Vilken film såg du senast?

Pet Sematary 2 från 1992
https://m.imdb.com/title/tt0105128/?ref_=hm_rvi_tt_i_1

Nya karaktärer och ett nytt årtionde. Denna känns verkligen nittiotal jämfört med första som känns mer åttiotal (89). Inte minst är det musiken som ger känslan, blandningen av rock och lite mörk/depressiv ungdoms/skatemusik.

Clancy Brown stjäl showen rätt mycket som en sadistisk polischef. När han dör blir han en mycket mer lugn och skojfrisk person vilket styvsonen i familjen verkar uppskatta, till en början åtminstone.

Det är mer humor och våld i denna än första men mindre filosofiska spörsmål. Scener som jag minns är motorcykelhjulet+halsduk och slutet när en viss person smälter.

Håller med om att filmen är sämre än den första i en objektiv mening, men jag föredrar helt klart denna på ett sätt som jag har svårt att klä i ord och resonemang.

Edward Furlong är med och gör en okej roll. Tycker väl att hans karaktärsutveckling är lite udda, men med tanke på att det är en skräckfilm så är den väl logisk på sitt sätt.

4/5, sometimes dead is better

The Godfather (1972)
https://www.imdb.com/title/tt0068646/

Jag skulle ha svårt att göra en top 10-lista med filmer. Men det här är världens bästa film i mitt tycke.
Jag saknar ord för att beskriva hur mycket jag älskar den. Allt är så sjukt bra. Musiken, bilden, stämningen, scenerna, allt.

För att ta upp några scener (som egentligen inte spoilar något avgörande)...
Det finns hur mycket som helst jag skulle kunna ta upp. Alltså jag älskar denna film rakt igenom.
10/10 utan tvekan, om nu 10 är högst. IMDB's 9,2-betyg ger jag inte mycket för. Trams

Såg faktiskt filmen Hammarskjöld. En lite djupdykning i enigmatisk historia.

Mysteriskt och ändå väldigt djup.

Mads Brüggers bravur sedan 'The red chapel'?
Oavsett en fascinerande utforskning. Man belyser väl även del av kolonialismens inverkan på Kongo och framförallt deras roll i internationell politik.

Ger ändå utrymme till att tänka lite.

4/5 slaviska brödrostar, givetvis HBTQ-certifierade.

'Round Midnight från 1986
https://m.imdb.com/title/tt0090557/?ref_=hm_rvi_tt_i_1

Handlar om en av världens främsta saxofonister och hans jazzmusik. Han reser tidigt i filmen från New York till Paris år 1959. Där spelar han på klubbar och har en slags godman som förvaltar hans pengar från gigen så han inte super bort pengarna och inte super bort sitt liv (som han inte tycks värdera så högt, för han är trött och den enda energin i livet är musiken). Han träffar en fransk jazzfantast som tar honom under sina vingar och står för kost och logi samt försöker hålla honom borta från spånken. I slutet av filmen reser de två tillbaka till det stora äpplet och möts där av skådespelaren Martin Scorsese. Alltid kul att se Scorsese skådespela då han har en intressant energi och jag sett honom i så få filmer.

Antagligen en förträfflig film om man gillar jazz eller "förstår" musik, själv föredrar jag techno.

3/5

Tja, tråden ska väl egentligen inte handla om just "gatugäng," men ändå.
Dvs de gatugång som porträtteras i bla "The Warriors," från 70-talets New York skildrade ju egentligen en helt annan tid före den stora "Crack-epidemin" som ju verkligen skulle förändra själva innebörden av, och syftet med, sådana lokala gatugång.
Plötsligt blev det ju mer än bara något "tufft och häftigt" att vara medlem i ett sånt gäng, man det blev ju kommersiellt gångbart. Småglin utan så mycket annat än en stor portion driftighet, kunde på ingen tid alls tjäna riktigt, riktigt stora pengar och sen dessutom kunna visa upp denna, sin nyfunna rikedom.
På löjligaste möjliga sätt kanske man kan säga - kilo-tunga guldkedjor om halsen tex.
Och då blev det ju även möjligt att kunna beväpna sig också, på ett helt annat sätt än den lilla kniven, eller nån rostig gammal sexskjutare någon snott från någon källare någonstans - nu kunde de beväpna sig tyngre än polisen.

Men, som sagt ... inte riktigt så innan.
Då, från "början" var gatugängen mest lokala kompisgäng som roade sig med "kvarterskrig" med sina grannar.
Det var kanske lättare att se det löjliga, karikatyrmässiga, i sådana gängbildningar så, snarare än se med tanke på hur allt skulle utvecklas från det.

Men då, under de "oskyldiga" ungdomsåren (för gatugängsfenomenet), så blev det viktigare med småsaker, som att gå klädda "rätt." Och även att alltid sköta om sina kläder (rätta kläder) på ett så noggrant och pedantiskt sätt att man lätt hade kunnat bli lurad att det i själva verket var en modeuppvisning eller så.
Bla så gick de aldrig hemifrån utan medhavda resestrykjärn, och de sköljde sina "baggy jeans" med så mycket stärkelse att de kunde stå spikraka uppställda mot väggen.
Och alltid var kläderna tvungna att ha rätt märke, alltid senaste "utgåvan (eller vad det nu heter med kläder, "kollektioner" eller nåt sånt).
De hade givetvis inte några egna pengar att alltid kunna köpa senaste kollektionerna (hela kollektionerna dessutom) av märken såsom "Ralph Laurens" tex.
Så för att garantera att alla i gänget var rätt klädda alltid, så utfördes regelbundna "räder" in på varuhus lager eller klädavdelningar och de stal med sig Hela jävla Rubbet ... =)


Det var alltså lite "roligare" gatugäng där i New York under tidsperioden före "Crack-tiden."

Det fanns väl någon slags motsvarigheter även i Los Angeles-området, med de sk "Zoot Suit-gängen" under tiden efter Andra världskriget till början av RocknRoll-erans nya tonårsklädmode.

Det finns även en film om dem, med samma titel - "Zoot Suits" ... man kan även se något litet i fängelsegängfilmen "American Me."


---

Musikalfilmen "Grease" skildrar ju också på sitt sätt denna kultur med lokala gatugäng.
Det är t.o.m. korrekt skildrat att gängets flickvänner har ett eget "gäng," kopplade till själva "huvudgänget" - som var killarnas gäng alltså.

Ja, det finns såklart fler filmer än dessa som skildrar gatugängskulturen före kommersialiseringen med knarkförsäljning.

Bullet train

Wow, vilken cool film! NOT!!

Brad Pitt åker ett snabbtåg i Japan i jakt på en portfölj med tåglogga. Ombord tåget finns karaktärsstarka yrkesmördare, varav två stycken är bröder - en vit en svart - som håller på West Ham och har kodnamnen Tangerine och Citron (eller mandarin och citron men folk som gör eftertexter är efterblivna). Började bra första 29 ungefär och kändes lite som Lock, stock and two smoking barrels. Men en hel film ombord på ett tåg med väldigt ointressant story och lite action håller inte. Det enda intressanta var snacket om Thomas och Vännerna.

2/5, modern smörja med en Sandra Bullock på slutet som såg lite konstig ut

American Made (2017)

Komedi som handlar om piloten Barry Seal som blev narkotika- och vapensmugglare åt CIA och Pablo Escobar. Seal spelas av Tom Cruise och filmen porträtterar honom som något av ett psycho som inte bryr sig om vilka risker han utsätter sig själv och sin familj för. Smugglingsverksamheten utökas och snart kommer pengarna in i större mängder än han hinner tvätta dem. Snabba klipp, och det händer saker i stort sett hela tiden, en film som det torde vara svårt att somna till. Ganska underhållande.

Filmen var Änglagård - Andra sommaren, 1994.
https://www.imdb.com/title/tt0111862..._flmg_t_50_act

Fanny och Zac återvänder till sin gård som nu brunnit ner. Fokus blir dock på något helt annat än huset.

Smart av skaparna att fortsätta med filmserien så kort inpå. Nästan alla skådespelare är tillbaka från originalet och ja.. Det tar en lång stund in i filmen innan det ens känns som en ny film. Fint foto och musik räcker bara så långt.

Längre fram i filmen händer lite nytt och åtminstone en dramatisk del får de till. Problemet är fokuset i filmen bara velar fram och tillbaka. Lägg till att filmen är alldeles för lång också. De hade kunnat klippa bort 50 minuter utan problem här.

Lite humor fungerar, men tycker den delen har minskat rejält sedan första filmen. De kunde slängt med mycket mer. Ernst Günther och Jakob Eklunds karaktärer är största behållningen. Annars en medioker historia det här.

Betyg från IMDB på 5,4 / 10 stämmer rätt bra. Ingen film jag skulle se direkt efter originalet. Det blir väldigt mycket kaka på kaka på kaka.

Filmen var Sands of Iwo Jima, 1949.
Information: Svartvit.
https://www.imdb.com/title/tt0041841..._flmg_t_64_act

Man följer ett gäng under delar av andra världskriget som leds av den tuffe sergeanten spelad av John Wayne.

En välrundad film där det handlar mer om helheten kring krig än ett enstaka slag eller en viss person. Vet inte om meningen var att göra den realistisk utan mer lätt att se för en bredare publik. Vilket jag i stort tycker den lyckas med samtidigt som den får med realistiska aspekter. Intressant med krigsfilm relativt nära faktiska kriget också.

Krigsscenerna har inte alla åldrats så bra och vissa scener kan kännas väl banala mitt i allt som sker.

I stort gillade jag ändå filmen. Vill man se en film med John Wayne är det ett dugligt alternativ. Vill man se en äldre krigsfilm är det också ett dugligt alternativ. Den bjuder på flera minnesvärda scener. Godkänd film helt enkelt.

Filmen var Änglagård - Tredje gången gillt, 2010.
https://www.imdb.com/title/tt1461307..._flmg_t_13_act

Fanny och Zac lever ett fridfullt liv utomlands när dottern Alice vill söka sina rötter. Det blir en till vända till gamla hembygden.

Första filmen är mest som en parodi på svenska såpoperan. Andra filmen är i princip en svensk såpopera. Tredje filmen känns mer som Days of Our Lives eller Glamour. Humorn från första filmen med grova ord, naket och pinsamma situationer har nu blivit utbytt till en veva av vem som legat med vem, vem som sa vad och mer moderna inslag till humor. Det fungerar sällan.

Problemet med andra filmen är att den till stor del är för lik första. Istället för att bygga upp och fortsätta berättelsen och humorn blir det alldeles för mycket försök till nostalgi och bara göra om samma scener. Här fortsätter det. Det är väldigt lite humor som är originell utan antingen blir den tafatt eller så har man redan sett det i både första och andra filmen. Det är inte roligt längre. Det måste in mer nya idéer med det gamla som bakgrund. Inte bara göra samma sak igen och igen. Det nya som läggs in leder ingenstans. Det bara nämns och försvinner.

Många gamla roller är kvar och några nya slängs in. I princip alla nya är anonyma och mest där. Tillför inte särskilt mycket.

Förmodligen ville regissören Colin Nutley söka sig tillbaka till framgång (hade han haft det med andra filmer nyligen när denna kom?) och vände sig till Änglagård. Det blev ingen nytänd framgång utan mest en film som går att jämföra med vad som helst på TV. Är filmen bättre än gemene såpopera, TV-film eller vad som helst? Inte direkt. Mest ett sätt att döda tid.

Håller i stort sett med dig angående denna. Jag tycker den känns överflödig och onödig.
De två första filmerna räcker gott och väl i mitt tycke.

Heartbreak Ridge från 1986 av och med Clintan
https://m.imdb.com/title/tt0091187/?...artbreak%2520r

En märklig blandning av komedi och krigsfilm. Bo Svenson var med och jag skäms över att jag inte kunde placera honom - han spelade den manlige bartendern. Där fanns annars en karaktär som hette Swede Johnson, men han var inte spelad av en svensk ej heller var det något i filmen som anspelade på hans förmodade svenskhet.

Clintan tar kontroll över en halvdassig rekogniseringstrupp och gör dem till elitsoldater. Däremellan är det lite lattjo musik, främst av Mario Van Peebles som spelar Stitch Jones (han skrev många av filmens låtar) och ett ointressant kärleksförhållande mellan Clintan och hans ex.

Överlag en ointressant film med vissa höjdpunkter. En av de sämre jag sett med Clintan.

2/5

Se hellre The Killers med Burt Lancaster som Ole "Swede" Anderson. Inga likheter i övrigt men en mycket bättre och mer underhållande film.