Deep Water (2006). Dokumentär om en verklig händelse år 1968. En påkostad och prestigefull seglartävling anordnas: vem kan segla hela världen runt i ett svep, alltså utan att lägga till någonstans emellan? Något som vid denna tid aldrig tidigare gjorts. Seglare från hela världen anmäler sig, ibland dem engelsmannen Donald Crowhurst - som dock endast är en fritidsseglare med begränsad erfarenhet.
Crowhurst är en person som verkligen vill åstadkomma någonting i livet, men hittills har han inte kommit någonstans i de yrken han prövat på. Mannen som sponsrar segelbåten åt honom, kräver ett kontrakt som säger att om Crowhurst aldrig startar, eller avbryter tävlingen tidigt, så förfaller kostnaden för båten till betalning - och i så fall måste Crowhurst sälja huset för att betala skulden. Han har dessutom fru och fyra barn som är helt beroende av honom, så ett misslyckande skulle innebära katastrof. Det blir väldigt tight om tiden, och båten hinner inte bli riktigt upprustad innan han måste starta världsomseglingen.
Han inser ganska snart att han aldrig kommer att kunna ta sig jorden runt med den båten, utan att gå i land för reparationer - vilket är emot reglerna. Vaaaad ska han göra..?
Han fuskar: lägger sig stilla, fejkar radiohaveri (det här var före satelliter, AIS och Marine Traffice), skriver en falsk loggbok om sin världsomsegling vid sidan av den riktiga, och planerar att åter ansluta sig till de tävlande på vägen tillbaka mot England. Han räknar med att komma in som 3:a eller 4:a. Då vinner han inget, men ingen kommer heller att vara särskilt noga i granskningen av var han har varit, och han behöver inte betala tillbaka kostnaden för segelbåten. Alla kommer att tycka att hans prestation är "good enough". Men sedan händer saker med de andra tävlande, som gör att han kommer att komma in som segrare i alla fall...
Mycket spännande och tankeväckande dokumentär. Det blir mer spännande just för att det är på riktigt. Omständigheterna faller sig så, att man nästan tror att en stor författare av ironiska tragedier måste ha hittat på dem - det är helt otroligt!
8/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2019-02-22 kl. 20:33.
Det med att hålla räkningen sket sig snabbt. Orkade bara inte hålla ögonen uppe sista kvarten eller så, halvsov igenom slutet m a o. Finner ingen glädje i att "spola tillbaka" och räkna.
Kanske var 8 mord i denna också? Fick det till 5 innan jag tappade mitt vakna medvetande
Kommer nog fortsätta beta av filmerna, men utan att hålla räkningen på Freddys mördande och så finns det ju ändå ett facit då tydligen - vilket är rätt självklart ändå.
En lång väg kvar, men redan nu känner jag mig opepp på att se Halloween-serien och Fredag den 13:e-serien. Speciellt Halloween. Det är något med Freddy som de andra filmerna saknar.
En lång väg kvar, men redan nu känner jag mig opepp på att se Halloween-serien och Fredag den 13:e-serien. Speciellt Halloween. Det är något med Freddy som de andra filmerna saknar.
Egentligen bara första och andra filmen som är värd att se om vi ska snacka MM-filmerna och räkna bort trean som är fin och står bra på egna ben.
Såg de två första nyss, gillade inte tvåan. Ettan är ju en riktig skräckpärla. Då har jag ju alltid 3an att se fram emot.
Trean är en riktigt mysig pärla, känns som en riktig Carpenterfilm i stilen (småstad, synthmusik etc...) sanslöst bra soundtrack med. Hoppas att den går hem hos dig!
Trean är en riktigt mysig pärla, känns som en riktig Carpenterfilm i stilen (småstad, synthmusik etc...) sanslöst bra soundtrack med. Hoppas att den går hem hos dig!
Haha, risken finns alltid att D_V_S kommer att slita sitt hår för att förstå vad
en irländsk sekt, robotar, exploderande ormfyllda huvuden och Stonehenge
har med varandra att göra. Men jag håller med om att det är en kanonrulle!
Sängliggande arvtagerska råkar överhöra ett telefonsamtal om ett mord exakt klockan 23.15
Det börjar bra, damen försöker ta reda på mer, ringer polisen, och sånt.
Sedan verkar en ny film ta vid, en film med mängder av tillbakablickar i hennes liv.
Efter en timma har vi förstått att hon har mentala problem.
Under kvällen får hon mängder med underliga telefonsamtal.
Men filmen blir allt rörigare.
Sista kvarten börjar det, äntligen, stå klart vad det är frågan om.
Hennes man har tröttnat på att bara leva på hennes pengar, han vill göra något på riktigt, göra en kupp mot sin svärfars affärsrörelse, och låta mörda sin fru för försäkringspenar, eller något sådant.
Det visar sig (vilket man anade rätt tidigt) att hon själv var den som skulle mördas klockan 23.15.
Hennes mans kupp-plan har misslyckats, och han ringer för att varna frun, men det är för sent.
En mansröst svarar :- fel nummer.
Jösses vilken rörig och konstig film.
7,5 på imdb, det var den sanmerligen inte värd. 2-/5
Lucy släpps lös från mentalsjukhuset hon suttit på i 20 år efter att ha yxmördat sin man och älskarinna.
Lucy får komma hem till familjen på broderns farm, där även hennes dotter bor, som bevittnade morden.
Dottern är jätteglad att återse sin mor, även om hon beter sig underligt.
Dottern har en elegant fästman, dom går i giftastankar.
Då parets föräldrar möts beter sig Lucy konstigt åt, så konstigt att fästmannens föräldrar inte vill att paret gifter sig.
Senare på kvällen får fästmannens föräldrar besök av en äldre dam med yxa, Lucy, som tar kål på mannen, och jagar frun genom huset.
Då kommer den riktiga Lucy.
Det visar sig att den "falska" Lucy är dottern som klätt ut sig.
Planen var att nacka fästmannens föräldrar, som ville hindra deras äktenskap, och samtidigt ge sin mor skulden
Samma manusförfattare som till Psycho, och det märktes
Lustigt nog åkte man omkring i en Fiat 600, fästmannen slog på stort med en Lincoln (likadan som Kennedy dödades i)
Svårt att avgöra om det var en seriös skräckis, eller inte. 3-/5
The Human Centipede
Bra och välgjord skräckis men jag stör mig lite på att en fråga förblir obesvarad när eftertexterna börjar rulla.
The Human Centipede II
Tycker denna är strået vassare än ettan faktiskt och i min mening är det den bästa delen i trilogin.
The Human Centipede III
Klart godkänd men långt ifrån lika bra som de två första filmerna.
First Kill
Underhållande för stunden men lär knappast minnas särskilt mycket av den om ett halvår.
The Captive
Redigeringen är ju inte den bästa och filmen hade blivit bättre om man lagt scenerna i kronologisk ordning istället men annars är den faktiskt jävligt bra!
Captain Ron (1992). Komedi. Modern amerikansk familj med pojktokig tonårsdotter och nördig son i tioårsåldern, ärver en segelbåt. De måste segla den från punkt A till punkt B för att kunna sälja den, och eftersom de inte kan segla anställer de en ganska utflippad ung man som påstår sig kunna det: "Captain Ron". I själva verket är han inte särskilt haj på segling han heller, och det händer många missöden. Men under färdens gång lär sig familjen själva att segla och att uppskatta livet till havs...
...och när de kommer fram till punkt B - efter många läxor om familjesammanhållningens betydelse - vill de förstås inte sälja båten längre.
Lite kul att Kurt Russel som spelar "Captain Ron", längre fram spelade en av huvudpersonerna i fartygskatastroffilmen Poseidon (2006) - en helt annan typ av karaktär.
Jag tycker att det blev för mycket av allting här. Captain Ron är alltför utflippad - det blir bara jobbigt. Man kunde ha tonat ner den karaktären lite. Det är för många enkla skämt - och det kanske hade räckt med antingen pirater eller gerilla, inte både ock? De viktiga budskapen och de få skämt som faktiskt är roliga, drunknar i allt trams. Men visst går den att se: det är hav, natur, lite segling, lite karibiska rytmer, dans och karneval - förutom det fina, som bara delvis går fram i det röriga tempot.
Introscenen gav mig bra vibbar och dessa infriades.
Det här är en av Robert De Niros bra filmer. I starten tyckte jag allt han gjorde var bra, men han har gjort mycket och en del filmer känns mest som han gjort för att göra någon en tjänst. Ha hans namn på en film oavsett filmens kvalitet eller något. Är man mycket intresserad och söker upp allt han gjort kan jag säga redan nu: Allt är inte sevärt.
Det här är varken Taxi Driver, The Godfather II eller Heat, men ett välgjort mellanting mellan dessa filmer och en mer flamsig Hollywood mainstream-film. Det är skön dialog, passande musik, kul karaktärer och actionscenerna var oväntat välgjorda.
Sådana här typer av filmer på pappret kändes mer aktuella för mig när jag var 15 år än idag, men den här är ett undantag. En ny favorit i DVD-hyllan!
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
