Vilken film såg du senast?

Här är den: https://www.imdb.com/title/tt0094374/

Hon har ju idrottat hela sitt liv, inte fött barn och förmodligen levt sunt rent allmänt.
Jätteung ser hon nog inte ut om man ser henne IRL och utan smink.
Men nog rätt bra ut fortfarande för en person som närmar sig 70.

Och ja hon verkar allmänt skön som person.
Det finns ett klipp på Youtube som heter "Cynthia Rothrock watches her worst movie"
https://m.youtube.com/watch?v=T2pbnOUlu8w&t=729s där hon tittar på delar av Undefeatable tillsammans med två filmnördar.
Jag har inte sett filmen än så har inte kunnat titta på mycket av klippet pga spoilers men det klippet verkar kul.

Jag vet inte om det där med henne och Corey Haim i samma film är sådär väldans otippat egentligen?

aha inte konstigt jag inte kunde hitta den.. tack

Counterspy meets Scotland yard (1950)

Topphemligt material läcker ut till främmande makt, en man från Scotland yard kallas in.


En rätt skaplig film, om än väldigt slarvigt presenterad.
Lite synd att man inte tog sig tid att snygga till manuset.
3-/5

IMDB 5,8 = 3,13/5
164 röster

Les couloirs du temps: Les visiteurs II (1998)
https://www.imdb.com/title/tt0120882/

Denna är precis som föregångaren ganska hetsig och fast paced. Texträmsorna ligger kvar väldigt kort tid, så det blir svårt att hänga med i konversationerna ibland. Men de har behållt humorn från första filmen, vilket är bra. Dock kändes denna uppföljare något rörig. Den första filmen var enklare att hänga med i. Här kändes det som det hände massa random saker utan förklaring till och från.

Ändå en helt okej komedi om man är upplagd för denna typ av humor. Men jag blir lite trött av att det går så fort...

Illusions perdues (2021)

Eller Förlorade illusioner.

Eftersom jag hade läst Papa Goriot, så anade jag snart att den här filmen sannolikt var baserad på en roman av Honoré de Balzac, vilket den visade sig vara, då handlingen även i Förlorade illusioner utspelar sig ungefär samtidigt som den i Papa Goriot, ganska tidigt 1800-tal, och kretsar kring en ung man utan pengar från en provins i Frankrike, som beger sig till Paris för att ta sig uppåt i samhället, och som har något slags relation till en adelsdam - som har pengar.

Här handlar det om Lucien, begåvad poet som hyser kärlek och respekt för litteraturen. Han får anställning på en tidning där en medarbetare tar honom under sina vingar och lär honom hur allt fungerar, hur rutten journalistiken och tidingsbranschen är. I umgänget med adelsdamen känner han inte till etikettsreglerna i Paris, och gör bort sig.

Men han lär sig.

Och blir specialist på att såga teaterföreställningar med sin artiklar.

Jag har inte sett jättemycket fransk film, men vågar ändå säga att det här är franskt filmskapande när det är som bäst. Scenografi, redigering, skådespelarprestationer, musik, själva berättandet. Här har vi också en berättarröst som guidar tittaren, och som aldrig blir för mycket; vad gäller det sistnämnda så påminde detta om Barry Lyndon (1975), som även har andra beröringspunkter med Illusions perdues.

Det är i grunden i tragisk historia, men innehåller vissa komiska inslag, som t.ex. en herre som leder en grupp, och med denna besöker teaterföreställningar och sitter i publiken, och på hans kommando antingen applåderar och jublar eller buropar hans undersåtar, beroende på vilken skribent som på förhand har betalat honom bäst.

Som ovanstående FB-användare nyligen fick erfara, så gällde det att hänga med i texten om man inte kan franska. Eftersom jag inte har läst franska så är jag med det språket knappt ens i nivå med den i Foux du Fafa av Flight of the Conchords.

Rekommenderas starkt.

Året var 1972
Filmen var The Valachi Papers
Språk: Främst Engelska, men enstaka rader Italienska dyker upp
https://www.imdb.com/title/tt0068341..._flmg_t_36_act

En maffiamedlem är gripen för att sitta femton år i fängelse. Vilket blir svårast? Att leva i fängelset eller ständigt konfrontera sin gamla bekanta inom maffian.

Likt många filmer blev denna bättre av att INTE läsa på övergripande handling utan låta filmen berätta sig själv. I stort är det skådespelaren Charles Bronson i en tidstypisk maffiafilm. Mycket av det man kan vänta sig är med fast Bronson spelandes Bronson. Ofta lite roligare och uppkäftigare än realistisk.

Filmen kom ut samma år som Gudfadern och ja. Jämför man de båda ser man varför Gudfadern fortfarande rankas högt och detta är något enstaka wannabe cineaster ramlar på ibland. Det gör inte filmen utan värde dock. Speciellt sista delen av filmen ger ett mervärde på flera olika sätt. Hade hela filmen varit på den nivån skulle denna nog nämnas oftare idag.

För en tid sedan såg jag filmen "Al Capone" med Sylvester Stallone och den här är lik i mångt och mycket. Det är mer fokus på actionscener än att ge djup åt karaktärerna samt att det är många namn som som slängs hit och dit. Svårt att hålla koll på vem som är vem åtminstone gällande dialogen.

En helt okej film för vad den är. Ett måste om man gillar Maffia? Nja. Får man något ut av den om man gillar Maffia? Ja.

That's it.

Väldigt underhållande film. Så simpel och perfekt på samma gång. Lazar Rockwood är en stjärna.

Året var 2022
Filmen var Avatar: The Way of Water
https://www.imdb.com/title/tt1630029..._nm_0_q_Avatar

Tretton år har passerat sedan första Avatar och ungefär samma tid har passerat i denna film. Nya saker har skett, men likt livet är mycket fortfarande samma. Spontant gillar jag denna film bättre än första. Ett exempel där en efterföljare faktiskt går emot traditionen av att vara en svagare än originalet.

Grafiken är än bättre denna gång och många sekvenser samt detaljer har James Cameron fixat till riktigt bra. Handlingen tycker jag, likt första filmen, ofta går för säkert. En tittare kan gissa sig fram till mycket i filmen, men inte riktigt allt. Vet inte riktigt varför han inte ger karaktärerna ett större djup. Några lär man känna. Många blir relativt anonyma och det finns många karaktärer.

Filmen är lång och på något över tre timmar. Sista akten tar i lite för mycket. Det är välgjort, men frågan är om allt behövs? Jag tycker de kunde klippt ner en del av det för att runda av. Det "stora" felet om man ska vara sådan är att filmen försöker introducera nytt, men att likheterna till första filmen fortfarande är för starka. Ett fel så många efterföljare gör. Det mest intressanta är ju att fortsätta en saga inte att återberätta samma sak. Det här blir något av en mix (lyckas bättre än många andra efterföljare).

Förra filmen gav jag 6,5 / 10. Den här ger jag 6,8 / 10.

Mafia! (1998)
https://www.imdb.com/title/tt0120741/

Jag brukar gilla parodier, jag tycker de är lite lagom avslappnat roliga osv. Dessutom älskar jag The Godfather och andra maffiafilmer, så mina förhoppningar var relativt höga ändå. De var nog lite för höga.
Jag tyckte inte denna nappade riktigt, den hade potential att kunna göra något så mycket bättre, men det var långt mellan skämten, och de var inte särskilt roliga heller.

Nej, detta är en film jag såg fram emot, men inte behöver se igen.

Ricky Stanicky (2024)
https://m.imdb.com/title/tt1660648/

3 kompisar har livet igenom haft en påhittat kompis att beskylla för allt möjligt för att själva komma undan med diverse, släkten kräver till slut träff.

Alltså, jag hade väldigt låga förväntningar men fann den oväntat underhållande!

6,2 på imdb, vet inte riktigt vad själv bör sätta för betyg, men hade gissat på 6,8 på imdb iaf

John Cena var riktig passande i den!

The Big Lebowski (1998)
https://www.imdb.com/title/tt0118715/

Den är rolig, och vissa stunder mycket rolig. Men jag uppskattar den inte så mycket som vissa verkar göra som höjer den till skyarna. Jag gillar Goodman's skådespel och roll i filmen, ja även Bridges, dom gör det bra och är underhållande. Coen-bröderna kan sin sak.