Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Ja vilken var den senaste?
Antar jag inte får räkna tidiga Chaplin med upp till halvtimmens speltid.
Då blir det nooog:
Handlar om Jackie Robinson, första svarta spelaren i MBL (baseball). Huvudrollen spelas av han i första Black Panther, Chadwick nånting.
Den var inte lika wokefierad som jag först trott med narrativet att vita skulle vara dumma i huvudet och svarta enbart hjältar. Den är rätt nyanserad på det planet ändå. Visst förekommer rasism men så får man nästan anta att det faktiskt var när en svart man skulle in i de vitas högstaliga på 40-talet. Rätt många vita tar honom i försvar och menar att talang bör gå före hudfärg.
Filmen är helt OK, inte dålig men inte direkt något man lägger på minnet.
Gjordes säkert i syfte att lyfta fram svarta "hjältar" och normbrytare genom historien men tycker ändå de fått till balansen bra. Skådespelet är godkänt.
Vad gäller betyg så får jag nog vara lite hård och sätta ungefär
5/10
Inte för att den var dåligt dock lite tråkig och somsagt inga större bestående intryck.
https://m.imdb.com/title/tt0453562/?...tt_8_nm_0_q_42
Antar jag inte får räkna tidiga Chaplin med upp till halvtimmens speltid.
Då blir det nooog:
42
Handlar om Jackie Robinson, första svarta spelaren i MBL (baseball). Huvudrollen spelas av han i första Black Panther, Chadwick nånting.
Den var inte lika wokefierad som jag först trott med narrativet att vita skulle vara dumma i huvudet och svarta enbart hjältar. Den är rätt nyanserad på det planet ändå. Visst förekommer rasism men så får man nästan anta att det faktiskt var när en svart man skulle in i de vitas högstaliga på 40-talet. Rätt många vita tar honom i försvar och menar att talang bör gå före hudfärg.
Filmen är helt OK, inte dålig men inte direkt något man lägger på minnet.
Gjordes säkert i syfte att lyfta fram svarta "hjältar" och normbrytare genom historien men tycker ändå de fått till balansen bra. Skådespelet är godkänt.
Vad gäller betyg så får jag nog vara lite hård och sätta ungefär
5/10
Inte för att den var dåligt dock lite tråkig och somsagt inga större bestående intryck.
https://m.imdb.com/title/tt0453562/?...tt_8_nm_0_q_42
Citat:
Sjätte Sinnet
Handlar om en barnpsykiatrist (Bruce Willis) som får i uppgift att hjälpa ett barn som ser visioner av döda människor i livet.
Första gången jag såg den, helt galet att jag inte sett den förut. Ett mästerverk, helt klart; jag rekommenderar att ni ser den om ni inte sett den förut. Tänkte först att det skulle vara en ok drama/thrillerfilm men med sina 8.2/10 på imdb så var det dags att se den och jag är mycket glad över att jag gjorde det, man kom verkligen in i filmen. Bra skådespeleri och fina scener men också spännande. Tyckte scenen när barnet och mamman är i bilen var riktigt bra. Barnet (Haley Joel Osment) är fenomenal som barnskådespelare, man ser aldrig barn vara så bra på film numera.
10/10
Handlar om en barnpsykiatrist (Bruce Willis) som får i uppgift att hjälpa ett barn som ser visioner av döda människor i livet.
Första gången jag såg den, helt galet att jag inte sett den förut. Ett mästerverk, helt klart; jag rekommenderar att ni ser den om ni inte sett den förut. Tänkte först att det skulle vara en ok drama/thrillerfilm men med sina 8.2/10 på imdb så var det dags att se den och jag är mycket glad över att jag gjorde det, man kom verkligen in i filmen. Bra skådespeleri och fina scener men också spännande. Tyckte scenen när barnet och mamman är i bilen var riktigt bra. Barnet (Haley Joel Osment) är fenomenal som barnskådespelare, man ser aldrig barn vara så bra på film numera.
10/10
För ett par veckor sedan kollade jag upp vad han sysslar med nu och insåg att jag sett honom i en av mina favvo-serier (Silicon Valley(komedi)) utan att alls känna igen honom, lite lustigt. Kul att han fortfarande är en bra skådis!
Filmen du nämner funkar inte riktigt på mig längre, men det är väl för att jag redan sett den och haft i bakhuvudet för länge, kanske.
Cabin Boy från 1994
https://www.imdb.com/title/tt0109361..._cabin%2520biy
Nathaniel Mayweather är en fancy lad som ser ner på alla människor, t o m andra fancy lads. En dag går han ombord en sjaskig gammal skuta i tron om att det är en turistattraktion. Tyvärr för Mr Mayweather så är båten full av fulla sjömän som inte gillar en fancy lads maner och högtravande tugg. Men en fancy lad är inte seg till att lära och i kombination med en stor dos ignorans och bondröta vinner han såväl sjöbusar, de sju haven och skickliga simmerskors hjärtan. En film med många udda inslag: inte minst David Letterman som fryntligt myntar det odödliga epitetet fancy lad. En simpel och sublim film som bjuder på simpla och minnesvärda flin, som att Russ Tamblyn är en halvman/halvhaj vid namn Choki (sharkey?) och att the Swedish German Andy Richter är efterbliven.
4/5, inte en film för alla men en film för fancy lads och skrämmande muffins.
https://www.imdb.com/title/tt0109361..._cabin%2520biy
Nathaniel Mayweather är en fancy lad som ser ner på alla människor, t o m andra fancy lads. En dag går han ombord en sjaskig gammal skuta i tron om att det är en turistattraktion. Tyvärr för Mr Mayweather så är båten full av fulla sjömän som inte gillar en fancy lads maner och högtravande tugg. Men en fancy lad är inte seg till att lära och i kombination med en stor dos ignorans och bondröta vinner han såväl sjöbusar, de sju haven och skickliga simmerskors hjärtan. En film med många udda inslag: inte minst David Letterman som fryntligt myntar det odödliga epitetet fancy lad. En simpel och sublim film som bjuder på simpla och minnesvärda flin, som att Russ Tamblyn är en halvman/halvhaj vid namn Choki (sharkey?) och att the Swedish German Andy Richter är efterbliven.
4/5, inte en film för alla men en film för fancy lads och skrämmande muffins.
The Lost Battalion (2001)
Producerad för TV.
Första världskriget närmar sig sitt slut, men än återstår en bit. Major Whittlesey (Ricky Schroeder från På Spaning i New York och Scrubs enligt min referensram), uttalad krigsmotståndare men samtidigt lojal och nitisk, befinner sig på västfronten och får i uppdrag att med sin bataljon ta ett mål en bit fram i Argonnskogen. De lyckas, men deras polare som skulle ha ryckt fram på deras flanker gör aldrig det, och bataljonen blir inringad och ensam.
Tyskarna försöker gång på gång driva tillbaka dem, men misslyckas, och får av en krigsfånge de tar höra att dessa arbetarklassgrabbar från New York, dessa italienare, polacker, judar, irländare och annat, dessa "New York gangsters", aldrig kommer att ge upp. Det görs en stor poäng av att det är en samling av män av olika etnisk och delvis olika kulturell bakgrund, som tidigare haft motsättningar sinsemellan, som pga. det de går igenom tillsammans formar starka band och blir starka tillsammans.
Man kan få lite patriotismpropagandavibbar eller liknande av det här, eller så ser man bara filmen som ett försök att beskriva vad som faktiskt hände på den där platsen i oktober 1918.
Skådespelarinsatser? Både och, och skulle säga att Ricky Schroeder stod för den bästa och mest övertygande.
De scener som utspelar sig i det tyska högkvarteret inleds med en vy över detsamma, och i flertalet av dessa inledningssekvenser hörs en arg röst skrika "Kompanie aufsitzen!", så att man ska fatta att det är full verksam på stället, lite som om någon tryckt på "Kompanie aufsitzen!"-repeatknappen. Det kanske hade räckt med den inspelade rösten en gång?
Och har jag inte helt fel så är blod rött, inte oranget.
Filmen har sina brister, men är helt klart sevärd.
Producerad för TV.
Första världskriget närmar sig sitt slut, men än återstår en bit. Major Whittlesey (Ricky Schroeder från På Spaning i New York och Scrubs enligt min referensram), uttalad krigsmotståndare men samtidigt lojal och nitisk, befinner sig på västfronten och får i uppdrag att med sin bataljon ta ett mål en bit fram i Argonnskogen. De lyckas, men deras polare som skulle ha ryckt fram på deras flanker gör aldrig det, och bataljonen blir inringad och ensam.
Tyskarna försöker gång på gång driva tillbaka dem, men misslyckas, och får av en krigsfånge de tar höra att dessa arbetarklassgrabbar från New York, dessa italienare, polacker, judar, irländare och annat, dessa "New York gangsters", aldrig kommer att ge upp. Det görs en stor poäng av att det är en samling av män av olika etnisk och delvis olika kulturell bakgrund, som tidigare haft motsättningar sinsemellan, som pga. det de går igenom tillsammans formar starka band och blir starka tillsammans.
Man kan få lite patriotismpropagandavibbar eller liknande av det här, eller så ser man bara filmen som ett försök att beskriva vad som faktiskt hände på den där platsen i oktober 1918.
Skådespelarinsatser? Både och, och skulle säga att Ricky Schroeder stod för den bästa och mest övertygande.
De scener som utspelar sig i det tyska högkvarteret inleds med en vy över detsamma, och i flertalet av dessa inledningssekvenser hörs en arg röst skrika "Kompanie aufsitzen!", så att man ska fatta att det är full verksam på stället, lite som om någon tryckt på "Kompanie aufsitzen!"-repeatknappen. Det kanske hade räckt med den inspelade rösten en gång?
Och har jag inte helt fel så är blod rött, inte oranget.
Filmen har sina brister, men är helt klart sevärd.
The Execution of Mary, Queen of Scots (1895)
https://www.imdb.com/title/tt0132134/
Kom att snacka om kortfilmer, och jag råkade hitta denna som klockar in på strax under 20 sekunder.
Intressant må jag säga! "One of the first to use camera tricks" tydligen.
Finns att se här: https://www.youtube.com/watch?v=RpNQJV8KblQ
https://www.imdb.com/title/tt0132134/
Kom att snacka om kortfilmer, och jag råkade hitta denna som klockar in på strax under 20 sekunder.
Intressant må jag säga! "One of the first to use camera tricks" tydligen.
Finns att se här: https://www.youtube.com/watch?v=RpNQJV8KblQ
Citat:
"Hur mycket NY förändrats" .... ????
Du menar - från en historisk då då New York-gangstrarna gick omkring klädda som cirkus-clowner till vardags, eller?
New York hade Aldrig sett ut så som den filmen föreställde det som.
Någon gång under inspelningsprocessens gång så tappade de ansvariga greppet, totalt.
Varför vet jag inte. Vet de själv egentligen vad som hände?
Men resultatet blev ju iaf mer som "Fantasy-film" än som historisk kostym-drama. Riktigt jävla löjligt tycker jag. Ja, faktiskt.
Vill du se på en film som är både bättre och mer överensstämmande med den dåtida verkligheten - och ändå samtidigt lyckas ge en klart överdriven skildring.
Isf bör du titta på filmen "The Warriors."
Den handlar också om New Yorks gatugäng, fast då från 1970-talet istället.
Och grejen är ju att så himla fel hade filmskaparen faktiskt inte. För det fanns lokala gatugäng då, under den tidsperioden, som verkligen spökade ut sig på verkligt besynnerliga sätt. Filmen Överdrev förvisso, men ändå en överdrift med viss verklighetsbakgrund.
Det som var det mest verklighetstrogna, emellertid, var den scen som skildrades alldeles i början av filmen, där det största gatugänget hade kallat till massmöte. Dvs kallat till sig alla de övriga gatugängen i stan, för att försöka komma fram till någon form av överenskommelse - i syfte att öka sin makt från lokala huliganer till maffia-liknande struktur.
Och vad gäller kläderna så var det ju också de, i filmen, "viktigaste" gängens kläder/uniformer som som mest överensstämde med verkligheten. Gänget "The Warriors" tex, med sina lädervästar med ryggmärken (som Hells Angels), samma som deras dödsfiender (jeansjackor med ryggmärken), det var ju faktiskt exakt så som de flesta av stans gatugäng gick klädda. Det eftersom man var inspirerade av Hells Angels och deras klädstil. Här i Sverige blev det grunden för den sk "raggarkulturen."
Jaja, i vilket fall som helst så är "Gangs of New York" så långt från något verkligt som det bara går att komma. Vad ska man säga ... kanske att första delen är det enda i filmen som kan kan titta på.
Sen går det utför, och det med klara besked.
BTW ...
Det finns även andra New York-skildringar från denna tid (80-talet) som också skildrar gatugängen - och vanliga "ligister" - på ett liknande, motsvarande, helt vansinnigt överdrivet sätt.
Jag vet inte om du sett filmer som tex "Crocodile Dundee," eller "Polisskolan" (många delar), osv.
I dessa är det samma sätt med hur de väljer att porträttera gatugängen och deras klädstilar.
Jag minns från när jag först såg de filmerna hur jag störde mig, redan då. Det bara Skrek om det att det var fel, trots att jag ändå inte ens visste hur det såg ut i verkligheten då. Men instinkten talade om för mig att det aldrig hade kunnat se ut så där löjligt ...
Du menar - från en historisk då då New York-gangstrarna gick omkring klädda som cirkus-clowner till vardags, eller?
New York hade Aldrig sett ut så som den filmen föreställde det som.
Någon gång under inspelningsprocessens gång så tappade de ansvariga greppet, totalt.
Varför vet jag inte. Vet de själv egentligen vad som hände?
Men resultatet blev ju iaf mer som "Fantasy-film" än som historisk kostym-drama. Riktigt jävla löjligt tycker jag. Ja, faktiskt.
Vill du se på en film som är både bättre och mer överensstämmande med den dåtida verkligheten - och ändå samtidigt lyckas ge en klart överdriven skildring.
Isf bör du titta på filmen "The Warriors."
Den handlar också om New Yorks gatugäng, fast då från 1970-talet istället.
Och grejen är ju att så himla fel hade filmskaparen faktiskt inte. För det fanns lokala gatugäng då, under den tidsperioden, som verkligen spökade ut sig på verkligt besynnerliga sätt. Filmen Överdrev förvisso, men ändå en överdrift med viss verklighetsbakgrund.
Det som var det mest verklighetstrogna, emellertid, var den scen som skildrades alldeles i början av filmen, där det största gatugänget hade kallat till massmöte. Dvs kallat till sig alla de övriga gatugängen i stan, för att försöka komma fram till någon form av överenskommelse - i syfte att öka sin makt från lokala huliganer till maffia-liknande struktur.
Och vad gäller kläderna så var det ju också de, i filmen, "viktigaste" gängens kläder/uniformer som som mest överensstämde med verkligheten. Gänget "The Warriors" tex, med sina lädervästar med ryggmärken (som Hells Angels), samma som deras dödsfiender (jeansjackor med ryggmärken), det var ju faktiskt exakt så som de flesta av stans gatugäng gick klädda. Det eftersom man var inspirerade av Hells Angels och deras klädstil. Här i Sverige blev det grunden för den sk "raggarkulturen."
Jaja, i vilket fall som helst så är "Gangs of New York" så långt från något verkligt som det bara går att komma. Vad ska man säga ... kanske att första delen är det enda i filmen som kan kan titta på.
Sen går det utför, och det med klara besked.
BTW ...
Det finns även andra New York-skildringar från denna tid (80-talet) som också skildrar gatugängen - och vanliga "ligister" - på ett liknande, motsvarande, helt vansinnigt överdrivet sätt.
Jag vet inte om du sett filmer som tex "Crocodile Dundee," eller "Polisskolan" (många delar), osv.
I dessa är det samma sätt med hur de väljer att porträttera gatugängen och deras klädstilar.
Jag minns från när jag först såg de filmerna hur jag störde mig, redan då. Det bara Skrek om det att det var fel, trots att jag ändå inte ens visste hur det såg ut i verkligheten då. Men instinkten talade om för mig att det aldrig hade kunnat se ut så där löjligt ...
Jag får medge att de ser ganska lustiga ut, men:
https://www.theguardian.com/artandde...nning-costumes
Citat:
The period was the 1860s, a rather attractive time for men, all frock coats and top hats. Narrow-leg trousers and checks were fashionable. I accentuated Daniel's height and slenderness by extending his top hat, making his trousers thinner and his shoes longer. The other members of his gang were dressed along the same lines but not so finely: no one had the same presence as Bill the Butcher.
Costume designern Sandy Powell berättar alltså i intervjun att hon överdrev något i skapandet av just Bill The Butchers kläder. Det jag själv reagerade på mest var just hans och andras rutiga byxor, som tydligen var inne då, och Bills extremt höga hatt, som tydligen överdrivits i sin höjd. Låt säga att den verklige William Poole, som han hette, verkligen klädde sig så, förutom hattens överdrivna höjd; hade han verkligen sett ut som en cirkusclown i Five Points? Kanske, kanske inte. I ett område där rika människor bodde? Mer troligt att han hade gjort det. Jämför med gangsters som Al Capone på 1930-talet; det var inte enbart dyra kostymer de bar, utan också smycken, slipsnålar, kragnålar, manschettknappar, bältesspännen och annat i guld och med diamanter på, som för en average Joe måste ha sett galet ut. Men, ja, det känns lite fantasy över det vad gäller miljön åtminstone.
Får ta och kolla upp Warriors, har inte sett den. Crocodile Dundee 1-2 såg jag som liten, har inget minne av hur skurkarna i dem ser ut, förutom kanske rånaren i "You call that a knife"-scenen. Police Academy-filmerna däremot, där fick även jag redan när det begav sig intrycket av att skurkarnas costume designer, även om jag inte tänkte i just dessa termer då, var någon som levt i en bubbla i någon mindre och trygg och helylleamerikansk stad och hade en föreställning om hur ligister i storstaden såg ut, men kanske inte riktigt lyckades med att framställa dessa på ett realistiskt sätt. Jag tänker främst på Zed och hans gäng, med jeansvästar och fingerlösa läderhandskar med nitar på och ihoprullade schalar (?) om huvudet som ett svettband för att se farliga ut. Dock är dessa filmer komedier.
12 hours to kill (1960)
En grekisk turist i New York blir vittne till ett gängmord.
Det var lite nja och njo, historien var bra, men mindre bra framförd.
2+/5
Plymouth Cranbrook som taxi, men den käcka sportvagnen som Barbara Eden körde var Simca Aronde Oceane, säkert väldigt ovanlig i Amerika.
IMDB 5,6 = 3,04/5
141 röster
En grekisk turist i New York blir vittne till ett gängmord.
Han går till polisen och vittnar. Polisen vill skydda sitt vittne och sätter greken på ett tåg till en liten ort där han ska ta in på ett förbestämt hotell.
Men greken slår sig i slang med en söt dam på tåget, Lucy (Barbara Eden, minsann) och åker med hennes käcka sportbil istället för den väntande civilpolisen.
Nu har man helt tappat spåret på greken, och efterlyser honom i både TV och radio.
Två mördare letar också efter det enda vittnet, greken.
Man är dock lite smartare än polisen, och hittar garageuppfarten med sportbilen.
Väl där bankar man på Lucy för att få reda var greken finns.
Man behöver inte vänta, greken dyker upp och ber dom låta bli Lucy eftersom det är honom dom vill ha.
Sedan börjar en jakt genom villaträdgårdar, greken visar sig vara bra på att kurras, två yrkesmördare är ingen konst att hålla stången.
Sedan kommer polisen och plockar upp dom, med Lucy, så klart.
Men greken slår sig i slang med en söt dam på tåget, Lucy (Barbara Eden, minsann) och åker med hennes käcka sportbil istället för den väntande civilpolisen.
Nu har man helt tappat spåret på greken, och efterlyser honom i både TV och radio.
Två mördare letar också efter det enda vittnet, greken.
Man är dock lite smartare än polisen, och hittar garageuppfarten med sportbilen.
Väl där bankar man på Lucy för att få reda var greken finns.
Man behöver inte vänta, greken dyker upp och ber dom låta bli Lucy eftersom det är honom dom vill ha.
Sedan börjar en jakt genom villaträdgårdar, greken visar sig vara bra på att kurras, två yrkesmördare är ingen konst att hålla stången.
Sedan kommer polisen och plockar upp dom, med Lucy, så klart.
Det var lite nja och njo, historien var bra, men mindre bra framförd.
2+/5
Plymouth Cranbrook som taxi, men den käcka sportvagnen som Barbara Eden körde var Simca Aronde Oceane, säkert väldigt ovanlig i Amerika.
IMDB 5,6 = 3,04/5
141 röster
Psycho
En film som knappast behöver någon närmare presentation. Hitchcock är en av mina favoritregissörer och även om det är klyschigt så tycker jag detta är hans bästa film. Har precis plöjt igenom hela TV-serien Bates Motel och jag kände för att se filmen i och med det.
En film som knappast behöver någon närmare presentation. Hitchcock är en av mina favoritregissörer och även om det är klyschigt så tycker jag detta är hans bästa film. Har precis plöjt igenom hela TV-serien Bates Motel och jag kände för att se filmen i och med det.
Citat:
Ja de är komedier, men samtidigt så är ju klädstilen så likartad att det är svårt att se det som att de ansvariga inte utgått från en och samma mall.Jag får medge att de ser ganska lustiga ut, men:
https://www.theguardian.com/artandde...nning-costumes
Costume designern Sandy Powell berättar alltså i intervjun att hon överdrev något i skapandet av just Bill The Butchers kläder. Det jag själv reagerade på mest var just hans och andras rutiga byxor, som tydligen var inne då, och Bills extremt höga hatt, som tydligen överdrivits i sin höjd. Låt säga att den verklige William Poole, som han hette, verkligen klädde sig så, förutom hattens överdrivna höjd; hade han verkligen sett ut som en cirkusclown i Five Points? Kanske, kanske inte. I ett område där rika människor bodde? Mer troligt att han hade gjort det. Jämför med gangsters som Al Capone på 1930-talet; det var inte enbart dyra kostymer de bar, utan också smycken, slipsnålar, kragnålar, manschettknappar, bältesspännen och annat i guld och med diamanter på, som för en average Joe måste ha sett galet ut. Men, ja, det känns lite fantasy över det vad gäller miljön åtminstone.
Får ta och kolla upp Warriors, har inte sett den. Crocodile Dundee 1-2 såg jag som liten, har inget minne av hur skurkarna i dem ser ut, förutom kanske rånaren i "You call that a knife"-scenen. Police Academy-filmerna däremot, där fick även jag redan när det begav sig intrycket av att skurkarnas costume designer, även om jag inte tänkte i just dessa termer då, var någon som levt i en bubbla i någon mindre och trygg och helylleamerikansk stad och hade en föreställning om hur ligister i storstaden såg ut, men kanske inte riktigt lyckades med att framställa dessa på ett realistiskt sätt. Jag tänker främst på Zed och hans gäng, med jeansvästar och fingerlösa läderhandskar med nitar på och ihoprullade schalar (?) om huvudet som ett svettband för att se farliga ut. Dock är dessa filmer komedier.
https://www.theguardian.com/artandde...nning-costumes
Costume designern Sandy Powell berättar alltså i intervjun att hon överdrev något i skapandet av just Bill The Butchers kläder. Det jag själv reagerade på mest var just hans och andras rutiga byxor, som tydligen var inne då, och Bills extremt höga hatt, som tydligen överdrivits i sin höjd. Låt säga att den verklige William Poole, som han hette, verkligen klädde sig så, förutom hattens överdrivna höjd; hade han verkligen sett ut som en cirkusclown i Five Points? Kanske, kanske inte. I ett område där rika människor bodde? Mer troligt att han hade gjort det. Jämför med gangsters som Al Capone på 1930-talet; det var inte enbart dyra kostymer de bar, utan också smycken, slipsnålar, kragnålar, manschettknappar, bältesspännen och annat i guld och med diamanter på, som för en average Joe måste ha sett galet ut. Men, ja, det känns lite fantasy över det vad gäller miljön åtminstone.
Får ta och kolla upp Warriors, har inte sett den. Crocodile Dundee 1-2 såg jag som liten, har inget minne av hur skurkarna i dem ser ut, förutom kanske rånaren i "You call that a knife"-scenen. Police Academy-filmerna däremot, där fick även jag redan när det begav sig intrycket av att skurkarnas costume designer, även om jag inte tänkte i just dessa termer då, var någon som levt i en bubbla i någon mindre och trygg och helylleamerikansk stad och hade en föreställning om hur ligister i storstaden såg ut, men kanske inte riktigt lyckades med att framställa dessa på ett realistiskt sätt. Jag tänker främst på Zed och hans gäng, med jeansvästar och fingerlösa läderhandskar med nitar på och ihoprullade schalar (?) om huvudet som ett svettband för att se farliga ut. Dock är dessa filmer komedier.
Men sån överdrivit det, för att dra från lite av "farligheten."
Gatugängen klädde sig alltså aldrig som clowner, men visst hade de ofta jackor och västar med ryggmärken (som jag skrev, inspirerat från Hells Angels).
Angående Bill the Butcher och hans pajaskläderna så är det väl alltid en risk om man just överdriver. Det är ju så man gör när man ska rita en karikatyr - man överdriver.
Det är svårt att se honom som något annat än just en karikatyr, och jag tror inte att en snubbe som i praktiken lever på sitt rykte som farlig, att han skulle vilja se ut som en byfåne, eller narr.
Och det blir ju svårt att ta själva filmen på allvar, när huvudkaraktären så dramatiskt slår undan benen på sig själv.
Är de en komedi eller en historisk drama liksom.
---
Hur kan du inte ha sett "The Warriors?"
Det är ju en så ikonisk film att den svävar långt, långt högt ovanför den nivå som brukar kallas "kultfilm."
Ändå är det ofta svårt att ta den riktigt på allvar, just eftersom kläderna ibland kan se så vansinniga ut. De möter tex gäng som går klädda i baseball-outfit med målade ansikten, som åker rullskridskor och går till attack med sina baseballträ.
Eller gänget med läderrockar och svarta solbrillor (om natten) ...
Ibland tycks det ha varit svårt för Hollywood att ge en riktigt sanningsenlig version av gatugängen.
Länge försökte man verkligen göra ... mycket ---- för att tona ner ochframförallt undvika att filmen skulle bli en rekryteringskampanj åt gängen.
Tex den senare filmen från Los Angeles gängmiljö - "Colors" har ju egentligen bara "äkta gängmedlemmar" som förbipasserande bikaraktärer, knappast ens värda att omnämnas.
Gänget som däremot skildras, det är ju inte ens ett "äkta gäng" utan ett som blev påhittat för filmen (ett "mixed gang" så att säga, med medlemmar av olika etnicitet, som inte var "farliga" på riktigt, utan var mest tillsammans som gatugäng för att de var kompisar, typ, och som därför blev utmobbad av de kringliggande gängen).
Men filmen blev trots det ändå en stor succé, bland gängmedlemmar. Och det blev en otrolig rekryteringsfilm för gängen också, trots försöken att tona ner och förminska.
Fast, det skulle ju inte dröja länge innan alla fördämningar brast, och gängen framställdes så realistiskt som möjligt. Även teman som glorifierade den livsstilen.
Ändå ... t.o.m. i den annars så realistiska skildringen av gänglivet i Los Angeles "Boys in the Hood" innehöll ju faktiskt en gängfigur som gick omkring och sög på en Napp ... - så inte ens där vågade man gå hela vägen, precis som med "Bill the Butcher" ...
Det är nog svårt, omöjligt kanske, att inte göra en film som åtminstone något glorifierar fast man försöker saluföra filmen som en slags "anti-film."
Resultatet blir det motsatta ändå.
Jag tror att det bästa hade varit att göra en sådan film så superrealistisk som bara möjligt - då hade det nog blivit svårare att se det som glorifierande. Men, vill an låta sig bli inspirerad av något, då kommer man hitta sådant som inspirerar en.
I filmen "Colors" var det ju bara två sk "äkta gängkrigare" som bara sneddade över gatan och såg tuffa ut, som räckte. Dvs det var den enda riktigt realistiska skildringen i hela filmen - och publiken sög såklart åt sig. De brydde sig inte om huvudpersonerna i "töntgänget", de ville ha äkta vara, och det räckte tydligen trots att det bara var två som bara gick över gatan, samtidigt som poliserna i polisbilen recenserar dem med orden - "Stone Cold Killers" ... =)
Citat:
Ja de är komedier, men samtidigt så är ju klädstilen så likartad att det är svårt att se det som att de ansvariga inte utgått från en och samma mall.
Men sån överdrivit det, för att dra från lite av "farligheten."
Gatugängen klädde sig alltså aldrig som clowner, men visst hade de ofta jackor och västar med ryggmärken (som jag skrev, inspirerat från Hells Angels).
Angående Bill the Butcher och hans pajaskläderna så är det väl alltid en risk om man just överdriver. Det är ju så man gör när man ska rita en karikatyr - man överdriver.
Det är svårt att se honom som något annat än just en karikatyr, och jag tror inte att en snubbe som i praktiken lever på sitt rykte som farlig, att han skulle vilja se ut som en byfåne, eller narr.
Och det blir ju svårt att ta själva filmen på allvar, när huvudkaraktären så dramatiskt slår undan benen på sig själv.
Är de en komedi eller en historisk drama liksom.
---
Hur kan du inte ha sett "The Warriors?"
Det är ju en så ikonisk film att den svävar långt, långt högt ovanför den nivå som brukar kallas "kultfilm."
Ändå är det ofta svårt att ta den riktigt på allvar, just eftersom kläderna ibland kan se så vansinniga ut. De möter tex gäng som går klädda i baseball-outfit med målade ansikten, som åker rullskridskor och går till attack med sina baseballträ.
Eller gänget med läderrockar och svarta solbrillor (om natten) ...
Ibland tycks det ha varit svårt för Hollywood att ge en riktigt sanningsenlig version av gatugängen.
Länge försökte man verkligen göra ... mycket ---- för att tona ner ochframförallt undvika att filmen skulle bli en rekryteringskampanj åt gängen.
Tex den senare filmen från Los Angeles gängmiljö - "Colors" har ju egentligen bara "äkta gängmedlemmar" som förbipasserande bikaraktärer, knappast ens värda att omnämnas.
Gänget som däremot skildras, det är ju inte ens ett "äkta gäng" utan ett som blev påhittat för filmen (ett "mixed gang" så att säga, med medlemmar av olika etnicitet, som inte var "farliga" på riktigt, utan var mest tillsammans som gatugäng för att de var kompisar, typ, och som därför blev utmobbad av de kringliggande gängen).
Men filmen blev trots det ändå en stor succé, bland gängmedlemmar. Och det blev en otrolig rekryteringsfilm för gängen också, trots försöken att tona ner och förminska.
Fast, det skulle ju inte dröja länge innan alla fördämningar brast, och gängen framställdes så realistiskt som möjligt. Även teman som glorifierade den livsstilen.
Ändå ... t.o.m. i den annars så realistiska skildringen av gänglivet i Los Angeles "Boys in the Hood" innehöll ju faktiskt en gängfigur som gick omkring och sög på en Napp ... - så inte ens där vågade man gå hela vägen, precis som med "Bill the Butcher" ...
Det är nog svårt, omöjligt kanske, att inte göra en film som åtminstone något glorifierar fast man försöker saluföra filmen som en slags "anti-film."
Resultatet blir det motsatta ändå.
Jag tror att det bästa hade varit att göra en sådan film så superrealistisk som bara möjligt - då hade det nog blivit svårare att se det som glorifierande. Men, vill an låta sig bli inspirerad av något, då kommer man hitta sådant som inspirerar en.
I filmen "Colors" var det ju bara två sk "äkta gängkrigare" som bara sneddade över gatan och såg tuffa ut, som räckte. Dvs det var den enda riktigt realistiska skildringen i hela filmen - och publiken sög såklart åt sig. De brydde sig inte om huvudpersonerna i "töntgänget", de ville ha äkta vara, och det räckte tydligen trots att det bara var två som bara gick över gatan, samtidigt som poliserna i polisbilen recenserar dem med orden - "Stone Cold Killers" ... =)
Men sån överdrivit det, för att dra från lite av "farligheten."
Gatugängen klädde sig alltså aldrig som clowner, men visst hade de ofta jackor och västar med ryggmärken (som jag skrev, inspirerat från Hells Angels).
Angående Bill the Butcher och hans pajaskläderna så är det väl alltid en risk om man just överdriver. Det är ju så man gör när man ska rita en karikatyr - man överdriver.
Det är svårt att se honom som något annat än just en karikatyr, och jag tror inte att en snubbe som i praktiken lever på sitt rykte som farlig, att han skulle vilja se ut som en byfåne, eller narr.
Och det blir ju svårt att ta själva filmen på allvar, när huvudkaraktären så dramatiskt slår undan benen på sig själv.
Är de en komedi eller en historisk drama liksom.
---
Hur kan du inte ha sett "The Warriors?"
Det är ju en så ikonisk film att den svävar långt, långt högt ovanför den nivå som brukar kallas "kultfilm."
Ändå är det ofta svårt att ta den riktigt på allvar, just eftersom kläderna ibland kan se så vansinniga ut. De möter tex gäng som går klädda i baseball-outfit med målade ansikten, som åker rullskridskor och går till attack med sina baseballträ.
Eller gänget med läderrockar och svarta solbrillor (om natten) ...
Ibland tycks det ha varit svårt för Hollywood att ge en riktigt sanningsenlig version av gatugängen.
Länge försökte man verkligen göra ... mycket ---- för att tona ner ochframförallt undvika att filmen skulle bli en rekryteringskampanj åt gängen.
Tex den senare filmen från Los Angeles gängmiljö - "Colors" har ju egentligen bara "äkta gängmedlemmar" som förbipasserande bikaraktärer, knappast ens värda att omnämnas.
Gänget som däremot skildras, det är ju inte ens ett "äkta gäng" utan ett som blev påhittat för filmen (ett "mixed gang" så att säga, med medlemmar av olika etnicitet, som inte var "farliga" på riktigt, utan var mest tillsammans som gatugäng för att de var kompisar, typ, och som därför blev utmobbad av de kringliggande gängen).
Men filmen blev trots det ändå en stor succé, bland gängmedlemmar. Och det blev en otrolig rekryteringsfilm för gängen också, trots försöken att tona ner och förminska.
Fast, det skulle ju inte dröja länge innan alla fördämningar brast, och gängen framställdes så realistiskt som möjligt. Även teman som glorifierade den livsstilen.
Ändå ... t.o.m. i den annars så realistiska skildringen av gänglivet i Los Angeles "Boys in the Hood" innehöll ju faktiskt en gängfigur som gick omkring och sög på en Napp ... - så inte ens där vågade man gå hela vägen, precis som med "Bill the Butcher" ...
Det är nog svårt, omöjligt kanske, att inte göra en film som åtminstone något glorifierar fast man försöker saluföra filmen som en slags "anti-film."
Resultatet blir det motsatta ändå.
Jag tror att det bästa hade varit att göra en sådan film så superrealistisk som bara möjligt - då hade det nog blivit svårare att se det som glorifierande. Men, vill an låta sig bli inspirerad av något, då kommer man hitta sådant som inspirerar en.
I filmen "Colors" var det ju bara två sk "äkta gängkrigare" som bara sneddade över gatan och såg tuffa ut, som räckte. Dvs det var den enda riktigt realistiska skildringen i hela filmen - och publiken sög såklart åt sig. De brydde sig inte om huvudpersonerna i "töntgänget", de ville ha äkta vara, och det räckte tydligen trots att det bara var två som bara gick över gatan, samtidigt som poliserna i polisbilen recenserar dem med orden - "Stone Cold Killers" ... =)
Ja, även om filmen (eller TV-serien) är tänkt att vara anti något, så kommer det alltid att finnas de som, även om de fattar budskapet, fascineras av innehållet och söker sig till det. Vad gäller just kriminella gäng så är det inte så svårt att fatta hur det tilltalar en del vilsna individer som vill ha bekräftelse, "respekt", bli en del i ett sammanhang och tjäna snabba pengar.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
