunna läsa av folk och situationer vilket gör att många klassas som empatilösa och känslokalla.
Du visar ju upp ett perfekt exempel på varför personer med AS inte är empatilösa

Undrar hur många av dom som har aspergers trivs med eller har vanliga jobb? har ganska nyligen fått reda på att jag troligtvis har aspergers. har vart arbetlös en längre tid eftersom jag aldrig trivts på arbetsplatsen eller känt mig utanför, tror att det kanske kan ha med det att göra?

Jag trivs på mitt jobb, jag har ett helt vanligt jobb som inte är anpassat efter att jag har AS.

okej det behöver ju inte ha med aspergers att göra, men det har vart att jag blir obekväm och har lite svårt för vissa sociala situationer som gjort att jag inte trivts och det ska tydligen va ett drag för aspergers.

Jag kan också bli obekväm ibland, men inte så ofta. Förstår att det är svårt för dig i vissa sociala situationer som kan bli obekväma. Absolut, det är ett väldigt tydligt Asperger-drag. Jobba på mannen!

är en brud