Vilken film såg du senast?

Jag såg om alla Kathryn Bigelows filmer.

Near Dark, Point Break, Strange Days och the Hurt Locker är hennes bästa imo.

https://youtu.be/TlAii5OJ_Pc?si=1pFzUUqm_-F9GaII Strange Days - Juliette Lewis "Hardly Wait" bär upp Strange Days som är en av de bästa cyberpunkfilmerna jag vet. Lewis insats gör den helt haunting.

Över lag handlar hennes filmer ofta om väldigt manliga saker t.ex. Point Break (orginalet är orginalet dvs Patrick Swayze och Keanu Reeves) och Zero Dark Thirty jakten på Bin Laden som kritiserades för att försvara tortyr.

The Hurt Locker är central i att förstå psykologin hos människor som upplevt extrem stress under lång tid. Vissa jobb måste vissa människor utföra därför att ingen annan än de som redan har kastat bort sitt liv klarar av dem.

War Horse från 2011

https://www.imdb.com/title/tt1568911/

En omtyckt och frisk häst blir såld till kavalleriet och får uppleva första världskriget.

Filmen var rätt bra och intressant. Även om mycket i filmen var orealistiskt så var det en mycket fin film tyckte jag.
Hästen tycktes ha en empatisk och vänskaplig relation till en annan häst och visade i en scen den andra hästen hur han skulle göra. Det var flera scener som gjorde en rörd och det var som sagt en mycket fin film.
Det är roligt att se tämjda djur i filmer tycker jag och den här filmen visar en tränad häst i väldigt många scener.
Filmen hade också lite krigscener och man fick se helvetet i skyttegravarna och i ingemanslandet.

7,2 är ett rättvist betyg.

Red Joan (2018)

Löst baserad på Melita Norwoods historia; en engelsk kvinna som 1999, vid hög ålder, blev haffad som gammal spion åt ryssarna. Här heter hon alltså Joan, och större delen av filmen utspelar sig från strax före andra världskriget till strax efter kriget, medan mindre delen utspelar sig i "nutid", med Judi Dench som den äldre Joan.

Joan blir mer eller mindre manipulerad in i sitt brottsliga förvärv av en psykopatisk kommunist, och framställs nästan mer som ett offer än en förövare, och som en sympatisk karaktär som gjorde det hon gjorde för att bidra till att bevara en balans mellan kärnvapenmakter, så att inte ytterligare atombomber skulle döda hundratusentals oskyldiga människor.

Hyfsat välspelat, men det blev aldrig särskilt spännande eller intressant. Och varför dessa forcerade kärlekshistorier?


Oddity (2024)

Någonstans i Irland har en psykiatriker och hans fru nyligen köpt ett hus ute på vischan, och en kväll blir frun brutalt mördad. Hennes blinda tvillingsyster, som är ett medium, vill ta reda på vad som egentligen hände.

Det blir övernaturliga inslag utan specialeffekter, vilket de lyckades med ganska bra, då de utan sådant skapar en obehaglig stämning där det känns som att något otäckt kommer att hända. Sannolikt hade de inte den största budgeten, men satsade med ganska stor framgång på ljud och musik - och kanske lite för mycket på mörker i bokstavlig mening. Ett välkommet inslag bland all CGI.

Thief (1981)
https://www.imdb.com/title/tt0083190/

Det som slår mig med den här filmen är hur otroligt snygg den är rent estetiskt. Den har något blått filter och det mesta av scenografin/rekvisitan i filmen går lite i blått. Det är väldigt snyggt gjort. Sen alla kameravinklar och hur man filmar stadsljus och andra bilar, det är väldigt väldigt snyggt och eftertänksamt gjort.

Storyn är inte dålig, men kunde kanske bjudit på något mer, man kunde gjort något ännu bättre där. Det filmen vinner på är estetiken som sagt. Det är otroligt vackert.

Musiken påminner mycket om musiken i filmen Big Trouble In Little China på något sätt, sen tyckte jag det även påminde en del om musiken i Scarface. Känslan i filmen överlag påminner en del om Scarface faktiskt. Det är lite coolt.

Och nu äntligen har jag börjat uppmärksamma James Caan på ett annat sätt än jag gjort förut. Jag har tidigare sett honom i The Godfather som jag fullkomligt älskar. Och han gör ett grymt bra jobb där som hetlevrade Sonny. Han gör även ett mycket bra jobb i denna film.

Vad som också slog mig när jag såg Caan i denna film var att han va så ruskigt lik en av huvudpersonerna i filmen Misery. Och visst var det han! Jag har sett Misery många gånger i mitt liv, men jag har som sagt aldrig riktigt uppmärksammat James Caan som skådespelare tidigare, och därmed aldrig tänkt på att det är han som är med även i den filmen.

Nu har jag fått upp ögonen för honom mer, och jag måste säga att han är en otroligt bra skådespelare. Åtminstone är han väldigt lätt att tycka om för egen del.

Tillbaka till själva filmen... som sagt... jag tycker man kanske kunde gjort något mer med själva handlingen i filmen. Det den vinner på är bilden, estetiken, scenografin, rekvisitan som är otroligt genomtänkt och snyggt. Men det räcker långt i detta fall.



Det kommer få mig att vilja se filmen fler gånger.

The gentle gunman (1952). Pistolmannen

IRA bråkar och spränger bomber i London 1941.



Tar sig mot slutet, och kämpar sig till 3-/5

IMDB 6,4 = 3,40/5
505 röster

Vattenhästen (The Water Horse) från 2007

https://www.imdb.com/title/tt0760329/

En skotsk pojke hittar ett ägg på stranden. Ur ägget kommer en liten vattenhäst som pojken tar hand om och matar. Filmen handlar fiktivt om Loch Ness-odjuret.

Filmen var helt okej men kanske lite seg.
Det är alltid roligt att se en duktig skådespelerska som Emily Watson.
Även om filmen kanske är ämnad för en yngre publik gick det helt klart att se den som vuxen och jag upplevde nästan inget som barnsligt. Det var ganska många häftiga och välgjorda scener som hänförde.
Helhetsmässigt kändes det som en välgjord och ganska påkostad film.

Jag hade gett filmen betyget en stark 6,9.

Cape Fear (1962)
https://www.imdb.com/title/tt0055824/

Jag tror det är andra gången jag ser den här filmen nu. Den är ännu bättre nu än senast jag såg den.
Både Peck och Mitchum gör bra ifrån sig i denna film. Speciellt Mitchum, som ju också är en av mina favoritskådisar, jag fullkomligt älskar hans lite nonchalanta utstrålning. Han spelar väldigt bra här.

Jag gillar ju också remaken från 1991, som är en riktig klassisk 90-tals-psykologisk thriller. Jag har lite svårt att avgöra vilken av dem jag håller högst. Den från 1991 håller jag högt dels för att det är en klassiker från när jag var yngre, det finns ett sentimentalvärde där.

Men egentligen tycker jag nog att båda filmerna är väldigt bra på sina egna sätt. En del saker är bättre i denna från 1962, och en del andra saker är bättre i remaken.

Hur som helst, jag behöver ju inte ställa dem emot varandra, det går bra att uppskatta båda två. Och det är precis vad jag gör.

Jag tycker det är väldigt snyggt att Bernard Hermann gjort musiken till båda filmerna. Därför är också musiken i princip identisk i båda två. Det ger verkligen den där speciella Cape Fear-känslan, oavsett vilken av filmerna man väljer att se.

Sen är det häftigt att Gregory Peck även deltog i båda filmerna. I remaken spelade han Max Cady's advokat

Mycket bra film, som jag verkligen rekommenderar dig att se om du inte sett den än!

Kiss of the Dragon (2001)
https://www.imdb.com/title/tt0271027/

Den här filmen har funnits runt mig i periferin ända sedan tonåren då den kom ut, men jag har faktiskt aldrig sett den förrän nu. Trevligt med Bridget Fonda som jag tycker är en av de vackraste skådespelarna någonsin.

Filmen då... den var helt okej. Actionscenerna var dock bara tråkiga, sådant gör inget för mig i film. Jag är verkligen ingen person som gillar actionfilm. Men däremot kan jag uppskatta snygga fightingscener, om de är "rätt" gjorda. Jag tyckte kanske inte ens det i den här filmen. Jag har förstått att Jet Li är en bra kampsportare på riktigt, men det blir för mycket hollywood över fightingscenerna. Det klipper för fort, och man får egentligen inte se så mycket.

Då föredrar jag Jackie Chans fightingscener, där har man ju ofta lagt ner mycket tid på att få det snyggt, och det känns mer äkta, man har heller inte klippt sönder det. Och man ser att Jackie får ta en smäll ibland som faktiskt gör ont. Något sådant realistiskt får man inte se i denna film. Nog uppskattar jag Jackie Chan och hans filmer och fightingscener mycket mycket mer än det som bjöds i denna film.

Däremot tycker jag handlingen var helt okej, och jag uppskattar verkligen scenerna som utspelade sig i Paris svar på Chinatown, eller vad det var. Jag gillar sådana miljöer, och min favoritscen är när Jet Li sitter inne på en liten restaurang och äter, medan Bridget Fonda kommer in. Atmosfären är så skön just där och då.

Sen fattar jag inte varför så många snackar engelska med fransk brytning i filmen. Är det menat att det ska vara så, eller är det ett billigt försök att få det att verka som franska? Jag menar... Bridget Fonda snackar engelska med engelsk dialekt, men hennes dotter snackar engelska med fransk brytning. Jag förstår inte riktigt.

Filmen hade en del jag uppskattade, och den var okej som sagt. Men på det stora hela så blir det för mycket hollywood-fjoll för min smak.

The Blood of Others, 1984.
https://www.imdb.com/title/tt0088038/?ref_=nv_sr_srsg_0_tt_6_nm_2_in_0_q_The%2520blood% 2520of%2520others

Övergripande handling: Andra världskriget är på uppstart och Frankrike är snart indraget i allt. En ung kvinna lever fortfarande sitt vanliga liv. Med tiden kriget blir en viktigare och viktigare faktor i hennes vardag.

En TV-film där det står 2 timmar och fem minuter på fodralet. IMDB säger sedan att den var 2 timmar och 55 minuter. Hur tar man fel på 50 minuter? Inte konstigt att filmen kändes lång. Den ÄR lång!

Filmen i sig är baserad på en bok och handlingen känns positiv i flera bemärkelser. Den är inte förutsägbar. Det är inte bara en krigsfilm i mängden och den är anpassad för både tjejer och killar. Den fungerar sannolikt bättre i bokform.

Huvudkaraktären spelad av Jodie Foster dyker upp här och där. I en scen är hon i frontlinjen mot Tyskland. I nästa är hon hemma och tar ett bad. I nästa hjälper hon judiska vänner fly. I fjärde står hon på jobbet och tar det lugnt. Var det så enkelt att röra sig runt när nazisterna hade stor påverkan i landet? Sam Neill gör sin kanske märkligaste roll någonsin också. Tror han skäms för mycket sin prestation i denna filmen idag haha.

Det finns dock en del värde i allt detta. Vissa charmiga scener. Några spännande. En annorlunda utveckling av handlingen. Minnesvärt slut.

Med få röster har IMDB givit 5,3 / 10 i betyg. Mjo och mja blir mitt betyg. Den här TV-filmen lär aldrig återkomma som något stort i populärkulturen. Möjligtvis att en remake kommer göras och den kan bli mer sevärd.

Mitchum gör verkligen sin livs prestation här.

Your Highness, 2011.
https://www.imdb.com/title/tt1240982/?ref_=nm_flmg_job_1_cdt_c_96

En parodi på den traditionella hjältesagan om en man med svärd som ska rädda sin älskade från den onda i ett torn.

Handlingen som stort är så förutsägbart som det kan bli. Trots detta tyckte jag detta var en kul film. Den är medvetet dum med svordomar, fantasy, naket och överdrivet våld. Det känns som att folk i filmen faktiskt hade kul. Allt är inte kul. Det blir ofta för tramsigt, men en hel del fungerar.

Att ha en handfull riktiga skådespelare som Nathalie Portman, Damian Lewis och Charles Dance skadade inte heller.

Definitivt en film för någon med specifik humor därav kan jag förstå det ljumma betyget på IMDB med 5,5 / 10 och att filmen floppade ekonomiskt. Jag hade dock en kul stund och den var definitivt bättre än väntat.

In Bruges https://www.imdb.com/title/tt0780536/

Filmen handlar om två engelska yrkesmördare som är på flykt från ”något” och reser till Brygge i Belgien för att ligga lågt. Paret är mycket omaka. Den ena är en fryntlig konst -och kulturälskande äldre man och den andra är ung och rastlös och tillsynes ytlig. Han påminner väldigt mycket om karaktären Joey från Friends både till sätt och utseende.

Filmen börjar långsamt och under första halvan händer inte så mycket. De turistar runt om i stan och man får lära känna karaktärerna lite mer. ”Joey” lyckas få en dejt som spårar ut en smula, de partajar med några holländska luder och en rasistisk dvärg. Någon gång runt mittenstrecket av filmen så tar allt en mörk vändning och tempot växlar upp.

Mörk komedi kan man kalla denna. En udda men rätt bra film som är lite lätt snoozevarning på i början, men ge den en stund så tar den sig. Handlingen är skruvad och karaktärerna visar sig vara rätt så intressanta när det väl börjar hända saker. Det går inte att säga så mycket mer utan att spoila den utflippade andra halvan av filmen, men gillar man skruvad torr brittisk humor och mörka komedier generellt så är denna absolut en kandidat.

Den får 72/100 av mig. Lite mer än jag vill ge, men den får bonuspoäng för sin originalitet.

/SS