Citat:
Ursprungligen postat av
Geomeister
Skön film!
Jag är trött på musikaliska filmer där minst halva filmen handlar om någons missbruk av knark eller alkohol. Visst är det bra att visa en artists baksida, men för många filmer har för likt tema. Världsartister som varit med på flera kända evenemang, känner många i industrin, har intressanta personligheter, skrivit bra musik och allt som visas är någons missbruk? La Bamba är en film gjord rätt. Fokuserar på det som var intressant med Valens liv.
Ska se om den en vacker dag!
Även "Jersey Boys" är ju en rätt så familjevänlig musikfilm.
Det är dessutom en mycket underhållande film, som jag har sett på flera gånger faktiskt.
Men, du får ju inte glömma att en av de bärande elementen i "rockstjärnegenren" ju handlar direkt om Dekandensens höjder (och dalar), och det är delvis varför detta ens blivit en "grej."
Folk tycks älska att se på hur högt hyllade stjärnor kraschar och brinner ...
Inte bara filmer om moderna rockhjältar, utan t.o.m. filmen om Mozart - "Amadeus" - lyckades ju skildra honom som levandes ett veritabelt Led Zeppelin-liv, minst sagt ...
Men ibland blir det bara löljigt, som tex när författaren tror att det är excesser och dekadens, särskilt drogmissbruket, som ska vara det viktigaste.
Ett sådant exempel är ju från Dregen-biografin, där författaren försöker göra lille Dregen till nån slags superversion av Nikki Sixx, Slash och Sid Vicious Kombinerat ...
Löjligt blir det bara ...
Men musikerskildringar kan ju vara hur bra som helst även utan det temat.
Som i La Bamba, Jersey Boys ...
Eller tex den där filmen om John Lennon som tonåring, innan Beatles blev till.
Det finns faktiskt två filmer om Beatles, den andra skildrar tiden strax efter bandet bildades, och har med den där extra-Beatlen som sen lämnade.
John Cusack är också med i en film om Beach Boys, där han spelar Brian i bandet, det kreativa geniet.
Det är ingen dekadens utan mest bara galenskap ... =)
Det finns en ganska bra "Coming of Age-film" som kretsar kring punkbandet "The Clash", men från en tonårings ivriga perspektiv.
Den är bra, och visar inte mycket av dekadens och missbruk, utan ger en mer helyllesbild av bandets sångare.
"London Town" (2016) heter den.