Första halvan är sådär men sedan sätter filmen fart och slutet på leksaksfabriken är inte mindre än mästerligt. Denna film innehåller mer action, mer skräck och splatter, roligare effekter och filmen har en bättre rytm och fartfylldhet. Övrlag inte bättre och de röker o-tända cigg i filmen men som helhet en nästintill klassiker tack vare proto-T2 slutet.
Norman Bates är tillbaka och frågan är: är "Mother" tillbaka? Tillbaka kaka 23 år senare kan vara en svårsmält efterrätt, men i detta fallet är det en bejublad efterbörd som många "insanes" hyllar som minst lika bra eller bättre än originalet. Det är den såklart inte, d'uh, men den är - för vad den är - en bra och underhållande film: nu i färg! Slutet är riktigt festligt och morden mer grafiska och aldrig har väl aptiten på te och smörgås varit större. Så sätt dig ned i soffan med luren av och spänn fast dig i tvångströjan för nu blir det åka av rätt ner i träsket med en galen upplevelse som bara en mor eller en störd nekrofi.. cinefil kan älska.
Detektiven Tony Rome ägnar sin lediga tid åt dykning. Under vattnet hittar han en kvinna fastgjuten med fötterna i ett cementblock. Samtidigt som Tony hjälper polisen med fallet, anlitas han av en viss Gronsky för att hitta en kvinna som försvunnit. Det mesta tyder på att Gronsky söker just den kvinna Tony hittade.
tror att det är den andra filmen om privatdeckaren Tony Rome (Frank Sinatra)
Filmen valdes dels för sin märkliga titel, och dels för att jag undrade vad Dan Blocker egentligen pysslat med utöver att vara Hoss i Bröderna Cartwright. (jo, han tittar faktiskt på bröderna Cartwright i filmen)
På slutet släpper Rome lös den storväxte "Hoss" för att banka på flickmördaren
Rörig film där jag knappt förstod vem som gjort vad och varför.
Men det bestående minnet är den märkliga musiken, och den överårige Sinatra som verkligen inte passade in i rollen, dessutom hade han så hårdkokta repliker att det blev larvigt.
Fina bilar passerade revy, bl.a. en Corvair cabriolet 2/5 av mig
Lie with Me från Kanada blev lite uppmärksammad när den kom år 2005, antagligen för att den innehåller en del osimulerat sex. Men eftersom den klassas som drama passar den nog bäst i denna tråd.
Den enda kontakt Leila har med män är korta sexuella möten. En natt medan hon sexar med en en anonym kille utanför ett hus där det pågår en privat fest, möter hon också filmens viktigaste kille, David. Leila och David lär så känna varandra, men bara i biblisk mening. De träffas ofta för att ha sex, vilket de har innan de ens lär känna varandras namn.
Enligt filmens programförklaring är sex för dem och deras generation en form av kommunikation. Ja, det är det ju alltid, men de menar nog att det rent av är den enda formen för kommunikation som deras generation födda på 80-talet har. Det tror jag inte på. Det är en generation som kanske har lättare att leva ut sexuellt än en del av de äldre generationerna men säkert lika många andra saker och sätt att kommunicera om och på. För första gången i sina liv längtar de båda efter emotionell kontakt med någon av motsatt kön.
Davids pappa som är beroende av sin son för att klara vardagen, dör efter en längre tids svaghet, och David vänder sig nu helt till Leila för att få emotionellt stöd i sin sorg. Leilas värld blir samtidigt rubbad av att hennes föräldrar skiljer sig, mot hennes pappas vilja, som verkar kollapsa psykiskt på grund av det. Leila tröttnar alltmer på tomt sex men ett vanligt svenssonförhållande med äktenskap som ändå bara leder till skilsmässa duger inte åt henne, eller ens åt David, så de måste hitta sin egen form av tvåsamhet. Om det går.
Lie with Me är en sorts tragedi, men ändå inte. Den visar på svårigheten att låta sexualiteten leda vägen till en kärleksfull relation, men att en sådan relation ändå kan ta den vägen. Filmen lovar heller inte för mycket. Den enda orsaken till att Leila har varit nymfomaniskt promiskuös verkar ha varit osäkerheten i relationen mellan hennes föräldrar som kan ha funnits där under hela hennes uppväxt och som kan ha orsakat en sorts kontaktlöshet. Hennes reaktion på den dåliga relationen mellan föräldrarna är extrem, men möjlig. Fast jag tror mindre på att hon skulle vänja sig av med sin livsstil "bara" för att hon har hittat David som vill ha ett seriöst förhållande (varför har han inte det med Victoria då, hon verkar seriös!?). Nu har Leila tränat sig under lång tid att ligga runt, och även om de tror att "nu har jag hittat den rätte", måste de nog räkna med att deras relation inte kommer att hålla om de kräver exklusivitet och tvåsamhet.
Detta understryks av filmens biroller. Leila har en väninna, Rachel som ska gifta sig i synagogan med Joel. Leila är med på brudklänningsutprovningen och Rachel avslöjar att hon ibland ligger med sin exkille Barry.
— Är det en bra idé att gifta sig med en annan om du fortfarande ligger med Barry?
— Jag gifter mig för kärlek. Jag bara önskar att jag kunde ha både kärleken till Joel och Barrys kuk.*
När bröllopet är ett faktum har Rachel bestämt sig: Barry kan ringa henne för att knulla när hennes nya make inte är hemma. Barrys kuk är för skön för att avstå från till förmån för Joels mindre erotiska lem.
Sensmoralen verkar vara att det är bättre att med andra handen ordna det för sig på flera håll än att bara med ena handen förbinda sig med en enda man. Hur nu det ska gå till på ett bra sätt.
Bristen på karaktär hos karaktärerna i meningen att de saknar egentliga personligheter, gör att även om filmen i viss mån är trovärdig är den ändå för tunn. Tar man bort scenerna med de sexuella mötena blir det inte mycket kvar att hänga upp filmen på. Det som engagerar mest är de korta scenerna mellan David och hans gamla pappa.
Jag kan heller inte låta blir att tycka att David är lite märklig som blir besatt av Leila. Det finns ingenting i respektive personlighet som pekar på något särskilt att älska. Inga särskilda värden, om man så vill. Det enda vi kan förstå är att David behöver behövas av någon, och han behöver ett stadigt förhållande, så Leila är egentligen sämsta tänkbara val. Davids tidigare flickvän Victoria verkar i så fall vara en mycket mer tilldragande person. På sätt och vis misslyckas filmen med att på ett trovärdigt sätt visa hur två rastlösa själar kan mötas och bygga en varaktig relation via erotisk autopilot, den bara verkar konstatera att det kanske går.
Jag tycker att det är en rätt tråkig och dyster film. I detta fall tycker jag att det är värre att den är dyster. Att en film är tråkig brukar vara det sämsta en film kan vara, är den dyster engagerar den åtminstone på något sätt, men i detta fall hade jag föredragit om den bara hade varit tråkig, för sexualiteten verkar ge vare sig Leila eller David någon större glädje. Det råkar bara vara nästan det enda de har. De är som tomma skal som faktiskt mest går på autopilot. Men Lie with Me är ändå bättre än liknande filmer som Michael Winterbottoms 9 Songs som kom året innan och Gaspar Noés direkt deprimerande och cyniska Love från 2015. Fast jag vill hellre passa på att rekommendera den mer sexoptimistiska norska ungdomsfilmen Få meg på, for faen! (2011) bara för att den på svenska också heter Ligg med mig. Annat har den inte gemensamt med sin kanadensiska namne.
Den här filmen är rolig!
Den handlar precis om det titeln skvallrar om. De ska försöka få in en båt till bryggan, och filmen spårar bara ur mer därifrån. Jag tycker filmen var ännu roligare nu än tidigare gånger jag sett den, så denna har också växt till sig på mig.
Jag kan kanske tycka att filmen tappar lite fokus och spårar ur för mycket när den närmar sig slutet, men för att sedan hitta tillbaka igen och knyta ihop säcken snyggt.
Birgitta Andersson var väldigt vacker och rätt sexig i denna film tycker jag.
Med den ologiska ordvitsen sätter filmen tonen med en ny och äldre Andy på militärskola. Filmen känns mer riktad mot barn och är också riktningslös i sin mediokra smörja. Jämfört med de två första är detta ett riktigt nedköp. Inte mycket i filmen som är av något värde men slutet är väl lite fräckt, kanske.
Two criminal twin brothers, one who is trying to reform, embark on a dangerous heist road trip. Facing legal troubles, gunfights, and family drama, they must reconcile their differences before their mission leads to self-destruction.
Intressant rollista, för att nämna några; Josh Brolin, Peter Dinklage, Brendan Fraser och Glenn Close. Peter Dinklage har blivit gammal snabbt, dessutom med en jättesnorbroms, helt oigenkännlig.
Började bra, i typ femton minuter, sen gick det utför. Inge vidare rollprestationer, dom hade kunnat gjort mer med handlingen. Inget woke alls dock, det är positivt.
IMDB ger 5,4/10 vilket jag tycker är lite generöst, jag vänder på siffrorna och ger 4,5/10.
Den fjärde filmen är milsvid bättre än trean och känns i jämförelse som en riktig film. Denna film innehåller humor tillskillnad mot de förra, vilket kan vara att föredra eller så gillar man det inte. Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker, för det känns helfräscht efter den usla 3an men om 3an hade hålla samma standard som föregångare så kanske jag hade stört mig på humorn och det väldigt 90-tals hårdrocksklingande soundtracket. Katherine Heigl har stora tuttar som flaxar runt inne i den trygga värmen hos tröjan, hon tycks inte bära bh.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
