Evil Dead Rise är den senaste skräckfilmen i Evil Dead-serien som startade i början på 1980-talet. Evil Dead filmerna handlar om hur ovetande människor hittar den onda boken Necronomicon (Book of the Dead) och av misstag frammanar olika hatiska demoner från helvetet. Serien är känd för sin blandning av splatter, skräck och humor.
Evil Dead Rise är den hittills svagaste delen i serien och har mycket lite gemensamt med de övriga filmerna. Storyn är att en trebarnsmor blir besatt av demoner från den ondskefulla boken Necronomicon och börjar försöka ta livet sin egen familj på uppfinningsrika sätt. Filmen känns bara som ett sätt att få ut mera pengar från fans till serien. Se hellre spin off TV-serien: Ash vs Evil Dead (bättre än filmerna).
Jag brukar skippa trailers och betyg på IMDB för att ge mig själv chansen att gå in med färska ögon till en film. Ibland kanske det däremot är bäst att titta på IMDB först innan man slänger bort tid från sitt liv.
Denna film har 4,7 / 10 i betyg och det är inget jag kan säga emot. En bedrövlig film.
Vad hände här? Nick Nolte, Sharon Stone och Jeff Bridges i något som måste varit ett av 1999 års sämsta filmer. Soundtracket är gjort av Stewart Copeland (The Police) och manus delvis skrivet av Sam Shepard. Hur kan det gå så snett?
I stort handlar det om två gamla kompisar som tjugo år senare fått helt olika liv, men det förflutna håller de samman. Filmen sammanbinder sedan det som sker i nutid med en händelse från det förflutna. Samtliga roller känns som de spelar i helt olika filmer. Det är krystade dialoger. Händelser som totalt saknar logik. Överspel. Virrig handling som verkligen inte engagerar. Oklart om det fanns något budskap med filmen alls.
The House Jack Built, har aldrig sett en film av denna kända danska regissören. Denna film var helt okej. Gillade den på sätt och vis. Några starka scener, när seriemördaren tar familjen på utflykt. Filmen handlar alltså om en seriemördare som berätter om sin "karriär" och morden blir värre och värre. 7/10.
Sedan var det någon japansk film, ska se om jag kommer på titeln utan att googla eller resa på mig... St... st johns wort (fan, var tvungen att resa på mig). Är en film med känslan av ett sent 90's / tidigt 00's skräckspel, tror man måste se filmen utifrån det perspektivet - den har till och med ett falskt slut. Gillade det. Men då har jag lirat mängder av såna spel. Handlar om en tjej som gör design åt spel, som blivit anlitad av några spelskapare så hon och en kollega åker till hennes barndoms herrgård för att få "inspiration" 7/10.
Rike affärsmannen Gondo får sin son kidnappad, och står beredd att betala en mycket stor lösensumma, tills det uppdagas att kidnapparen misstagit sig, och tagit chaufförens son.
Nu kom saken i ett annat läge, nu var det inte längre lika självklart att betala en förmögenhet till kidnapparen. Dessutom ville Gondo använda pengarna till att bli VD för skoföretaget han jobbar på. Han övertalas att betala lösensumman, och chaufförens pojke friges. Sedan börjar polisens jakt på kidnapparen, denne luras i en fälla då man låter honom tro att hans kumpaner fortfarande lever trots att kidnapparen trodde sig ha mördat dom. Under tiden är Gondo ruinerad, och kronofogden utmäter hans hem. Men lösensumman kommer tillrätta, och Gondo blir chef för ett annat skoföretag.
Det är inte så ofta jag ser japansk film, och det kanske är synd.
Som vanligt är dom lite för långa, den här var inget undantag, 153 minuter.
En lustig detalj var att Schuberts Die Forelle spelades.
Det var också oväntat många utländska bilar i Japan, mest uppseendeväckande var att polisen körde Opel Kapitän.
Bygger på en McBaindeckare.
Mycket sevärd, 4/5 finns på svt play
Av någon oförklarlig orsak vaknar en massa döda till liv, och äter människor.
Vi får följa sju personer som tagit sin tillflykt till ett ödehus.
Man försvar sig väl, trots en del interna bråk. När slutligen ett räddningsuppbåd när gården, så misstas den sista överlevande, av de sju, för att vara zombie, och skjuts ihjäl
En film med högt omdöme som gjorde mig rejält besviken.
Det här var inte särskilt bra, 2/5
En otippad serie som verkar blivit en av skådespelaren Robert Duvalls mer kända verk är miniserien "The Lonesome Dove". Ett annat av hans mer kända senare verk är "Open Range" (med Kevin Costner). Denna verkar inte slagit igenom på samma sätt, men verkar uppskattad av de som hittat miniserien. Lite i samma anda som de två tidigare.
Japp. Det här är en miniserie på cirka tre timmar i två delar och säljs som en film.
Allt handlar om två släktingar under sent 1800-tal som ska föra en hord av hästar genom USA för att sälja. Det är en behaglig film att titta på. Fina vyer och ett skönt tempo. Långsamt, men inte för långsamt. Fångar både andan av en "realistisk" färd samtidigt som mycket bryter av för mer underhållning.
Intressant för vissa kan vara seriens regissör Walter Hill, vem numera är 83 år gammal. Detta är ett av hans sannolikt sista verk. Tycker serien står sig bra i hans katalog.
Mitt Chaplinprojekt har blivit lite stressat på senaste då jag gav mig f-n på att se The Gold Rush innan den fyllde 100 (släpptes 26e juni 1925).
Det var väl en mysig komedi, Chaplin hinner allt från att nästan frysa ihjäl, svälta och bli snuvad på sitt kärleksintresse.
Hade dock byggt upp stora förväntningar så kanske hade förväntat mig mer. Men dålig är den inte, Chaplins timeing sitter som vanligt och vissa sekvenser får en att dra på smilbanden såhär hundra år senare.
Kan också tycka att vissa specialeffekter är direkt imponerande för sin tid.
Summa summarum: Inte lika bra som jag hade förväntat mig men definitivt sevärd.
En man lämnar sin mor och sin unga dotter i det gamla landet för att åka till USA i hopp om att tjäna pengar. Vad händer sen?
Det är en dramafilm som ständigt går vidare via kortare scener. Dialogen är ofta fåordig (speciellt i starten) med en huvudperson som observerar mer än vad den säger. Det jag gillar mest är hur oförutsägbar filmen är utan att tappa fokus helt. Man följer med vad som händer.
Musik är en stor del av filmen, men det är ingen musikal, utan ett välkommet inslag. Rollistan består både av stora namn och helt okända. Det är främst de kända som säger saker och samtliga är bra i sina roller. Cate Blanchett, John Turturro, Johnny Depp.
Då scenerna är många och av varierande art är inte allt supersnyggt eller superbra, men det bra överväger det mer tveksamma. Det är definitivt ingen stor kommersiell film. På gott och ont.
Överlag är detta en härlig film.
Det är fina och starka färger, rekvisitan och allt i filmen känns på något sätt påkostat och bra. Den för mig något nya bekantskapen Geena Davis är bra som huvudperson och fin att kolla på. Jag lade märke till henne ganska nyligen som skådis när jag såg Thelma & Louise.
Dock lider filmen av samma sak som många andra äventyrsfilmer. Det blir en del väldigt för mycket utdragna actionscener där allt bara är kaos och går jättefort, men jag känner mest att jag ligger och väntar på att det ska vara över, så man kan återgå till något som för handlingen framåt igen. Det blir bara en massa stress och de där scenerna blir helt meningslösa för mig.
Det är likadant i Indiana Jones som också är andra liknande äventyrsfilmer. Jag är verkligen inget fan av dessa delar i filmer. Som väl var så var det inte allt för många sådana delar i denna film.
Sen blev det väl lite töntigt cliché mot slutet när Davis skulle slåss mot sin nemesis i denna film, och också det blev såklart för utdraget och meningslöst för min smak.
Sen är musiken inte riktigt min kopp te alla gånger, den blir också för hetsig och utan känsla.
Men bortsett de sakerna så gillade jag filmen överlag, den var rätt mysig och underhållande.
Ett gäng rånar en diligens. Gänget flyr därifrån. Vi träffar snart tre andra som inser att något skett. Vad händer sen?
Idén bakom denna film är inte dum. Betyget på IMDB är godkänt. Det finns minnesvärda saker med filmen. Bildkvaliteten drar, tyvärr, ner allt för mycket. Detta var ett lågbudget projekt och nittio minuter blir onödigt svårt att ta sig igenom. Lite synd för filmen som sådan är helt okej.
Skulle det vid något tillfälle finnas en riktigt snygg uppdaterad version av denna film tycker jag den är värd en chans. Som den är nu? Nej, så bra är den inte.
Såg filmen Boogeyman (1980) igår.
Vet inte riktigt vad man ska säga om den här filmen.
Filmen hade delvis en bra stämning
och killsen kändes skönt B.
Storyn var väl sådär.
Filmen handlar om en demon-besatt spegel (?).
Jag vet inte om jag missade nåt slags förklaring i slutet av filmen men jag tror inte det här med spegeln närmare förklarades mer än att något slags "negativ kraft" (?)
ifrån mordet i början av filmen hade besatt spegeln.
Jag såg filmen utan textning och jag missade förmodligen en del saker i dialogen.
Suzanna Love var snygg i den här filmen
och jag har även filmen Olivia (1983) med henne på Bluray som jag tänkte försöka att också se snart.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!