Det är vad jag tycker är lite udda.
Har hört från flera personer att dom tycker att filmen romantiserar denna kriminella trion, men dom målas upp som riktiga jubelidioter i filmen....
Det är en ”olycka” i filmen som känns att det tar deras ”parti” mem utöver det så förstår jag inte riktigt folks syn på filmen.
Förtydliga dig. Jag begriper inte vad du frågar om här.
Lite uppfriskande att se en krigsfilm som inte handlar om mellanöstern, första/andra världskriget eller Vietnam. Det handlar om ett gammalt historiskt slag i Afrika.
Flera stora skådespelare och soundtrack av Elmer Bernstein. Filmen är i det allra mesta realistisk, men det blir segt i en film där folk mest rider runt och ger enstaka orders. Man kan säga att filmen består av två olika delar. Ett innan kriget och ett under kriget. Jag gillar nog det innan kriget bättre, men själva fokuset i filmen känns konstigt. Trots bra skådespelare bygger dom inte upp några riktiga relationer. Det blir massa namn hit och dit.
Det finns en del snygga och roliga moment som förgyller, men idag känns filmen daterad. Jag är tveksam på hur många som orkar titta på sådant här idag. Dagens "170 scener av CGI-generation" lär inte göra det åtminstone.
Betyg?
IMDB: 6,6 / 10
Geomeister: 2,5 / 5
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2019-08-29 kl. 07:38.
En av Brad Pitts sista "okända" filmer (innan han blev en riktig kändis). Även Samuel L. Jackson är med i en väldigt liten roll. Den handlar om en kille som vill bli musiker, men mest drar runt och likt en del artonåringar till tjugoplusare inte riktigt vet vad han ska göra. Sedan händer massa saker.
Filmens handling är inget att skryta med, men det finns en hel del charm och humor. Jag skrattade till mer än vad jag väntat mig. Filmen är lite absurd på ett oftast bra sätt. En film där saker som egentligen inte sker i vanliga livet faktiskt sker.
Dessvärre är filmen också daterad med ofta stelt skådespel. Brad Pitt har en del personer i sitt liv och personkemin/skådespeleriet med några är inte bra. Dessutom ändras stämningen i filmen väldigt snabbt också. Det här är mer som en lite rolig kultfilm än något som kan jämföras med många av hans senare filmer.
Skulle jag rekommendera den? Mja. Den som inte ser särskilt mycket film eller är väldigt kräsen lär störa sig mer på det negativa, men dom som kan uppskatta b-film, tonårsfilmer och andra mer tveksamma produktioner kan få sig ett par skratt. Sedan är det alltid kul att se stora skådespelare i filmer som man inte är van att se dom i. Det här är knappast Oceans Eleven, Troy eller Seven.
Modern, flummig, rätt kul emellanåt, rörig, rörande och tankeväckande.
Filmen består av extremt mycket klippning. Det är korta scener nästan hela tiden, men det mesta får någon slags återkoppling och då inte bara något klichéartat. Som det nästan alltid är med Jake Gyllenhaal är det ingen traditionell Hollywood-rulle heller utan mer alternativt.
Ser man fem minuter av denna film lär man inte bli särskilt imponerad, men helheten växte rejält för mig. Inte en film för den generelle filmtittaren, men jag tror en del verkligen skulle gilla denna. Kan tänka mig att den har ännu starkare effekt om man mår lite kasst när man börjar se den.
En av dom, för mig, bästa filmerna jag sett på ett bra tag.
En thriller från Argentina med relativt kort spellängd, knappa nittio minuter. En av mina favoriter (Ricardo Darín) var med, så jag tänkte att i värsta fall är den nog ändå helt okej. Darín spelar den stressade advokaten som tar hissen medan barnen väljer att ta trappan ned från den sjunde våningen. När han anländer till entrén är barnen spårlöst försvunna. Var har de tagit vägen?
Daríns insats är förvisso förtjänt av ett icke utan beröm godkänt, men i övrigt var det en riktigt dålig film. Kanske de sämsta barnskådespelarna någonsin? Upplösningen kan man gissa sig till inom fem minuter och vägen dit är inte särskilt spännande eller välgjord.
Undvik.
1/5
__________________
Senast redigerad av Samizdat 2019-08-29 kl. 20:08.
Escape plan: The Extractors
En säkerhetsexpert anlitas för att rädda en kidnappad dotter till en kinesisk miljardär.
Man blir ju nyfiken på vad Sylvester Rambo Stallone har för sig nuförtiden.
Visst lite fighting och action, men en tunn osammanhängande story.
Så tyvärr 1/5
Liam Neeson i ett "Vita Huset"-drama baserat på verkligheten. Verkligen så långtifrån "Taken" och hans många liknande filmer som man kan komma.
Dialogen är godkänd, miljöerna (en del foton på Washington) är det inget fel på och det finns några scener som ökar intresset litet. Den här filmen var dock inte stark nog att övervinna mitt ointresse för filmer likt denna.
Det är konstiga kameravinklar, konstanta byten av miljöer, massa konstiga tystnader, anonyma roller, den hoppar i tid och man ser i princip ingenting av "handlingen" i realtid utan det är bara snack omkring det. Det är inte första eller sista filmen i denna stil, men jag fattar ärligt inte vad folk får ut av sådana här filmer utöver en gnutta allmänbildning (jag tror det hjälper att läsa på om amerikanska Watergate innan man ser filmen).
Jag måste varken ha CGI, våld, humor eller något specifikt för att uppskatta en film, men sånt här uttråkar mig. Kanske intresset ökar med åldern? Vad vet jag. Nåja. Ska jag försöka vara objektiv är det ingen katastrof, men har man inget specifikt intresse för sådana här filmer kan man skippa denna.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
