SSF:
Roma (2018) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |
1970-talet, Mexico City, en barnflicka i en stor familj med fyra barn får under ett omtumlande år hantera kriser inte bara inom familjen som plötsligt rivs upp, utan också sina egna problem när hon för första gången möter kärleken.
Är det inte mer regel än undantag att regissörer en bit in i sin karriär ser chansen att göra en djupt personlig film? Efter att framgångsrikt ha opererat i Hollywood ett tag och gjort Harry Potter med mera så återvänder Alfonso Cuarón till sin barndom i Mexiko i en hyllning till sin gamla barnflicka - filmen bygger till stor del på minnen från den tiden. Såna här filmer är oftast den tråkigaste i katalogen och det måste jag säga att Roma också är när det kommer till Alfonso Cuarón.
Det tar lång tid för mig att komma in i det här. Vardagsliv utan färgstarka (hehe) karaktärer, utdragna scener, skrikiga ungar - jag tänker att jag kommer få genomlida en pretentiös konstfilm som avslutas med att huvudpersonen tittar reflekterande ut genom en bilruta. Snyggt men substanslöst om man inte orkar tänka så där jobbigt djupt liksom.
Jag börjar till slut uppskatta den mer dock, men det är inte för historiens skull utan för att Alfonso Cuaróns mästerliga kameraarbete börjar ta mer plats. Vissa scener är så coola att jag nästan tappar andan - studentupproret, havsscenen. När han gör det i sammanhang som jag är mer intresserad av som i till exempel postapokalyptiska Children of Men (2006), då faller jag pladask. När det gäller barndomsminnen och vardagsliv under 70-talet, då blir det en delad upplevelse för mig.
Är verkligen debutanten Yalitza Aparicio så bra att hon förtjänar priser? Det känns mer som att varje år ska en nykomling hyllas och i år blev det henne - jag förstår att hennes karaktär, som tjänare, har tränats till att vara uttryckslös men förutom en stark förlossningsscen så tycker jag att hennes oerfarenhet lyser igenom.
Det är en högkvalitativ film som många kommer anse som ett mästerverk och det ser jag absolut som rättfärdigat - överskölj den med priser för all del, det är en av 2018 års bästa filmer. Men i min smak är det en fadd historia kryddat med några otroligt häftiga tagningar.