En österrikisk jurist blir i samband med Nazitysklands annektering av Österrike gripen av Gestapo, som vill åt de hemliga uppgifter han besitter. Då han vägrar att samarbeta blir han satt i isolering, och filmen handlar om hur han bryts ner av denna psykiska tortyr, men överlever det tack vare att han efter en tid lyckas sno åt sig en bok om schack, ett spel han aldrig spelat, tillverkar egna schackpjäser och blir besatt av spelet.
Mycket välspelat av Oliver Masucci i huvudrollen. Snyggt gjord med olika sekvenser som ibland går in i varandra för att skildra hur tortyroffrets psykiska tillstånd försämras.
Till min förvåning dök Rolf Lassgård upp i en mindre roll, tysktalande liksom övriga skådespelare.
Har aldrig riktigt fastnat för Chaplin så det var intressant att se denna film och få en större inblick i personen. Tydligen var han kåt på unga tjejer, men det är ju normalt har jag hört. Hans mor var galen och galenskapen verkade vara ärftlig inom familjen på moderns sida. Han var en hopplös romantiker och det är ett karaktärsdrag som jag ser som mycket negativt. Annars målar filmen upp en dyster bild av det hopplöst hycklande och moraliskt förkastliga USA. Jag hade inte så bra koll på J. Edgar Hoover innan detta - förutom att han gillade att klä sig i damkläder har jag hört - men här framstår han som djupt sjuk i huvudet då han sätter efter Chaplin och vill stämpla honom som kommunist och jude. Att han satt 50 år som chef över FBI säger väl en hel del om hur sjukt byrån och landet är.
Robert Downey Jr. gör en bra gestaltning av Chaplin och filmen i sin helhet är intressant. Fortfarande föredrar jag Buster Keaton och Harold Lloyd men nu har jag en mer mänsklig bild av Chaplin och en ytterligare starkt ambivalent bild av det mytomspunna och förkastliga (och underbara) USA.
En av Chaplins alla damer i filmen beskrivs som storbystad medan skådespelerskan har en helt vanlig byst, mycket illa. Sedan var det lite konstigt att de hade hittat på Anthony Hopkins roll - men åtminstone erkände dem det i eftertexterna.
En extremt blyg tjej bor hemma med sin mor. Modern ä högljudd och kaxig. Modern sällskapar med en lokal man i kulturvärlden som hör dottern sjunga.
En riktig "mja"-film. För mig.
Sir Michael Caine är bra. Jag gillar även alla referenser till musik samt en del humor här och där.
Problemet är att filmen kretsar kring främst fyra karaktärer. En av extremt blyg och knepig. En till är bra blyg. En är högljudd och allmänt jobbig. Den sistnämnda är Michel Caine. Det fanns inte riktigt något moment där filmen lyfte och drog in mig i vidare mån. Det fanns inte så mycket som tittare att förknippa sig med.
En okej film som kanske passar dig bättre än vad den gjorde mig. En extremt brittisk film!
En fånge blir släppt och försöker leva ett vanligt liv. Skaffar ett kneg, men dras snart in i oroligheter.
Actionfilm med hjärta! Mycket "light and shade". Klassisk action varvas med mer dramatiska eller lugna scener. Lite humor slängs med också. Musiken är riktigt fin och passar filmen.
Handlingen i stort har man sett förut, men konstnärliga moment slängs med. Allt har inte åldrats optimalt, men för mig var det så korta stunder att det blir en en bisak. Betyget på IMDB överraskade mig... 5,6 / 10. Jag skulle ge betydligt bättre. Ett guldkorn bland mindre känd action skulle jag säga. Rekommenderas!
Francis Ford Coppolas filmatisering av den klassiska romanen. Tydligen gillar jag den eftersom det här måste ha varit minst fjärde gången jag såg den. En sån där film man påverkades av som liten då jag i synnerhet tyckte att Lucys sista scen var riktigt otäck.
Nästan inga specialeffekter, då Coppola inte ville ha sådana, utan det är old school-grejer som filmkulisser och en sminkavdelning som haft händerna fulla, och inte minst, skådespelare. En filmkulissgrej som jag inte ens var medveten om förrän jag läste om det igår kväll är att i rakningsscenen - för alla som har sett filmen - så rör sig väggarna i rummet långsamt inåt för att skapa en känsla av klaustrofobi. Bara en sån sak.
Vad gäller skådespelarinsatser så torde Gary Oldman komma på första plats som Dracula himself. Men Tom Waits som Renfield måste också nämnas. Anthony Hopkins är med som van Helsing och bidrar med lite humor, men utan att gå för långt så att det blir löjligt. Monica Belluccis medverkan som en av Draculas tre brudar är givetvis oförglömlig.
Sedan har vi Keanu Reeves... Vad ska man säga? Han gjorde väl så gott han kunde efter sina förutsättningar. Hans skådespeleri är här så dåligt så det finns inte, men kanske kan liknas vid någon helt utan skådespelartalang som läser högt ur manuset när han säger sina repliker, och hans Brittish RP är ungefär lika dålig. Men det drar inte ner hela filmen, kanske därför att han efter ett tag helt enkelt inte längre är med lika mycket, och har nästan degraderats till statist mot slutet.
Ett skräckdrama som i grunden är en tragisk kärlekshistoria.
En futuristisk fängelsefilm (även fast miljön är mer Flugornas Herre än sedvanlig fängelsedesign) där Ray' snabbt visar sig duglig som f.d. elitsoldat. Det finns två fraktioner, de som är fler och mer mordlystna och de färre och mer "fria" (deras tillhåll påminner om The Maze Runner). Sedan finns det fängelsedirektören som styr från håll med hjälp av satelliter och attackhelikoptrar. Absolom verkar vara den isolerade ön man skickas till om man missköter sig, även fast bestraffningen verkar tämligen svag då naturen borde vara att föredra framför ett fururistiskt och dystopiskt fängelse med brutala vakter och metall och karga omgivningar runtom.
Sista halvtimmen blir filmen t o m riktigt bra, men som helhet var den för mycket äventyrsfilm för mig och för lite fängelsedystopi.
Så mycket positivt som jag har läst om den, blev jag grymt besviken.
Inte alls så skrämmande eller spännande som jag väntat mig. Genom hela filmen satt jag och väntade på "Den-känslan", som aldrig kom.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag fullständigt älskar Pascal Laugier's andra film Martyrs och jag blev tipsad om den här av någon som också älskar den filmen. Så mina förhoppningar var väldigt höga.
Men kom igen...
Första halvan av filmen är ett scenario som tydligen bara utspelar sig i någons huvud. Redan där tappar en film mig. Den twisten är så äckligt jävla tråkig och dålig. Sen andra halvan av filmen ska väl vara verklighet tror jag (vem vet, allt kan ju bara vara i någons sjuka huvud, eller hur?) och handlar om typ tortyr och hur flickorna försöker fly från huset.
Det är i stort sett det som sker, och det är så jäääääääävla tråkigt. Fyfan vad fantasilöst. Martyrs spelar i en helt annan liga. De är inte i närheten av varandra.
Det fanns dock några detaljer jag uppskattade i filmen...
När de blir ikappåkta av lastbilen i början av filmen är lite olustigt på ett spännande sätt. Även när man ser skymten av lastbilen igen lite senare i filmen, utanför huset. Det känns lite obehagligt.
Sen gillar jag scenen när flickorna lyckas springa från huset. När de klipper till att de är ute ur huset så tystnar allting och det är enbart pianomusik när de flyr. Det var snyggt, och bilderna därefter. Det uppskattade jag rent konstnärligt.
Vill inte sätta ett specifikt betyg på denna, jag är bara besviken och hade väntat mig mycket mycket mer.
En drama om instabila men verkliga relationer där en ensamstående mamma får besök av hennes strulige bror som mest kom för att besöka för att tigga pengar. Laura Linney spelar huvudpersonen och hon är ofta bra och snygg. Tydligen spelade Amy Ryan hennes morsa i en tillbakablick men det missade jag tyvärr - Amy Ryan är också het. Mark Ruffalo spelar den strulige brorsan och Matthew Broderick spelar Lauras jobbigt chef med en 6 månader gravid grinig kvinna varför han och Laura inleder en het relation. Tycker nog en vuxen Matthew Broderick mest ser ut som en pösmunk. Hörde en teori om att Ferris Bueller växte upp och blev läraren i Election, men kanske var detta den vuxna Ferris - en olycklig och småfittig chef på en liten småstadsskitbank. Någon av Culkinsarna spelar Lauras son.
De döda vaknar till liv och rör sig långsamt och äter människor. Det enda bra i filmen var morsans brÖÖst- de var stora och kalasfina! Av någon anledning hade hon en väldigt ful son som hette Michael (antagligen Micele på italienska) som såg vuxen ut fast på något sätt lätt dvärgväxt och allmänt liten. Han såg ut som en ful skämtvariant på Kevin McDonald från Kids in the hall. Men inte ens tuttarna fick vara ifred för.. spoiler
fulungen blir zombie och biter sönder morsans fina tutte.
Om mannen på slutet inte hade brytt sig om att ta hand om sin skadade och traumatiserade flickvän så hade han säkert kunnat fly undan de fula tingestarna, men han var tvungen att vara karl för sin kask och hans öde blev bandsågen - vilket får ses som ett bra slut jämfört med att bli uppäten av illaluktande zombies med likmaskar och maskar överlag, klädda i munkkläder.
De döda vaknar till liv och rör sig långsamt och äter människor. Det enda bra i filmen var morsans brÖÖst- de var stora och kalasfina! Av någon anledning hade hon en väldigt ful son som hette Michael (antagligen Micele på italienska) som såg vuxen ut fast på något sätt lätt dvärgväxt och allmänt liten. Han såg ut som en ful skämtvariant på Kevin McDonald från Kids in the hall. Men inte ens tuttarna fick vara ifred för.. spoiler
fulungen blir zombie och biter sönder morsans fina tutte.
Om mannen på slutet inte hade brytt sig om att ta hand om sin skadade och traumatiserade flickvän så hade han säkert kunnat fly undan de fula tingestarna, men han var tvungen att vara karl för sin kask och hans öde blev bandsågen - vilket får ses som ett bra slut jämfört med att bli uppäten av illaluktande zombies med likmaskar och maskar överlag, klädda i munkkläder.
0/5, italienskt jävla trams.
Pietro Barzocchini som spelar den "unga" sonen i Burial Ground var 25 år gammal när filmen spelades in. Varför de i hela fridens namn valde en vuxen karl i barnrollen är helt schizofrent. Förmodligen för att den perverse Andrea Bianchi ville ha med sin snuttiga tugga på bröstet-scen. Det här är nog ändå Bianchis bästa film trots allt, men det säger väll mer om honom än om dig. Burial Ground är tämligen kass ja, men inte så urusel, ett visst underhållningsvärde är den beskaffad med. Tror jag gav filmen en 4 av 10 eller nått.
Pietro Barzocchini som spelar den "unga" sonen i Burial Ground var 25 år gammal när filmen spelades in. Varför de i hela fridens namn valde en vuxen karl i barnrollen är helt schizofrent. Förmodligen för att den perverse Andrea Bianchi ville ha med sin snuttiga tugga på bröstet-scen. Det här är nog ändå Bianchis bästa film trots allt, men det säger väll mer om honom än om dig. Burial Ground är tämligen kass ja, men inte så urusel, ett visst underhållningsvärde är den beskaffad med. Tror jag gav filmen en 4 av 10 eller nått.
Imponerande att du sett fler av regissören. Tror inte jag kommer försöka mig på samma prestation. Var en slump att jag ens såg filmen: den har legat i dvdhyllan i säkert 10 år och samlat damm. Fick den med i en filmtidning, nu har jag sett den så den får frigöra nödvändigt utrymme i hyllan genom att ta tillfällig plats i hushållssoporna.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!