Jag är redigt trött på Marvel men när jag var bäng senast blev jag sugen på action och slog på första bästa osedda på Netflix. Istället för actionfilm fick jag se en komedi med inslag av action och vilken komedi sen... jag garvade röven av mig nästan non stop, mest tack vare Bautista.
Jorden går mot en ny istid och katastrofen blir snart ett faktum. En forskare måste rädda sin son innan det är försent...
Denna film är i stil med Deep Purple, Twister och Armageddon. Kinematografin och speciellt specialeffekterna är riktigt välgjorda. Kanske lite för lång...
Handling: Genetiskt uppgraderade med DNA från andra arter är universums farligaste jägare den här gången starkare, smartare och dödligare än någonsin. När en ung pojke av misstag råkar trigga deras återkomst till jorden kan bara ett gäng avdankade ex-soldater och en missnöjd NO-lärare förhindra slutet för mänskligheten.
Mitt omdöme: Katastrofala skämt och helt fel inriktning på Predator-grejen gör filmen till en medelmåttig sådan... kunde varit så mycket bättre.
The Predator är väldigt Shane Black, kanske den mest Shane Blackiga film jag sett, och jag tycker, till skillnad från skribenten ovanför, att humorn är det enda som funkar. Key är ju en komedigud och dom andra gör sitt bästa för att hålla jämna steg. Manus och dialog är i övrigt det sämsta jag har sett. Någonsin. Jag överdriver inte. Och all mystik som omhuldade ettan och tvåan är som bortblåst. Jag vet inte om det är min syn det är fel på men jag tycker att fotot är kolossalt uselt, kontrasterna är obefintliga och därför såg jag typ bara hälften av det som utspelade sig på bioduken. Ljudeffekterna är tama och scoret generiskt. Slutet ska vi inte tala om. Det blir ändå 1/5 för humorn.
En ung präst får en egen församling.
Det finns bara en hake, han måste gifta sig med föregångarens 78 åriga änka.
Det blir inte bättre av att han har en fästmö.
Först vill han inte veta av något giftemål, men efter att ha supit änkan snygg, så skulle det nog ordna sig.
Dom gifter sig i alla fall.
Fästmön flyttar in i prästgården under förespeglig att vara prästens syster.
Allt vore ju så bra bara den gamla damen var död, tänker dom, och försöker skrämma ihjäl henne, men misslyckas (här klädde prästen ut sig till djävulen i en riktigt komisk dräkt).
Sedan försökte han gillra en fälla.
Men den gick fästmön i, och blev illa skadad. Änkan visar sig vara bra på läkekonst, och de båda tu förtjusta i den gamla damen.
Änkan dör kort därefter, och de unga tu kan nu äntligen gifta sig
Svårt att värdera en så här gammal film, men jag tycker nog 3-/5
Shout at the Devil Två skojare och tjuvskyttar i Afrika hamnar i delo med en tysk officer under Första Världskriget. Jag hade säkert gillat den om jag sett den som liten. Men nu är jag vuxen och därför får den 3/10.
En ung präst får en egen församling.
Det finns bara en hake, han måste gifta sig med föregångarens 78 åriga änka.
Det blir inte bättre av att han har en fästmö.
Först vill han inte veta av något giftemål, men efter att ha supit änkan snygg, så skulle det nog ordna sig.
Dom gifter sig i alla fall.
Fästmön flyttar in i prästgården under förespeglig att vara prästens syster.
Allt vore ju så bra bara den gamla damen var död, tänker dom, och försöker skrämma ihjäl henne, men misslyckas (här klädde prästen ut sig till djävulen i en riktigt komisk dräkt).
Sedan försökte han gillra en fälla.
Men den gick fästmön i, och blev illa skadad. Änkan visar sig vara bra på läkekonst, och de båda tu förtjusta i den gamla damen.
Änkan dör kort därefter, och de unga tu kan nu äntligen gifta sig
Svårt att värdera en så här gammal film, men jag tycker nog 3-/5
Ben Foster lever med sin 12/13-åriga dotter i en urban park (typ en skog i nära stadsmiljö) i närheten av Portland. De bor där illegalt i ett tält och vad man förstår är Foster en krigsveteran med någon form av PTSD. Han har säkerligen problem med att hitta ett permanent boende men han tar väl handom sin dotter och hon vet ingen annan form av boende. Men en dag upptäcker myndigheterna dem och för att först separera far och dotter får de senare bo ute på vischan i ett hus som en volontär tillhandahåller. Dottern börjar så smått vänja sig vid "det vanliga livet" men Foster har fortsatt svårt att finna sig tillrätta i sammanhanget och tillsammans tar dem ett avgörande beslut...
Leave No Trace påminde en del om Captain Fantastic (2016) med Viggo Mortensen, utspelas i ungefär samma miljöer men med den stora skillnaden att den här filmen inte har tillstymmelse till någon komisk ådra. Båda filmerna är dock distribuerade i USA av samma bolag, Bleecker Street.
Både Foster och flickan som spelade hans dotter gjorde trovärdiga insatser, men filmen blev i förlängningen både seg och händelsefattig. Den lider av problem som många andra amerikanska indiefilmer ofta gör; att man tror att en film är ett självspelande piano. Man tillhandahåller välskrivna karaktärer som publiken bryr sig om men man glömmer helt att faktiskt försöka berätta något intressant. Man glömmer att film är ett visuellt medium där det behövs något engagerande och drivande; inte bara massa trovärdiga karaktärer som lufsar runt för det estetiska värdets skull.
Betyg: 2/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2018-09-28 kl. 04:05.
En ung präst får en egen församling.
Det finns bara en hake, han måste gifta sig med föregångarens 78 åriga änka.
Det blir inte bättre av att han har en fästmö.
Först vill han inte veta av något giftemål, men efter att ha supit änkan snygg, så skulle det nog ordna sig.
Dom gifter sig i alla fall.
Fästmön flyttar in i prästgården under förespeglig att vara prästens syster.
Allt vore ju så bra bara den gamla damen var död, tänker dom, och försöker skrämma ihjäl henne, men misslyckas (här klädde prästen ut sig till djävulen i en riktigt komisk dräkt).
Sedan försökte han gillra en fälla.
Men den gick fästmön i, och blev illa skadad. Änkan visar sig vara bra på läkekonst, och de båda tu förtjusta i den gamla damen.
Änkan dör kort därefter, och de unga tu kan nu äntligen gifta sig
Svårt att värdera en så här gammal film, men jag tycker nog 3-/5
Filmen var helt fantastisk och vacker, Mikael Persbrandt spelar sträng och oschysst i filmen där aga var tillåtet. Hårt och jobbigt liv de måste levt, man är lite nyfiken hur det va. Vacker musik också, fin fiolmusik. Skön filmstund. Jag är mera än nöjd med filmen, så var det.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
