Denna tråden väckte minnen från högstadiet. Fanns en snubbe som aldrig upphörde att förvåna.
Han var ny i klassen i 8an, och vi andra var redan redan väldigt tighta. En dag satt vi i kiosken och snackade skit och snusade som man så ofta gjorde under dessa dagar. (Låter som jag är gammal, men är bara 18. Dock känns det ändå längesen.) Iallafall. Han kommer fram och frågar om någon av oss vill bjuda på en snus, och påstår att han snusat i 3 år. Visst tänker jag, och ger grabben en snus. Tro på fan att hans läpp sticker ut säkert en decimeter och han blir helt blek. Sedan går han med raska steg, och det sämsta pokerfacet jag sett, därifrån, mot toaletterna.
När vi väl lärt känna honom lite börjar vi undra varför han flyttat hit, klart man blir nyfiken. Hans svar (han hade lite Ronny & Ragge stil på sitt tal): "Äeh fan, jag drack whiskey i skolan, slog ner en lärare med en bandyklubba, bråkade hela tiden och så var snuten efter mig." Man kunde så jävla tydligt se osäkerheten i hans ögon, lite synd om grabben ändå. Lite efterforskning visade att stackarn varit mobbad, och nu försökte hävda sig.
Ett tredje exempel var när han berättade om sina fight-historier. Vi ville såklart bekräfta att han ljög, så vi smsade honom från en okänd telefon. Vi låtsades att vi var en snubbe som ville bråka med honom ute på skolgården efter lunch. Han blev skitkaxig och snackade om hur han skulle slå ner denna snubbe. Efter ett par timmar rusar några polare in i vårt klassrum och berättar att han står ute på skolgården nu. Han blir totalt jävla livrädd. Han blir helt blek i ansiktet och hela han börjar skaka. Han tar alla möjliga omvägar i skolan och påstår att han plötsligt blivit tvungen att dra hem. Han aktade sig lite för att myta efter detta, vi hade ofta rätt ifrågasättbara metoder när vi väl ville någonting.
Riktigt muppig snubbe, men trevlig var han väl ändå antar jag.