"The Friends of Eddie Coyle" - (1973)
https://www.imdb.com/title/tt0070077/
Robert Mitchum, m.fl.
---
En 50 år gammal film, minsann.
Enligt vad jag kunde läsa om den så var det en högt hyllad liten sak.
Ett kriminaldrama av Neo Noir-typen, var vi får lov att följa småbusen Eddie Coyle, som blivit lite till åren kommen.
Robert Michum spelar honom.
Allt utspelar sig i Boston, under 70-talets början.
Bankrånare och vapenförsäljare förrättar sitt värv mer eller mindre helt öppet uta på gatorna och torgen.
Eddie Coyle är mitt bland de alla, och drar nyta av sina kontakter för att fortsätta den livsstil han levt så länge.
Nu vill han emellertid få en paus, i synnerhet som han har ett stundande fängelsestraff som väntar på honom.
Och han vill verkligen inte åka in en gån gtill, inte nu vid denna åldern när han har familj och sånt skit.
Så ... varför inte spela ut alla mot varandra.
Dvs gangster mot rånare mot vapenförsäljare - och kriminalpolisen i andra änden, som då bara har att håva in allt som Eddie Coyle bjuder så frikostigt på.
Inget är gratis, ens för Eddie Coyle.
Han vill nämligen få rabatt på sitt fängelsestraff, det vill han.
Mycket gärna.
---
Jag hade lite svårt för att riktigt förstå varför hyllningarna var så överflödande ...
För så himla bra var ju inte filmen.
Inte alls särskilt bra faktiskt.
Kanske, tror jag, handlade hyllningarna nog mest om att de var gamla inbitna fans av Robert Mitchum, och de blev mäkta imponerade av den då gamle mannens oanade skådespelartalanger.
Han kunde ju, vid Gud, tydligen säga "Fuck" och andra hemska svärord här i denna filmen.
Inte vad han brukar göra sig skyldig till, med andra ord.
Och då måste han ju vara typ världens bästa skådespelare.
Eller hur.
Tydligen var han en riktig hejare på att prata Boston-dialekt också.
Hahaha ...
Nej, förlåt ....
Men ärligt, så jävla bra var den inte - hans försök till Boston-dialekt.
Jag hade ofta svårt att skilja den frön hans helt vanliga, traditionella uttal faktiskt.
Bara i yttersta undantag kunde man höra något som lät en ana att något i stil med Boston fanns där i bakgrunden ...
---
Detta var väl en ganska så typisk film för den tiden.
Dvs där det var grov realism som gällde, och där det ansågs som ett mycket kreativt grepp att låta gamla välkända Type Castade filmstjärnor få spela en "oanad roll" ...
Särskilt som "anti-hjälte."
---
Nej, jag tyckte inte denna var något särskilt.
Nu har jag åtminstone sett den så jag slipper fortsätta gå omring och undra om jag vill se den eller ej.
Nu vet jag att jag gärna väljer en annan istället.
Så ...
Betyg:
2.5 av 5