Hugh Jackman och Jake Gyllenhaal i en relativt klassisk thriller. Stämningen och atmosfären i filmen är riktigt välgjord. Skådespeleriet, speciellt ifrån Hugh Jackman, är riktigt bra.
Dom flesta thrillers är lite för realistiska eller orealistiska. Antingen händer i princip ingenting eller helt absurda saker. Jag tycker den här höll en bra balans. Jag gillar även hur det inte endast fokuseras på en sak utan flera aspekter tas med. Man vet inte riktigt vilken väg filmen ska gå. Riktigt bra gjort av regissören som gör sin första större film!
Slutet tycker jag dock drar ner filmen en del. Det är en relativt långsam film som väcker upp en via olika scener här och där. Mot slutet känns det lite som att dom insåg hur lång filmen höll på att bli och sedan tog några genvägar för att inte dra ut på den alldeles för mycket. För min del hade den gärna fått vara 15-30 minuter längre och arbetat i samma tempo rakt igenom.
Även om slutet inte imponerade på mig måste jag säga att det inte är varje dag en sådan pass lång film kändes så lätt att se igenom. Tiden bara flöt förbi som det ska göra med en bra film. Det finns dock vissa scener jag skulle vilja sett mer av.
Spionhistoria från kriget, som lär ha verklighetsbakgrund.
En arrogant James Mason säljer hemlig information till tyskarna i Turkiet.
Han bli påkommen och jagad av både britter och tyskar, men undkommer.
På slutet har han sin drömvåning i Brasilien, när polisen låter meddela att alla hans pengar han har satt in på banken är falska.
Utmärkta kopior på engelska pund, tillverkade i Tyskland
En riktigt bra spionthriller.
7,7 på Imdb, och jag tycker nog att den höll måttet. 4/5
Helvete, vilken obehaglig film. I en film i övrigt fri från ljudspår är låtvalet som avslutar filmen alldeles utmärkt (och dessutom fyndigt). Dessförinnan har man suttit med nerverna på helspänn i över en timme.
Det är nog tur att filmen bara är drygt åttio minuter lång, med tanke på hur den fick mig att må. Eftertexterna slutade rulla för snart en timme sedan men jag känner fortfarande av filmen. Hjärtat i halsgropen och intensiva obehagskänslor. Detta är bland det olustigaste jag har sett på väldigt, väldigt länge.
Al Pacino gör en ostabil roll och Donald Sutherland gör sin kanske sämsta roll någonsin. Annie Lennox (ja, DEN Annie Lennox) är med i en liten roll. Al Pacino och hans son har en relation som jag aldrig riktigt "köper". Det finns även en kvinna med i bilden som är med och skapar riktigt random moment genom hela filmen.
Det finns en ond kille som blir en blandning av IT-clownen och en Bond-skurk. Han var lite skoj, men passade in i ett gammalt krigsdrama lika mycket som äppelbitar på pizza.
Själva handlingen är inte alls olik Mel Gibsons "The Patriot", men man fattar inte riktigt vad som alltid händer här genom hela filmen. Dessutom känns den föga realistisk. Det tog inte väldigt lång tid innan jag slutade ta filmen på allvar och det måste man nog göra om man ska orka se klart den.
Vill man hitta kritik mot denna film kan man ganska enkelt slänga ihop en text ingen kommer orka läsa, men med det sagt fanns det något slags underhållningsvärde ändå. Det är så dålig att den blir bra i vissa scener, musiken hjälper filmen framåt (kan vara värd att spana in) och det finns faktiskt några moment som är genuint bra.
Har hört mycket gott om denna ända sen den släpptes men av någon anledning har jag alltid undvikt den.... Tycker faktiskt den är bra och jag kan tänka mig att se den fler gånger.
The Green Inferno
Ja, jag brukar faktiskt gilla Eli Roths filmer () och det här är en av mina favoriter bland hans rullar.
Lite föregångare till TV serien Kvinnofängelset.
Här finns en chef som vill fångarna väl, men även elak fångvakterska, som till sist blir mördad av fångarna.
Men här var det lite riktigt fängelse, inga egna rum med TV.
Och Marie lämnar fängelset efter två år, men är väldigt förändrad.
Fängelsechefen konstaterar torrt vid frigivningen, att Marie snart är tillbaka
Väldigt tillrättalagd film som går ut på att ingen blir bättre i fängelse.
Men oväntat välgjord 3/5
Samma regissör som till gårdagens Revolution och det är lite dag/natt här. Endast fem år mellan släppen av dessa filmer. Det känns inte som samma regissör överhuvudtaget.
En brittisk film om löpning mellan dom två stora världskrigen. Dialogen är ofta underhållande, det är rätt stor charmfaktor på mycket, flera löpningsscener är bra och musiken (Vangelis) är magnifik (titelspåret kommer du känna igen oavsett vad du vet om Vangelis/denna film!).
Det negativa är att filmen hoppar mellan en rad olika karaktärer och platser utan vidare bra förklaring. Av någon anledning börjar religion och politik ta relativt stor plats i filmen (för att vara realistiskt för sin tid?). Underhållningsnivån sviktar en del genom filmen. Den ligger på cirka två timmar. Intresset åkte upp och ned. Åtminstone för mig.
En rätt händelselös film, där allt händer sista minutrarna.
Polisen skjuter, till sist, ner den där polismördaren.
Orsaken till filmvalet var att, ännu en gång, en dam, Hope Emerson, som även var med i Caged.
En mycket obehaglig donna på närmare 190 cm, och stadigt byggd. Dessutom med ett styggt utseende.
Hope gav, mycket riktigt, den här filmen de få ljuspunkter man kunde hitta. 3-/5
Romantiskt drama, i färg, om irländare som flyttar till Sydafrika
Westernäventyr med nybyggare, som omväxling i Afrika.
Susan Hayward gifters sig och byter karlar och skaffar barn med dom.
Sedan jagar hon bort sina karlar och reser omkring i landet, och märkvärdigt nog stöter hon på sina karlar lite överallt.
Till sist tvingas dom duellera mot varandra, och helt otippat vann den snälla, och dom gifte sig.
En dråplig scen är när hennes andra man vill hugga ner ett träd som skugga deras odlingsfält.
Trädet betyder allt för Susan, då hon och hennes första man (eller femte) hade bestämmt sig för att bo vid just det trädet.
En stormig natt (den enda stormiga natten) ska karln då hugga ner trädet. Då, av alla tillfällen, skriker Susan att hon är med barn.
Därpå träffar blixten trädet, och det faller över mannen
Kanske var det här jätteromantiskt, jag ville bara att det skulle ta slut.
Ologisk historia, men med vackra bilder. 2-/5
Lanseras genom att Tarantino tyckte det var årets film. IMDB-betyget är också bra. Vad tycker jag?
Ett maffia-drama i Hongkong. En del action, men inte särskilt mycket. Kul att se en annan typ av maffia än det amerikanska/italienska. En del fina bilder av Hongkong och några intressanta scener av varierande slag. Jag vet dock inte om det var på grund av språket, att jag är seg i bollen eller om det var filmens fel.. Men en del scener blev rätt röriga.
Det handlar om att maffian börjar bli gammal och måste förnya sig. Två spelare är med och slåss om positionen som ledare. Så långt är det lätt att förstå, men sedan sluts det pakter, en rad olika mindre karaktärer dyker upp som man inte riktigt vet vem som är med vem och så bryts några av pakterna. Om det vore skådespelare jag hade haft full koll på hade det kanske var enklare att hänga med...
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!