"Weird: The Al Yankovic Story" - (2022)
https://www.imdb.com/title/tt17076046/
Daniel Radcliff, Evan Rachel Wood, Conan O'Brian, m.fl.
---
Den ultimata biografin om Weird Al Yankovic liv och leverne, så som det utspelade sig.
Men ingen dokumentär, utan en Bio Pic. I samma stil som "Rocket Man" och den där om Freddy Mercury, eller Mötley Crüe ("Dirt") kanske.
Huvudrollsinnehavaren är ingen mindre än "Harry Potter" him self, fast rejält styrketränad, och orakad på bröstet, och man får lov att följa honom från Als barndom hos sina grymma föräldrar, som var vanvettigt fientligt inställda mot den unge Als nymornade intresse för dragspel.
Pappan slog t.o.m. ner dragspelsförsäljaren när han försökte sälja ett till Al.
Men han fortsatte odla sitt intresse i hemlighet, genom att spela tyst (hans mamma smygköpte dragspelet åt honom eftersom hon skämdes för att han blivit så illa misshandlad) så att inte elaka pappan skulle höra.
Men säg den lycka som varar ...
En vacker dag, i tonåren nu, blir Al hembjuden av sina coola klasskompisar till en hemmafest.
Det han inte visste, var emellertid att det var en hemlig "Polka-fest."
Och Al som hade lurat sin far genom att bädda ner en halmgubbe i sängen, så att han skulle luras tro att Al sov gott därhemma.
Jaja ... där och då så tog allt nästan slut iaf. Och exakt hur kommer jag inte förklara här.
Sen får man ändå följa Al när han tar sina första stapplande steg in på kändisskapets snåriga vägar.
Lyckost Al, förresten, som av en slump råkar bli framgångsrik redan på första försöket.
Äntligen hade han hittat sin livsuppgift - "att skriva nya texter till redan existerande låtar som någon annan hade gjort."
Och han kastades rakt ut i kändislivets virrvarr, med kändisfester och dekadens som omedelbara följeslagare.
Fast det kom ändå en till följeslagare till slut, som inte skulle släppa sitt grepp så lätt om honom.
"Madonna" nämligen !!!
Madonna hade tydligen fattat tycke för den stilige Al Yankovic, och blivit imponerad av hans litterära slagfärdighet.
Hon gjorde nu allt för att de båda skulle bli ett par, så att han skulle kunna skriva nya ord till en sång som någon annan hade skrivit åt henne.
Ett hett kändispar blev de, Madonna och Al Yankovic.
Och konstigt nog så hade jag aldrig hört talas om det tidigare, men tydligen var det så.
Fast Madonna är ju Madonna ... med allt vad det innebär.
Och knarkbaronen Pablo Escobar är Pablo Escobar.
Han Älskar Al Yankovic också, mer än något annat verkar det som.
Det kan man ju fråga sig hur det kommer att sluta.
Madonna, Pablo Escobar ... och Al Yankovic ... där kan man snacka om trekantsdrama.
Tyvärr slutar filmen mycket tragiskt.
Oväntat tragiskt får man nog lov att säga.
---
Som Bio-Pic räknad var det en intresseväckande och faktaspäckad film.
Det var mycket som jag aldrig hört talas om tidigare som nu blev förklarat.
Dessutom på ett underhållande och dramatiskt sätt.
Skådespelarna som spelade verklige personer gjorde ett bra jobb.
Även om jag faktiskt aldrig gillat vare sig Harry Potter, eller Daniel Radcliff, blev ändå nöjd med hur pass seriöst han antog utmaningen det måste ha varit att spela en så mångfasetterad och djupbottnad karaktär som Weird Al Yankovic.
Roligt blev det ibland också.
En del kända personer var med i filmen, särskilt i en scen var gamla 70-talskändisar är på fest tillsammans.
---
Och faktiskt var den lite rolig ibland också.
Överlag var den kanske inte "All That" som man kanske hade velat hoppas på.
Men vissa scener var faktiskt ganska så välgjorda, och därför roliga också.
Särskilt när seriösa skådespelare spelar verkligt seriöst fast det är ett bakomliggande komiskt, dråpligt, skeende, då kan det bli bra resultat - och så blev det verkligen här.
Och Weird Al är själv med i filmen.
Jag kände först inte ens igen honom, men han spelar en av två skivbolagsdirektörer som dissar den unge Al ganska hårt.
---
Så det är en film som man inte direkt mår dåligt av att ha sett.
Frågan är väl om det är en komedi eller en parodi.
Det bästa var kanske att det parodiska aldrig går till överdrift, som det ju annars så ofta brukar vara i sådana filmer.
Och eftersom alla gillar Weird Al Yankovic så är det knappast nån större överraskning att rekommendera andra att se på den.
Den går helt klart hem i stugan.
Tydligen spelades den in på bara runt två veckor eller nåt sånt.
Jag vet inte om två extra veckor had ekunnat göra så mycket mer för att förbättra ... kanske bara i det mer subtila skådespeleriet isf.
Men som jag skrivit så är det inte att man saknar någont direkt.
Den är godkänd, med plus i kanten.
Jag kanske t.o.m. kommer visa den för någon annan också.
---
Betyg_
3 av 5
https://www.imdb.com/title/tt17076046/
Daniel Radcliff, Evan Rachel Wood, Conan O'Brian, m.fl.
---
Den ultimata biografin om Weird Al Yankovic liv och leverne, så som det utspelade sig.
Men ingen dokumentär, utan en Bio Pic. I samma stil som "Rocket Man" och den där om Freddy Mercury, eller Mötley Crüe ("Dirt") kanske.
Huvudrollsinnehavaren är ingen mindre än "Harry Potter" him self, fast rejält styrketränad, och orakad på bröstet, och man får lov att följa honom från Als barndom hos sina grymma föräldrar, som var vanvettigt fientligt inställda mot den unge Als nymornade intresse för dragspel.
Pappan slog t.o.m. ner dragspelsförsäljaren när han försökte sälja ett till Al.
Men han fortsatte odla sitt intresse i hemlighet, genom att spela tyst (hans mamma smygköpte dragspelet åt honom eftersom hon skämdes för att han blivit så illa misshandlad) så att inte elaka pappan skulle höra.
Men säg den lycka som varar ...
En vacker dag, i tonåren nu, blir Al hembjuden av sina coola klasskompisar till en hemmafest.
Det han inte visste, var emellertid att det var en hemlig "Polka-fest."
Och Al som hade lurat sin far genom att bädda ner en halmgubbe i sängen, så att han skulle luras tro att Al sov gott därhemma.
Jaja ... där och då så tog allt nästan slut iaf. Och exakt hur kommer jag inte förklara här.
Sen får man ändå följa Al när han tar sina första stapplande steg in på kändisskapets snåriga vägar.
Lyckost Al, förresten, som av en slump råkar bli framgångsrik redan på första försöket.
Äntligen hade han hittat sin livsuppgift - "att skriva nya texter till redan existerande låtar som någon annan hade gjort."
Och han kastades rakt ut i kändislivets virrvarr, med kändisfester och dekadens som omedelbara följeslagare.
Fast det kom ändå en till följeslagare till slut, som inte skulle släppa sitt grepp så lätt om honom.
"Madonna" nämligen !!!
Madonna hade tydligen fattat tycke för den stilige Al Yankovic, och blivit imponerad av hans litterära slagfärdighet.
Hon gjorde nu allt för att de båda skulle bli ett par, så att han skulle kunna skriva nya ord till en sång som någon annan hade skrivit åt henne.
Ett hett kändispar blev de, Madonna och Al Yankovic.
Och konstigt nog så hade jag aldrig hört talas om det tidigare, men tydligen var det så.
Fast Madonna är ju Madonna ... med allt vad det innebär.
Och knarkbaronen Pablo Escobar är Pablo Escobar.
Han Älskar Al Yankovic också, mer än något annat verkar det som.
Det kan man ju fråga sig hur det kommer att sluta.
Madonna, Pablo Escobar ... och Al Yankovic ... där kan man snacka om trekantsdrama.
Tyvärr slutar filmen mycket tragiskt.
Oväntat tragiskt får man nog lov att säga.
---
Som Bio-Pic räknad var det en intresseväckande och faktaspäckad film.
Det var mycket som jag aldrig hört talas om tidigare som nu blev förklarat.
Dessutom på ett underhållande och dramatiskt sätt.
Skådespelarna som spelade verklige personer gjorde ett bra jobb.
Även om jag faktiskt aldrig gillat vare sig Harry Potter, eller Daniel Radcliff, blev ändå nöjd med hur pass seriöst han antog utmaningen det måste ha varit att spela en så mångfasetterad och djupbottnad karaktär som Weird Al Yankovic.
Roligt blev det ibland också.
En del kända personer var med i filmen, särskilt i en scen var gamla 70-talskändisar är på fest tillsammans.
---
Och faktiskt var den lite rolig ibland också.
Överlag var den kanske inte "All That" som man kanske hade velat hoppas på.
Men vissa scener var faktiskt ganska så välgjorda, och därför roliga också.
Särskilt när seriösa skådespelare spelar verkligt seriöst fast det är ett bakomliggande komiskt, dråpligt, skeende, då kan det bli bra resultat - och så blev det verkligen här.
Och Weird Al är själv med i filmen.
Jag kände först inte ens igen honom, men han spelar en av två skivbolagsdirektörer som dissar den unge Al ganska hårt.
---
Så det är en film som man inte direkt mår dåligt av att ha sett.
Frågan är väl om det är en komedi eller en parodi.
Det bästa var kanske att det parodiska aldrig går till överdrift, som det ju annars så ofta brukar vara i sådana filmer.
Och eftersom alla gillar Weird Al Yankovic så är det knappast nån större överraskning att rekommendera andra att se på den.
Den går helt klart hem i stugan.
Tydligen spelades den in på bara runt två veckor eller nåt sånt.
Jag vet inte om två extra veckor had ekunnat göra så mycket mer för att förbättra ... kanske bara i det mer subtila skådespeleriet isf.
Men som jag skrivit så är det inte att man saknar någont direkt.
Den är godkänd, med plus i kanten.
Jag kanske t.o.m. kommer visa den för någon annan också.
---
Betyg_
3 av 5
